Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag24.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Jettåg – flygtåget på spåret

Publicerad: 17 Mars 2009, 13:48

Snabbtåg är ingen ny sak, men forna tiders metoder var brutalare än dagens. Då var det pang på rödbetan och inget huttlande med bullerregler.


I vår serie om konstig och ovanlig teknik har vi idag nått fram till jettåget, ett idag helt bortrostat sovjetiskt snabbtåg som förmodligen måste ha varit mäkta imponerande på sin tid när det dånade fram över stäppen. Sovjeterna hade en massa väldigt imponerande teknikprojekt på gång, som i de flesta fall inte blev till något, jettåget, ekranoplanet, månraketer, rymdfärjor, rymdlaserkanoner osv.

Jettåget SVL (som ska uttydas ”jetdriven experimentvagn”) byggdes på Vagnfabriken Kalinskij i Kalinin i Uzbekistan omkring 1970. Man tog ett standard dieselelektriskt tåg och satte på två jetmotorer från passagerarplanet Yak-40 och gjorde lokets nos lite mera aerodynamisk. Det hela tycks ha fungerat och ekipaget nådde 249 kilometer per timme.

Bullret i förarhytten måste ha varit obeskrivligt. Sannolikt fanns inga hörselskydd som kunde stänga ljudet från två jetmotorer på en halvmeters håll ute.

Därefter lades projektet ned. Sovjet hade förmodligen viss brist på spår som kunde tillåta så snabba tåg, vilket bör ha gjort projektet till en rolig parentes i den sovjetiska järnvägsutvecklingen.

Tåget tycks ha varit en realitet och vi får en aning om färgerna från framsidan av detta sovjetiska teknikmagasin, Ungdomens teknik nummer 3, 1971, där det står ”Här ilar det reaktionsdrivna tåget fram…” Tidningen verkar ha tagit upp flera jetdrivna projekt, eftersom den lilla texten ovanför silhuetterna säger ”På marken, bland molnen och på havet”.

1993 såg tåget ut så här, rostigt och trasigt, på ett stickspår någonstans kring vagnfabriken Kalinskij. Resterna av den röda färgen syns fortfarande och jetmotorerna sitter kvar i änden.

Sovjeterna var inte ensamma om att utveckla jetdrivna tåg. Amerikanerna försökte också. Denna bild är från 1966 och visar företaget New York Centrals jettåg. Häftigt, men föga användbart. Jetmotorerna ger ingen traktion mot spåret. Just förmågan att ta spjärn mot spåret är det som gör att ett lok kan dra många vagnar. Båda dessa väldiga länder befars mest av sanslöst långa och tämligen långsamma godståg. Farten är inte det viktiga, utan förmågan att kunna dra kilometerlånga vagnset.

Jettågen slog aldrig. Man får förutsätta att bullret inte gjorde tågen till någon höjdare i storstadsområdena, ej heller den utsökta doften av jetbränsle. Grillad kontaktledning och signaler, stolpar och broar kan vara en annan anledning. Vagnarna efteråt riskerar sannolikt att bli tillagade över sakta eld och passagerare som sticker ut huvud eller andra extremiteter genom vagnsfönstren kan kanske ta skada. De ryska tågens maximala 249 km/t bräcks idag med lätthet med elektriska lok.

Samma öde rönte den gode Kruckenberg på 30-talet i Tyskland med sitt propellerdrivna lok Spårzeppelinaren. Eventuellt hade passagerarna inte uppskattat att bli fint skivade om de åkte in i propellern.

Se tidigare artiklar om märkliga fordon

Kruckenbergs spårzeppelinare: http://t360.idg.se/2.8229/1.205067/aldrigt-snabbtag-annu-rekordhallare
Sovjetis ekranoplan: http://t360.idg.se/2.8229/1.205650/its-a-bird-its-a-plane-no-its-an-ekranoplan

Jörgen Städje

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.