Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag13.04.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Hyssj, Solen sover!

Publicerad: 29 April 2009, 02:47

Det må blåsa på Månen men det är ovanligt tyst på Solen. Mycket till rymdskeppsfolkets förtret.


Solen borde inte vara så lugn som den är. Inga solfläckar, inga solstormar, ingenting! Solen blossar upp i solfläcksmaxima, och sjunker ned i minima i en cykel på 11 år, men det senaste minimat borde ha varit över i början av 2008. Man vet inte varför, men just nu är solvinden på väg in i ett minimum vi inte upplevt på 50 år, radiostrålningen är den minsta på 55 år och solfläcksaktiviteten är den minsta på 100 år. Forskarna tror att det finns en längre cykel som räknas i hundratals år som också är på väg mot ett minimum nu.

Den 31 mars 2009 var solens yta helt slät, utan fläckar. Bara den vanliga granulationen syns. Bilden kommer från SOHO-satelliten.

Under 2008 var 266 av årets dagar helt utan solfläckar och ska man hitta en ännu lugnare sol får man gå tillbaka till 1913 när året hade 311 dagar utan solfläckar. Men egentligen inträffar det nuvarande minimat precis när det ska. Frågan är bara om det ska vara så här minimalt. Å andra sidan var minima ännu djupare 1913 och 1901.

Rymdsonden Ulysses rapporterar en 20%-ig minskning av solvindens tryck. Solvinden blåser ut intergalaktiska högenergetiska partiklar från solsystemet, men med mindre solvind kommer det in flera sådana och de kan vara till skada för astronauter. Solens ljusstyrka har också minskat med 0,02% i det synliga spektrum, men med hela 6% i det ultravioletta, sedan 1960. Det betyder att den yttre jordatmosfären värms upp mindre och därför inte sväller ut så mycket. Då påverkas inte lågflygande satelliter lika mycket, kan spara bränsle och således leva längre. Å andra sidan blir rymdskräpet också kvar längre.

Solfläckscykeln från 1995 och fram till idag. Den hackiga kurvan visar det verkliga solfläckstalet medan den utjämnade kurvan är anpassad efter medelvärdet och anger dessutom en prognos fram till år 2020. Ett nytt maximum bör inträffa år 2013.

De flesta på Jorden är antingen roade av solstormar och CME (Coronal Mass Ejections) som blir till snygga norrsken, eller förtretas av dem. Stora solutbrott resulterar i partikelströmmar som inducerar gigantiska elektriska strömmar i järnvägsräls, högspänningsledare, signalsystem och elnät. Resultatet blir utlösta säkringar och tjuvlarm och Banverket upplever massor av signalfel.

Radioamatörerna hoppar å andra sidan jämfota av glädje när Solen stormar eftersom partiklarna joniserar jonosfären extra mycket vilket resulterar i ”conditions”, alltså att radiovågor studsar extra bra i jonosfären och stationer som normalt inte hörs, på frekvenser som normalt inte alls studsar i jonosfären, då studsar och kan höras på de mest oväntade platser. TV-sändningar i band I och II brukar inte klara sig bortom radiohorisonten, men vid en solstorm kan man i Sverige se TV från Baltikum, eller till och med från Island. Sveriges Television brukar bara helt torrt konstatera att ”TV-sändningarna i södra Sverige är störda av andra sändare” och då vet man att det är ”conds” och rusar till mottagarna och börjar svepa av kortvågsbanden efter ovanliga stationer.

Den 5 december 2006 kom en enorm solfläck fram runt Solens östra kant. Den exploderade plötsligt i en eruption som var den starkaste man sett på 30 år. Utbrotten klassas i olika klasser och den strkaste kallas X1. Det här utborttet var X9, ovanligt starkt.

Det här är solfläcken som var ansvarig för utbrottet. En tryckvåg av väteatomer slog emot teleskopet STEREO och Jorden och höll på och strömmade i hela 90 minuter. Sen blev det lugnt i 30 minuter och därefter kom en andra tryckvåg av laddade partiklar, protoner och tunga joner av helium, syre och järn.

De som är mest ledsna är de som är absolut beroende av solens strålning för sina vetenskapliga experiment. Bristen på högenergetisk solstrålning kan omintetgöra experiment för miljarder kronor. Just nu cirklar den indiska sonden Chandrayaan kring Månen med röntgenspektrometern C1XS på högvarv. Den mäter återstrålad röntgenstrålning från mineralerna på månytan, sk röntgenfluorescens, och är beroende av ursprunglig röntgenstrålning från Solen för att ha något att mäta på. Tyvärr finns det ingen sådan just nu, så hela C1XS-experimentet har gått i stå. Och kommer det ingen strålning inom ett till två år kan mätningarna inte genomföras alls för då kan Chandrayaan inte manövreras längre, eftersom bränslet tar slut.

Fast alla astronomer är inte sura. De som ägnar sig åt Solen har glada dagar just nu. Instrument som SOHO och STEREO som tittar noga på Solen har just nu en unik chans att se den som vi aldrig sett den förut. Helioseismologerna får bättre bilder av solskalv nu än man kan få när en massa solfläckar finns med och stör. Och 2007 var det en soltsunami. Solen upphör aldrig att förvåna.

Beklagligtvis hjälper inte den nuvarande trenden på den globala uppvärmningen, för Solen blir inte kallare som sådan. Det är bara de våldsamma utbrotten som tillfälligtvis upphört.

Kommer solaktiviteten att öka igen som den borde och nå ett nytt maximum 2012 eller 2013? Ingen vet. Spänningen är olidlig.

Läs mer om STEREO: http://www.nasa.gov/mission_pages/stereo/main/index.html

Jörgen Städje

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.