Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag14.04.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Guide mänskliga rättigheter: Bortamatch ingen ursäkt

Publicerad: 20 Januari 2006, 08:12

När produktionen flyttar utomlands går ofta startsignalen för arbetet med mänskliga rättigheter. Men det råder ännu osäkerhet om vilka förpliktelser ett företag har och många kommer inte igång med arbetet med mänskliga rättigheter förrän de gått på en nit.


Uppmärksamheten kring företagens agerande på bortaplan ökar och det är viktigt att komma igång med arbetet med mänskliga rättigheter (MR), men alla bitar behöver inte finnas på plats från start.
– Ingen hänger dig för att allt inte är klart på en gång, försäkrar Lisbeth Kohls, Ica AB:s chef för frågor kring CSR, Corporate Responsibility eller företags sociala ansvar.
Ica AB har sedan slutet av nittiotalet utvecklat sitt arbete kring mänskliga rättigheter. Koncernen anslöts i fjol till FN-initiativet Global Compact, den svenska delen av detaljistkedjan hade blivit medlem redan två år tidigare. I juni förra året deltog Kenneth Bengtsson, koncernchef och vd, vid ett FN-toppmöte i New York för att med andra företagsledare och fackförenings- och regeringsföreträdare diskutera ökat engagemang kring frågor om socialt ansvar.
– För mig var det en mycket positiv och inspirerande upplevelse att delta. Inte minst var det ett mycket bra tillfälle att utveckla kontaktnätet och dela erfarenheter med andra företag, säger han.

Ica driver inga fabriker, men köper varor till sina egna varumärken från utvecklingsländer. Målet är att en dag kunna säga att alla varor produceras under etiskt godtagbara förhållanden, men Lisbeth Kohls vill ännu inte dra stora växlar på CSR-arbetet.
– Jag tycker egentligen inte att vi har kommit särskilt långt, och riktigt klar blir man aldrig. Men vi kan åtminstone hävda att vi är på rätt väg, det känns tryggt, säger hon.
Lisbeth Kohls beskriver starten som trevande:
– Vi hade långa diskussioner, intervjuade personer på Röda korset och hörde andra sakkunniga organisationer innan vi formulerade riktlinjerna för vårt arbete. Våra inköpare hade jobbat med de här frågorna även tidigare och var långtifrån okunniga, de hade gjort besök hos åtskilliga leverantörer. Men nu ville vi systematisera frågeställningarna.
Ica-ledningen valde en säker grund när de utformade kraven på leverantörernas arbetsvillkor, arbetsmiljö och säkerhet, nämligen formuleringar i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och ILO:s kärnkonventioner.
Arbetet utförs efter en trappstegsmodell. Trappans första steg är avtalet med leverantören. Andra steget är tredjepartsrevisioner. Arbetsförhållandena på leverantörsföretaget jämförs med kraven i SA 8 000, en internationell standard om arbetsförhållanden. Tredje steget är att försöka förmå leverantören att certifiera sig enligt detta SA 8000.

Under senare år har arbetet följts upp. Frågor om anställningsförhållanden, löner, ung arbetskraft och långa arbetstider har granskats särskilt. Man har kunnat notera en rad framgångar. Så gott som alla leverantörer visade sig ha åstadkommit någon form av förbättring, det har bland annat handlat om bättre arbetsmiljö med ljus, luft, ljud och tunga lyft. De flesta fabriker för tonfisk- och ananaskonserver är idag modernt luftkonditionerade, vilket ingen var för bara två år sedan.
Och Lisbeth Kohls kan ge fler konkreta exempel:
– Tidigare jobbade en stor del av våra leverantörer på Filippinerna med korttidskontrakt, arbetarna byttes ut varje halvår. Skadefrekvensen var hög, antagligen eftersom många arbetare var otränade.
– Vi diskuterade problemet med företagen. Vi lyssnade på deras argument, men framhöll också att våra leverantörer i Thailand, som har fast anställd personal, har en god produktionsutveckling. Efter hand har vi fått gehör för våra synpunkter, konstaterar hon.
Men på en punkt har man inte lyckats så bra. Få leverantörsföretag har klarat av att certifiera sig enligt SA 8000. Företagen följer som regel sitt lands arbetstidslagar, men klarar inte certifieringsstandardens tuffare krav. Nu har Ica valt en delvis annat spår genom att ansluta sig till Business Social Compliance Initiative, BSCI, ett europeiskt samarbete mellan ett fyrtiotal detaljister och importörer.
– Vi anser att BSCI är ett bättre och smidigare verktyg än amerikanska SA 8000, eftersom en BSCI-revision ger företagen tydliga förbättringsmål och därmed möjlighet att utvecklas åt rätt håll, säger Kenneth Bengtsson.
BSCI certifierar inte, utan låter företagen göra revisioner som granskas av en tredje part. Om leverantören inte uppfyller alla krav görs en handlingsplan som stäms av inom tolv månader. En ny revision görs vart tredje år. Det här är ett arbetssätt som gör det möjligt för leverantörerna att arbeta för successiva förbättringar.
– Vi tror att det går snabbare så här än med formell certifiering, där frågan bara handlar om huruvida företagen är på eller av, säger Lisbeth Kohls.

