Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Söndag09.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

In Memoriam 2008: Sir Arthur C Clarke

Publicerad: 30 December 2008, 14:15

En mycket stor man lämnade jordelivet under 2008, en man med framtidsvisioner utöver det vanliga


Bland berömda personer som dött under 2008 finner vi en av de största inspirationskällorna någonsin för vår moderna teknocivilisation: Sir Arthur Charles Clarke (1917 – 2008) som dog på Sri Lanka vid 90 års ålder. Han skrev fler än etthundra Science Fiction-böcker. Hans önskan var att huvudsakligen bli hågkommen som författare. Han ville underhålla sina läsare och försöka töja deras fantasi. Det lyckades han överhövan med. Hans högsta önskan, den att det skulle bli fred på Sri Lanka, fick han dock aldrig uppleva.

Arthur föddes som enkel bondeson i den lilla engelska staden Minehead 1917. Under andra världskriget ägnade han sig åt hemligt utvecklingsarbete med radarn. Han skaffade sig ett flertal tekniska utbildningar men besatt kunskaper och fantasi långt bortom det en vanlig skolutbildning kan ge. Dessa fick han slutligen utlopp för när han började som författare 1951.

Han sprutade idéer utan slut och hans bidrag till den tekniska utvecklingen är många. Redan 1937 började han skriva i olika fanzine och 1945 fick han sin första kommersiella succé i magasinet Astounding Science Fiction. 1989 hedrades han som Commander of the Order of the British Empire (CBE) för sina kulturella insatser. År 2000 blev han adlad som Knight Bachelor för sina insatser på litteraturens område.

Efter att ha ådragit sig polio 1959 tvingades han sitta resten av livet i rullstol. På sin 90-årdsag i december 2007 spelade han in ett sista meddelande till sina beundrare och i mars 2008 dog han efter att en tid ha lidit av andningssvårigheter. Han begravdes i Colombo på Sri Lanka.

2001: A Space Odyssey

Bild: MPTV

Arhur C Clarke presenterar en alternativ skapelseberättelse i sin bok 2001: En rymdoyssé. Han menar att en främmande intelligens kom till Jorden före stenåldern och planterade en väldig, svart rektangulär sten, en monolit, som gav människoaporna intelligens. Monoliten var den främmande intelligensens verktyg och ytterligare en fanns begravd i en krater på Månen. När människan blivit tillräckligt utvecklad för att färdas i rymden grävde man fram monoliten, som då signalerade till sina skapare. Signalen följdes till Jupiter och rymdskeppet Discovery följde efter, år 2001. Tyvärr var skeppsdatorn HAL 9000 aningen för intelligent och på grund av konflikter i sina driftorder försökte den ta död på hela besättningen.

Häri ingår bland annat en rymdskyttel, en bildtelefon och en nollgravtationstoalett.

Det var ett av filmdramatikens största epos på 15 sekunder. Läs boken och se sedan filmen och du förstår vilket snille Clarke var. Boken om 2001 följde av flera, 2010 och 2060, som dock aldrig blev lika populära. 2010 filmades visserligen, men av en slarver och inte av den minutiöst noggranna Stanley Kubrick som filmade 2001.

Idéer som blev sanna

Det sägs att det mesta inom Science Fiction till sist slår igenom och även om mycket av det som Clarke hittade på inte slagit igenom ännu så är det en hel del som gjort det.

Han kom på att man borde kunna täcka hela Jorden med endast tre ”fasta” kommunikationssatelliter om de lades i geostationär bana på 36.000 kilometers höjd, eftersom de då skulle rotera lika fort som Jorden roterade och därför alltid förbli stilla på himlen. Det skulle då bli mycket enkelt att ta emot signalerna, med fast monterade antenner. Sure enough. Alla TV-distributörer använder sig av detta idag.

Annat på gång

Rymdhissen var Clarkes idé och kom i boken Fountains of Paradise 1979. Den är inte genomförd ännu, men NASA har olika projekt på gång i den riktningen.

Millenniebuggen presenterades i boken Ghost from the Grand Banks år 1990.

I boken Rendezvos med Rama 1972 förutsäger Clarke att det kommer att finnas en Space Guard, en organisation som bevakar rymden närmast Jorden för att förhindra farliga meteoritnedslag.

I boken Prelude to Space från 1951 menar han att man kan föra rymdskepp framåt genom att detonera atombomber bakom dem. Som tur är har den idén dött ut.

I boken 3001: The Final Odyssey tänker han sig att människan kommer att flytta först sina hjärnor och sedan bara sina tankar in i särskilda rymdskepp och resa runt galaxen i dessa. I denna tid hade maskinerna blivit bättre än människokroppen och det var dags att lägga kroppen bakom sig och bli en evigt levande maskin. Hjärnbackup.

Infrysning av människor för senare upptining presenterades i boken The Songs of Distant Earth. Idag finns det företag som gör sådant, men frågan är hur bra de lyckas eftersom de själva inte lämnar några garantier för att personligheten kan bevaras.

Vila i frid

Jörgen Städje

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.