Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

torsdag06.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Klart för månskridsko

Publicerad: 3 mars 2010, 11:47

Förut var det bara gissningar, nu står det klart. Det finns enorma isfält på månen.


Hittills har "haven" på månen bara varit poetiska namn på lavaslätter. Nu visar det sig att man har hittat riktiga hav.

NASA har visat på nya siffror man fått från sin Mini-SAR-radar som flög med den indiska Chandrayaan-1-satelliten, som gick några tusen varv runt månen förra året. Indierna själva publicerade inte mycket material. Bland annat lyser den tilltänkta tredimensionella månkartan med sin frånvaro, men NASA har varit så mycket mera pratsamma.

Uppenbarligen kan skridskor bli standard issue för de astronauter som kommer till månen för att leva på en månbas år 2020. Isfälten vid månens nordpol är enorma. Man räknar med att isen kan vara ett par meter tjock och finnas i kratrar med upp till 15 kilometers diameter. Beräkningarna visar att det kan finnas upp till 600 miljoner ton is i kratrarna.

Mini-SAR identifierade 40 kratrar fulla med is vid månens nordpol. Färska, ”normala” kratrar visas i röda cirklar. Dessa har hög reflektivitet både på in- och utsidan vilket stämmer överens med att det bör finnas stenar och utkastat material runt sådana kratrar som ger hög ytspridning av radarpulsen. De ”onormala” kratrarna visas i gröna cirklar och har hög reflektivitet på insidan men inte på utsidan. Deras insida ligger också i ständig skugga. Detta stämmer bra överens med att den höga reflektiviteten i detta fall orsakas av is som bara kan vara stabil i köldfällorna i polarregionerna.

Påståendet baseras på reflektionsdata från radarn som helt enkelt visar att det kommer kraftiga reflektioner innanför kraterns rand, men inte lika kraftiga reflektioner alldeles utanför den. Därför anser man att den kraftiga reflektionen beror på något material som bara finns inuti kratern. Styrkan av reflektionen stämmer överens med om det skulle vara vatten och isen bör vara åtminstone ett par meter tjock för att ge en sådan reflex.

Anledningen till att vattnet blir kvar där istället för att sublimera ut i rymdens vakuum är att botten på dessa kratrar aldrig belyses av solljus. Temperaturen ligger konstant på cirka –248 grader.

Den uppskattade mängden vattenis är jämförbar med de kvantiteter som kunde utvärderas från neutrondata som samlades in under den förra expeditionen med Lunar Prospector (nämligen flera hundra miljoner ton). Skillnaden i uppskattade mängder mellan Mini-SAR och neutronspektrometern på Lunar Prospector kan hänföras till det faktum att den senare bara kunde mäta ned till en halvmeters djup, varför denna underskattade den totala mängden. En del av polarisen bör dessutom vara uppblandad med måndamm och syns därför inte på radarn.

NASAs tekniker menar att mätningarna ger vid handen att vatten hela tiden deponeras, förflyttas, avsätts och hålls kvar på månen. Månen blir bara intressantare att utforska hela tiden. Framtida månexpeditioner har fått ett nytt mål att undersöka.

Hur har vattnet hamnat där? Egentligen är månen full av vatten överallt. Måndammet tycks vara inklätt med en tunna hinna av vattenmolekyler som har kommit från de meteoriter som ständigt slår ned på månen. Där sitter det fast ganska hårt, men inte hårdare än att det kan lösgöra sig och vandra runt nära månytan. Då vandrar det mot det ställe som är kallast, en sk kallsänka, eftersom partialtrycket är längst där. Där blir vattnet kvar eftersom temperaturen är så låg att det inte kan ta sig därifrån.

NASA har redan visat upp ett exemplar av en väghyvel för månbruk. Bara man plogat en bana i den regolit (måndamm) som anses ligga i ett tio-tjugo centimeter tjockt lager över isen är det fritt fram för piruetter. En fördel med att åka skridskor i månens sjättedels G måste vara att det inte gör på långt när lika ont i rumpan att ramla som på jorden. Eftersom det är amerikaner som åker dit kan man tänka sig att månhockey kan bli ett framträdande inslag i fritidsverksamheten. Mängden vatten öppnar också möjligheterna för en simbassäng på månbasen. Undrar hur det skulle kännas att simma runt i en sjättedels G, plus vattnets lyftförmåga. Hur får man dit palmerna?

Läs mer om hur bildformande radar fungerar:
http://southport.jpl.nasa.gov/desc/imagingradarv3.html
http://science.nasa.gov/headlines/y2008/29feb_radarmoon.htm

Jörgen Städje

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.