Julgranskulor bra för små mätsonder

Ägg och bollar verkar vara utmärkta former för små mätsonder som ska röra sig långa sträckor under en glaciär för att till exempel mäta strömningshastigheter, tryck och temperaturer. I en tidigare artikel (http://teknik360.idg.se/2.8229/1.279429/kryoagg-snart-i-en-glaciar-nara-dig) har vi beskrivit hur Bristols universitet hade för avsikt att tillverka en bollformad liten farkost som kan driva med vattenströmmarna inuti en glaciär och visa hur dessa flödar, exempelvis hur fort och vart de tar vägen.

Projektet har gått vidare och det visade sig av praktiska skäl vara bäst att använda julgranskulor i plast, försedda med spårsändare. Prototypkulorna släpptes ned i hål i Leverett-glaciären nära Kangerlussuaq nära västkanten av grönländska istäcket och efter en resa på cirka 7 kilometer, som tog ett par timmar, kunde man samla in bollarna igen, när de kommit ut i havet. En boll på 4 centimeter är lagom stor för att klara sig igenom de vattenkanaler som finns under glaciärerna. Ett problem var att få dem att varken flyta eller sjunka. Hade de flutit hade de kunnat fastna i luftfickor på vägen om de sjönk skulle de kunna hamna på botten någonstans.

Bollarna hade en liten spårsändare så man lätt kunde hitta dem med radiolokalisering. Tyvärr fick man bara tag i 20 procent av bollarna, då en del av dem blev kvar där inne och en del hamnade på så besvärliga ställen att det inte gick att få tag i dem igen.

Prototyperna innehöll bara en spårsändare, men forskarlaget tänker stoppa in en billig datalogger i nästa version (ungefär som den här: MSR 145 från Intab http://t360.idg.se/2.8229/1.187156/liten-datalogger-gar-3-ar-pa-ett-batteri) så man kan få reda å temperaturer, acceleration med mera i efterhand och försöka rekonstruera resan. Avsikten med det hela är att undersöka de subglaciala flödena för att se hur dessa smörjer glaciären och får den att röra sig. Över tiden ska man kunna samla data om hur glaciärens hastighet ändras för att försöka förstå avsmältningsprocessen.

Flera andra forskargrupper har försökt ta reda på vad som händer med det smältvatten som bildas ovanpå Grönlands glaciärer under sommarmånaderna. Det mesta av det verkar rinna ned i ”mouliner”, runda sprickor i isen som sträcker sig ända ned till urberget. Tidigare studier har visat att större utflöden av smältvatten har resulterat i snabbare isflöde, eftersom vattnet gör det lättare för isen att röra sig. Man har nyligen försökt studera detta genom att släppa ned färgämnen, gummiankor eller ledningsanslutna sensorer, men man har inte uppnått några särskilt användbara resultat.

Bristolforskarna anses vara de första som kunnat skicka ned objekt i de djupa kanalerna och sedan få tag i dem igen.

Jörgen Städje