Ännu väljer Ica att ligga lågt med de här frågorna i marknadsföringen. CSR-arbetet redovisas i årsberättelsen. Det förekommer artiklar i kundtidningen Buffé, senast om uppföljningen av kaffeproduktionen för Icas eget kaffe i Guatemala. I julas gjorde man tevereklam för ett sponsringsprojekt. Men inte högre profil än så.
Kostnaden för CSR-arbetet taxerar hon till en del av ett par medarbetares arbetstid och avgiften till BSCI som Ica delar med moderbolaget Arhold.
– Det är en riskpremie som vi betalar.
CSR-arbetet är dock ingen garanti mot att företaget råkar ut för kritik, det har Lisbeth Kohls och hennes medarbetare nyligen fått erfara. I granskningen av leksakstillverkningen i fjol, som följdes upp i år, fick Ica sig en släng av sleven.
– Vi kände oss orättmätigt påhoppade, vi hade faktiskt arbetat med leksakstillverkningen och vi anser att vi har gjort rimligt bra uppföljning. Men även om vi inte befrias från kritik är det lättare att försvara sig om vi kan visa på sådant som vi faktiskt gjort. Vi försöker vara lyhörda och för gärna en dialog med våra kritiker, säger hon.
Folkrättjuristen Emelie Pettersson, som numera arbetar på Röda korset, ser en trend, säger hon, att intresset för MR-frågorna växer starkt bland konsumenter, aktieägare och fondbolag.
– Det finns en mycket större observans på produktionsförhållandena i andra länder hos massmedierna och frivilligorganisationer gör granskningar.

Det är inte ovanligt att företag sätter igång MR-arbetet efter att ha gått på en nit.
– Många skaffar policy och uppförandekod, men det räcker inte. Man måste också implementera ambitionerna i verksamheten. Alla i företaget måste veta att den finns och vad den innebär för det praktiska arbetet. Företagets agerande bör också granskas av en oberoende part och resultatet av revisionen bör redovisas i årsberättelsen för att arbetet ska bli trovärdigt, säger hon.

Även om det nu finns gott om frukostseminarier och utbildningsdagar är MR-frågor något nytt och obekant för många företag och ännu råder det osäkerhet om vilka förpliktelser ett företag har när det gäller mänskliga rättigheter på leverantörsföretag.
– Men man arbetar med frågan i FN och det är inte omöjligt att företagen får ett visst ansvar för arbetsförhållandena hos leverantören, att det till exempel inte förekommer tvångsarbete och att arbetarna lever under drägliga förhållanden, att de har tillgång till vatten och att de har någonstans att bo så att de slipper övernatta på fabriken.
Johan Cederblad, jurist på WSP Environmental, säger till Dagens Miljö att företag som arbetar med MR-frågor gärna fokuserar på sådant där det går att redovisa mätbara resultat i tabeller och uppställningar. Och visst är det bra med så mycket mätvärden som möjligt. De går att jämföra med andra verksamheter och framgångar går lätt att kommunicera.
–Men det finns också mjuka värden, sådant som handlar om de anställdas yttrandefrihet och möjlighet att påverka sin arbetssituation. Sådant är svårare att kommunicera i årsredovisningen, det måste ske i löpande text. Men frågorna bör inte glömmas bort, framhåller han.
Han understryker också att uppföljningsarbetet är vikigt. Det krävs rätt mycket för att få fram säkra uppgifter som visar att policyn som är skriven på ett västerländskt kontor verkligen gör skillnad hos leverantören i ett utvecklingsland.
– Man måste vara beredd att åka ut och revidera verksamheten eller köpa den tjänsten av en organisation. MR-arbetet innebär förpliktelser, men man får mycket tillbaka, säger Johan Cederblad.
Av Göran Kristiansson

