tisdag7 februari

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Sök

Starta din prenumeration

Prenumerera

Klimat

It’s a bird! It’s a plane! No, it’s an ekranoplan!

Publicerad: 15 januari 2009, 11:23

Med god marginal det fulaste som någonsin färdats fram över havets yta


I vår serie om konstig och ovanlig teknik har vi idag nått fram till ekranoplanet, en sovjetisk markeffektfarkost som inte liknar något annat. Det var avsett som trupptransport, transport av stridsvagnar och materiel och på slutet även för sjöstrid, bestyckat med raketramper.

Det är inte ett flygplan, det var aldrig avsett att flyga. Åtminstone inte mer än 5-10 meter över havsytan. Vingarna åstadkom istället ett lufftryck under planet som fick det att flyta fram på en luftkudde, som en slags supersvävare. Detta cirka 100 meter långa monster får anses vara det största och måhända mest skräckinjagande som någonsin rört sig fram över vattnet. Och fort gick det. Vissa modeller kom upp i 400 kilometer i timmen. En fördel med att röra sig så nära vattnet var, åtminstone då, att man kunde smita under radarn.

Ekranoplanet KM

Kaspiska havets sjöodjur, som den kallades, var 100 meter lång och vägde 544 ton. Framdrivningen sköttes av 10 stycken Dobryin VD7 turbojetmotorer. Det kunde ta mer än 255 ton last och blev det största ”transportflygplan” Sovjet någonsin byggt. ”Planet” upptäcktes i Kaspiska havet av en händelse på en amerikansk satellitbild 1966.

Röda Armén beställde ursprungligen 100 sådana monster under kalla kriget, men antalet minskades senare till 24 stycken. Prototypen råkade ut för en olycka och sjönk och inga fler byggdes.

Orlyonok A-90

Den lilla örnen, en 58 meter lång, 140 ton tung farkost, ”flög” för första gången 1972. Den drevs av två turbojetmotorer och en propellermotor som fick upp den i 400 kilometers fart. Aktionsradien var hela 1500 kilometer och maskinen kunde färdas över både land och vatten.

Här har svävarplanet landat. Den halvrunda, bulliga formen i nosen är sannolikt en radar, liksom "svampen" uppe på sidan.

Den klarade 150 soldater eller två stridsvagnar i lastrummet. Notera kulsprutan på taket. Farkosten var fortfarande i drift 1993 men verkar ha lagts ned efter ett antal spektakulära krascher.

Lun M-160

Lun byggdes 1987 och togs i drift 1989. Den var 74 meter lång och vägde 280 ton. Det var en dödligare variant än de tidigare, utrustad med sex raketsilos på ryggen, vars ZM-80 ”Moskit”-missiler kunde användas i sjöstrid för att sänka fartyg.

Som tur var satte Sovjetunionens kollaps punkt för denna utveckling.

Jörgen Städje

Dela artikeln:

Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev