Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag25.02.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

I partiledarnas verklighet – och i företagens

Publicerad: 1 Februari 2006, 15:13

Kom av en slump att lyssna på partiledardebatten vid riksdagens upptakt i januari. I en tid då så många frågor har en komplexitet med beröringspunkter åt vitt skilda håll kunde man kanske förväntat sig att också miljö och hållbarhetsfrågor skulle berörts med lite emfas – eller att man åtminstone som åhörare skulle ha blivit berörd.


Av Bo Thunberg

Nu blev eftersmaken mest ett ”jaha?” och det fanns knappast anledning att ”göra vågen” för det politiska ledarskapets tankar om miljöinnovationer och hållbar utveckling. I en politisk kultur där partisekreterare, politiskt sakkunniga och talskrivare väger varje stavelse på guldvåg är detta naturligtvis ingen slump. Uppenbarligen anser man ur ett valtaktiskt perspektiv att miljöfrågorna är lågtempererade och mest attraherar en marginell andel av väljarkåren. Det kanske är så, men det kan också vara en grav felbedömning.

Min uppfattning är snarast den senare. Under ytan finns ett starkt grundengagemang hos många människor för frågor om miljö, hälsa, etik och framtid. Partistrateger liksom TVs och dagstidningars nyhetsredaktioner må göra en annan bedömning men engagemanget finns där. På motsvarande sätt märks ett tydligt intresse för ”politiska” frågor, inte minst hos yngre. Få av dessa vill väl se sitt politiska engagemang förverkligat i form av att bli socialnämndens ordförande i en genomsnittlig svensk kommun. Men ånyo; engagemanget, känslorna och viljan att ge sig i kast med viktiga framtidsfrågor finns.

Politik, eller snarast politiker, har blivit indefinierade i ett intrig- och maktsträvansfack. Det vilar en air av eviga långbänkar över politiken. Aristoteles på sin tid beskrev politik som ett samhälles gemensamma strävan efter ”ett gott liv” och att lösa konflikter mellan det gemensamma bästa och avvikande intressen. Just konflikthanterandet, men också strävan efter ett slags helhetsperspektiv, tycks många i företagsvärlden ha svårt att tillgodogöra sig och det kanske är ett skäl till den valhänthet som jag tycker präglar många inom svenskt näringsliv när man närmar sig den politiska sfären.

Några månader innan partiledardebatten träffade jag några miljöchefer som precis varit med på ett seminarium med riksdagspartiernas miljöansvariga. Miljöcheferna var inte nådiga i sina omdömen. ”Okunniga” var nog det ord som återkom oftast och man ansåg att de deltagande politikerna varken förstod eller hade läst på. Det lite märkliga i sammanhanget är att liknande omdömen fälls från det motsatta hållet, från politiker som träffat företagsfolk – ”endimensionella, kan aldrig lyfta sig från resultat- och balansräkningarna, förstår inte helheten” är exempel på omdömen.

Det finns förvisso en bred samsyn om nödvändigheten av en hållbar samhällsutveckling. Men hur den ska förverkligas, vilka som har mera framträdande roller och framför allt vilka som ska betala är inte lika givet. Det glapp som finns mellan å ena sidan den nationella centrala politiska och administrativa nivån och å andra sidan företags och konsumenters beslutsfattande på lokal och regional nivå leder till att mycket stannar upp i ett slags ingenmansland.

Spelar det då någon större roll att detta glapp finns? Kanske inte i vardagen just nu men förmodligen på sikt när det handlar om att utveckla konkurrenskraft för ett litet land som Sverige – och att göra detta med hållbar utveckling som en slags ledstång. Det mesta av det som behöver göras när det gäller att skapa mera hållbara system, strukturer och tekniker kommer att hanteras av företag. Det är också företag – eller rättare sagt företagare och deras medarbetare – som kommer att bidra med det som skapar tillväxt inom hållbarhetsområdet.

Även om den otålige tycker att marknadens utslag ibland tar lång tid så finns ändå många ljusglimtar i den globala marknadsutvecklingen. Men det finns också en lång rad frågor där marknaden själv inte klarar att hantera komplexitet och konflikthanterande och där därför politiken har en uppgift.

Vi skulle kunna vinna mycket på att föra samman erfarenheter och kompetenser från de bägge sfärerna. I Sverige saknar vi i stort både arenor för detta och former för vad sådana möten ska resultera i när det gäller bättre lösningar och större nytta. Därför borde det vara hög tid att nu se detta som en viktig uppgift för att öka både träffsäkerhet och kvalitet i hållbarhetsarbetet. Kanske är det för en gångs skull företagare som ska bli först med att ”bjuda upp till dans” och ta ett initiativ?

Bo Thunberg

Författare, idéutvecklare och rådgivare på konsultbas. Styrelseordförande i föreningen ELMA liksom för KRAV i Sverige. Har precis kommit ut med boken ”Sinnenas Landskap”, om närproducerad mat och matentreprenörer.

Miljöaktuellt, redaktionen

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.