10 frågor och svar om mänskliga rättigheter

Varför redovisa?
Företagens
intressenter ställer högre krav än tidigare på att företaget ska visa samhällsansvar. Hållbar utveckling har blivit ledstjärna för många företags arbete med sociala frågor och miljön och kraven har ökat på transparens i hållbarhetsarbetet.
Vad är grunden?
Grundläggande
principer som ger en enskild individ rätt till bland annat ett värdigt liv, frihet från övergrepp och kränkningar samt frihet att uttrycka sina åsikter. Grunden för alla mänskliga rättigheter är alla människors lika värde oberoende av ras, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationalitet och socialt ursprung.
Är etik MR?
Nej, det är
två skilda, men lika viktiga områden, som överlappar varandra men som inte ska sammanblandas. Etik kan skilja mellan olika länder medan de internationella överenskommelserna om mänskliga rättigheter är universella och applicerbara i alla samhällen.
Vilka lagkrav?
Det finns
inga lagstadgade skyldigheter för företag att redovisa arbetet med mänskliga rättigheter. Den svenska årsredovisningslagen ställer krav på tillstånds- och anmälningspliktiga företag att de ska redovisa sin miljöpåverkan, men det sägs inget om mänskliga rättigheter. Men det kanske kommer. IASB, International Accounting Standards Board, som jobbar med sådana frågor i EU, funderar på en ny standard för Assurance on Sustainability Reports.
Vilka metoder kan användas?
Flera internationella
organisationer har utarbetat riktlinjer för redovisning av arbete kring mänskliga rättigheter. Två av de främsta är GRI, Global Reporting Initiativ och AA 1000.
GRI-baserade hållbarhetsredovisningar ska bland annat innehålla uppgifter om policy, riktlinjer och metoder för uppföljning av arbetet med mänskliga rättigheter. Dessutom ska företagen redovisa hur mänskliga rättigheter beaktas vid investeringar eller upphandling av produkter/tjänster.
AA 1000, eller Accountability 1000, är en frivillig ansvarighetsstandard som fokuserar på kvaliteten på social och etisk redovisning. Standarden fokuserar på företags processer och inriktar sig mindre än GRI på vilka resultat företaget uppnår i arbetet med mänskliga rättigheter.

Hur gör man?
Ta ett ledningsbeslut
om MR. Företaget bör ta fram en policy där det bestäms vilka rättigheter eller moraliska värderingar som man vill stödja. Definition över vem som policyn vänder sig till bör finnas med. För att ge trovärdighet till samhället och till dess intressenter bör en officiell redovisning och en självständig granskning ske av företagets arbete med policyn.
För att kunna arbeta med policyn på ett aktivt sätt kan företaget utveckla en checklista eller en konsekvensanalys till hjälp för såväl ledningen som personalen i det dagliga arbetet.

Var finns hjälp?
En del företag
klarar detta med interna resurser, men det finns en växande marknad av konsulter som är specialiserade på frågorna.

Vad kostar det?
En tumregel är
att kostnaden motsvarar delar av en eller ett par tjänster. Man kan se det som en försäkringspremie. Medlemskap i till exempel Amnesty Business Group kostar 50 000–125 000 kr/år beroende på företagstorlek.
Vad ska man
satsa på?
Många satsar på de delar som är lätt att mäta och redovisa, ofta arbetsförhållanden i form av arbetstider och löner. Men man bör inte glömma de mjuka värdena, personalens rätt att yttra sig och påverka sina arbetsförhållanden.
Hur gå vidare?
Huvudprincipen är att redovisa de områden som företaget valt att belysa i MR-policyn.
Eftersom arbetet sker frivilligt för närvarande är det för det medvetna företaget viktigt att på ett uttömmande vis redovisa sitt arbete för att visa på genomsynlighet.
Företaget bör på ett tidigt stadium bestämma vilka målgrupper redovisningen ska rikta sig mot och hur omfattande redovisningen bör vara. Sen vidtar materialinsamlingen, som bör vara kontinuerlig och kvalitetssäkrad. Medarbetarna inom företaget måste engageras i arbetet med mänskliga rättigheter, till exempel genom utbildning.
Mer info:
AA 1000:
 
www.accountability.org.uk
Amnesty Business Group:
www.amnesty.org.uk/business Globalt Ansvar:
www.utrikes.regeringen.se/ga
Global Reporting Initiative:
www.globalreporting.org
Danish institute for human rights:
www.humanrights.dk/frontpage

Miljöaktuellt, redaktionen

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.