”Hur ska jorden försörja nio miljarder människor?”

Vi är nästan sju miljarder människor på jorden och varje år blir vi 80 miljoner fler. Det betyder nio miljarder människor omkring 2050, enligt FN:s befolkningsprognos. Det vill säga lika många som i dag plus ett extra Europa, Afrika, Nord- och Sydamerika.

”Hur klarar vi en värld med nio miljarder människor” var rubriken för en konferens den 10 mars i år, arrangerad av Riskkollegiet på Kungliga vetenskapsakademien med Anders Wijkman som moderator.

”Hur många kan vi egentligen bli” heter en film av naturfilmaren David Attenborough som sändes i svensk tv nyligen.
– Redan i dag är jordens kapacitet för liten, säger human-ekologen William Rees i filmen.
– För de flesta har livet blivit bättre de senaste femtio åren, men nu håller vi på att nå miljöns gränser, säger FN:s befolkningschef Hania Zlotnik i filmen.

Nio miljarder är ingen vild gissning. Befolkningsprognoser är bland de säkraste som finns. Längre fram, till 2100, kommer större osäkerheter in. Då kan Jordens befolkning vara allt mellan 5 och 13 miljarder, enligt FN. Det finns alltså ett handlingsutrymme.

Hållbarhetsexperten Lester Brown på amerikanska Earth Policy Institute menar att stabilisering av folkmängden är en viktig parameter när vi mobiliserar för att rädda vår civilisation. Därför innehåller hans klimatbok ”Plan B 4.0” en viktig utgiftspost som heter fattigdomsbekämpning. Enligt hans beräkningar skulle det endast kosta 77 miljarder dollar att klara av grundläggande social välfärd, varav 17 miljarder måste gå till reproduktiv hälsa och familjeplanering.

Fattigdomsbekämpning är nämligen det som minskar barnafödandet i världen. Hans Rosling, professor vid Karolinska institutet, säger att bristen på kunskap om detta grundläggande faktum kanske är det första viktiga problemet att bekämpa.
På seminariet i mars berättade han att han ständigt möter missuppfattningen – såväl bland ungdomar som beslutsfattare i Sverige och övriga världen – man förstör planeten om man räddar alla fattiga barn.

– Största chansen att uppnå den lägre befolkningstillväxten är inte bekämpning av hiv, krig och elände. Det är en mycket snabbare bekämpning av malaria och av att två miljoner barn varje år dör i lunginflammation på grund av antibiotikabrist. Men om vi får en dålig fattigdomsbekämpning, nöd och elände som kvarstår hos den fattigaste miljarden, då kommer vi at nå den övre gränsen för prognosen. Och då kommer det att leda till en ännu högre belastning på miljön, sa Hans Rosling på seminariet.

Han menar att en värld utan fattigdom är fullt möjlig att åstadkomma, det handlar om att skapa ett fungerande samhälle med skola, hälsa, infrastruktur, information, frihet, kredit samt marknad och jobb.
– 30 till 40 procents extra belastning på miljön kommer befolkningsökningen att stå för. Men det är en otroligt mycket större belastning att de här människorna vill ha elektricitet, en säker matförsörjning, en lampa i taket hemma, en radio, en tv och kanske till och med en födelsedagstårta eller något sådant ibland. Standardhöjningen är en mycket större belastning än antalet, sa Hans Rosling.

Enligt David Attenborough måste vi göra tre saker för att klara oss: minska konsumtionen, förändra tekniken och minska befolkningstillväxten.

Sustainability Day som arrangeras av Miljöaktuellt och Näringslivets miljöchefer den 12 april i år har temat resurser och råvaror tar avstamp i den här frågan.

Pernilla Strid