Här är miljöpolitikerna som lämnar riksdagen

– Lars Tysklind har under många år bidragit till att hålla upp liberalernas gröna flagga i miljömålsberedningen och miljö- och jordbruksutskottet. Tysklind är konstruktiv, engagerad, kunnig. Han har haft en stor betydelse för Liberalernas och Alliansens position i de här frågorna.

En annan riksdagsledamot som försvinner är Sofia Arkelsten.
–Hon var miljötalesperson för moderaterna i ett antal år. Hon hade hand om klimatfrågorna och satt i klimatkommittén som var en föregångare till miljömålsberedningen kan man säga. Arkelsten är även engagerad i djurskyddsfrågor och jaktfrågor.

Från det rödgröna blocket nämner Mikael Karlsson socialdemokraternas Sara Karlsson, som inte ställde upp för omvald.
–Hon har jobbat mycket med frågor som rör klimat, kemikalier och migrationsfrågor, som ju också är kopplade till miljö. Miljöpartiets Stina Bergström är engagerad i biologisk mångfald och skog. Hon har suttit i miljömålsberedningen där hon gjort ett jättejobb. Även Lise Nordin, Lorentz Tovatt och Emma Nohrén, samtliga miljöpartister, försvinner från riksdagen.

Samtidigt som vissa försvinner tycker Mikael Karlsson att det glädjande att många miljökunniga riksdagsledamöter behåller sin plats.
– Jag har väldigt höga förväntningar på dem. Vi har till exempel socialdemokraternas, Åsa Westlund som blev miljöpolitisk talesperson efter Matilda Ernkrans för något år sedan. Åsa har en bakgrund som parlamentariker i Europaparlamentet och har länge varit jätteengagerad i klimatfrågor och kemikaliefrågor. Kristina Yngwe och Rickard Nordin från Centerpartiet är andra som varit aktiva inom klimat och miljögifter. Andra personer som spelat en viktig roll för miljöpolitiken, och som blir kvar, är Västerpartiets Jens Holm och Johan Hultberg och Lars Hjälmered från moderaterna.

Trots den laddade situation som uppstått mellan blocken efter valet tror Mikael Karlsson att många av de miljöengagerade riksdagspolitikerna kommer att verka för en blocköverskridande politisk enhet i miljöfrågorna.
– Miljöfrågorna är ju i väldigt hög grad blocköverskridande, de är inte ideologiskt särskiljande. Det finns gemensamma synsätt när det gäller klimatpolitiken, kemikaliepolitiken, havsmiljöfrågan och jordbrukets miljöproblem. Det borde rimligtvis finnas en gemensam syn på avfall och resurser också men där är det ju lite olika syn på kommunernas roll, kontra företagen, säger han.

Lina Rosengren