Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag04.07.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Högljudd miljödebatt väntar inför valet

Publicerad: 29 Juni 2017, 13:18

Trots det blocköverskridande samarbetet i Miljömålsberedningen ser miljödebatten ut att bli högljudd inför nästa års riksdagsval. Det gick bra att skapa ett ramverk för frågorna, desto svårare tycks det bli att fylla på med innehåll, skriver Mikael Karlsson, miljöforskare på KTH.


I den miljöpolitiska gläntan är våren allt annat än tyst. Där sjunger sju partier klimatlagens höga visa, ackompanjerade av reduktionspliktens taktfasta bas. Demokratikören är samspelt och ingen bryr sig om att mörkermännen i periferin ägnar sig åt trumpen förnekelse. Men när regeringen rullar ut en grön styrmedelsmatta och gödslar med höjda anslag hamnar sångarna i otakt. Vissa kraxar falskt, några är avundsjuka och bjuder över, andra söker alternativ.

Självklart behövs miljöpolitisk debatt, men frågan är vem som vinner på det tjatter som nu pågår. Allmänheten gör det knappast, kommande generationer inte alls. Risken för kakofoni inför valet är uppenbar. Bättre vore att partierna håller sams i de miljöfrågor där de är eniga om målsättningar.

Klimatfrågan är ett exempel. Det finns bred politisk samsyn om skärpta klimatpolitiska mål, en klimatlag och ett klimatpolitiskt råd. Initiativet är regeringens och förslaget är utarbetat av den blocköverskridande Miljömålsberedning som Reinfeldtregeringen institutionaliserade. Båda blocken kan därför hävda ägarskap och det klimatpolitiska ramverk som riksdagen klubbar är, trots påtagliga brister, unikt ambitiöst.

Det som föranleder tjattret är att Miljömålsberedningen inte gavs tid att fylla ramen med styrmedel. När nu regeringen föreslår de största klimatpolitiska reformerna någonsin spricker enigheten. En rekordhög miljöbudget möts med krav på sänkningar. Ett bonus-malus-system för bilar verkar klyva oppositionen, där vissa säger nej och andra efterlyser större differentiering. Tanken på en flygskatt kritiseras på de mest fantasifulla sätt, och kilometerskatt på tung trafik vågar regeringen knappt föreslå.

Trots att verkligheten visar att utsläppen från transportsektorn inte alls minskar i den takt klimatmålen förutsätter, och trots att forskning och utredningar pekar på vikten av nämnda styrmedel, så väljer partierna att inte enas.

Mycket talar för att debatten fortsätter i valrörelsen. Då faller det på regeringen att visa att enskilda och företag vinner på omställningsförslagen, vilket det finns sakligt stöd för. Om de borgerliga går fram samlat behöver den mer ambitiösa, och numera opinionsmässiga, halvan få med sig övriga på styrmedel som gör ramverket till mer än ett skal utan innehåll.

Långt bättre vore att den majoritet som trots allt finns över blockgränsen i klimatfrågan manifesteras redan före valet, i beslut om styrmedel som nu ligger på bordet. Det minskar utsläppen, gynnar en svensk bioekonomi och skapar långsiktiga spelregler för både privatpersoner och företagsledare inför beslut om investeringar. Det lägger grunden för en samlad svensk kampanj för att påverka de otidsenliga EU-regler som försvårar utvecklingen av klimatsmart bioenergi.

Det skulle också möjliggöra en debatt inför valet om en ny generation klimatpolitiska frågor – om hur en skatteväxling ser ut som leder till nollutsläpp, hur delandets cirkulära ekonomi ska gynnas, och vilka EU-reformer som då behövs.

Sådana beslut förutsätter att åtminstone en kvartett ansvarsfulla ledare från båda blocken samlas i den miljöpolitiska gläntan och tillsammans tar ton i en framtidens symfoni.

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.