Klimatångestterapi får hundratusentals kronor från Klimatklivet

För några veckor sedan skrev Kristianstadsbladet om Studiefrämjandet i Luleå som fått hundratusentals kronor för en kurs där 21 deltagare fick hjälp att ”klimatbanta med klimatångestterapi”. Nyheten plockades upp av organisationen Skattebetalarna som efter en granskning kunde konstatera att kursen som anordnades genom ”Be change” fått 817 164 kronor från Klimatklivet, 50 000 från Luleå kommun och ytterligare offentliga bidrag från andra regioner och Sida.

Enligt Skattebetalarna har nu fler kommuner ansökt och fått pengar för att införa kursen, och i Norrbotten har Sida fått 100 000 för att göra en film om utbildningsprojektet. Så vad handlar klimatterapin och utbildningen egentligen om? Aktuell Hållbarhet ringde upp Ann Murugan på Be change för att höra efter.

Vad är Be change?
– Be change är en metod. Hälften av kursen består av klimatterapi och fokuserar på den mentala och känslomässiga biten. De som har klimatångest när de börjar på kursen blir av med den under kursens gång eftersom vi arbetar med den inre omställningen och väver samman det med den yttre omställningsprocessen, och vad man konkret kan göra för klimatet. Med vårt program blir det väldigt lätt att ställa om.

Hur går det här till rent konkret?
– Vi använder oss av mentala övningar som hjälper till att stärka framtidshoppet och minska oro och klimatångest. Gruppgemenskapen är också viktig, att man är i en grupp tillsammans med andra som tänker på samma sätt och att man ser vilka fantastiska förändringar som sker i gruppen. Många som lider av klimatångest känner att de är ensamma om att oroa sig över de här frågorna och att inte nog många  bryr sig.  Så halva kursen handlar om att hantera känslor och den andra halvan handlar om vad man faktiskt kan göra. De här bitarna är ihopbakade med varandra så ibland är det inte tydligt vad som är vad.

Är det en terapeut eller psykolog som håller i klimatångestterapin?
– Jag är mental coach och har läst psykologi på universitet, samtidigt som jag har en magisterexamen i hållbar utveckling, som också handlar mycket om beteende. Jag står för de psykologiska delarna och min kollega Stina Sundqvist står för expertisen runt det som man konkret kan göra för att reducera sina utsläpp.

Hur lång är kursen och hur är den upplagd?
– Vi startade i Luleå och det första programmet var nio månader. Då träffades vi varannan vecka. Nu håller vi på att göra ett online-program som ska vara tre månader. Det tror vi är minimum om man ska klara av att ställa om och genomföra de här förändringarna. I Be Change fokuserar vi på en sak i taget: bilen, bostaden och biffen.

Kan du berätta lite mer konkret om hur de olika momenten går till?
– När man börjar kursen får man väga in sig på klimatkontot som är Naturvårdsverkets verktyg. Det är en ganska djupgående process men värt det då man kan se vilka som är ens största utsläppskällor och kan fokusera på dem. Utsläppen ser ju olika ut beroende på vilka förutsättningar och vilken livsstil man har. Vissa är helt beroende av sina bilar. Det är helt okej, vi dömer ingen men vi hjälper deltagarna att titta på vad just de kan göra i sitt liv.

Organisationen Skattebetalarna har granskat finansieringen av kursen och kommit fram till att den, i deras ögon, är orimligt dyr. Vad säger du om den kritiken?
– Enligt vår ansökan till klimatklivet har vår åtgärd en kostnad på 105 kr per ton. Det är inte mycket pengar om man ser till hur mycket koldioxid vi kan hjälpa till att reducera. Klimatklivet som står för den största finansieringen hittills räknar ju på hur mycket koldioxidutsläpp man kan reducera per krona. Det här är ett väldigt bra sätt att få till en omställning så att människor kan reducera sina utsläpp. Det går inte att lösa klimatfrågan med bara teknikprylar.

Enligt Skattebetalarnas beräkning kostar det 8300 kronor att reducera ett ton koldioxid med er metod, priset på utsläppsrätter inom EU är 50 kronor per reducerat ton. Vad säger du om det?
– Enligt vår ansökan till Naturvårdsverket har Be Change en kostnad på 105 kr per ton, vi vet inte hur de fått fram 8300 kr. Vad det gäller utsläppsrätter så finns det i dagsläget för många utsläppsrätter och därför fungerar hela systemet dåligt. Att enbart köpa utsläppsrätter förändrar inte heller vårt beteende och ger oss inte mer livskvalitet, något som vi strävar efter i Be Change. Om systemet med utsläppsrätter hade fungerat hade det varit ett system som tvingande fram en utsläppsminskning och det kan ju vara bra i vissa fall, men vår metod syftar till att stärka människor att hitta sina egna lösningar som gör att de vill hålla fast vid sitt klimatsmarta liv resten av livet. Vi vill gärna sprida vår metod till så många som möjligt, både i Sverige och utomlands. Tanken är att det här så småningom ska gå att göra utan offentlig finansiering. Det är därför vi nu gör om det här till ett tremånaders-program där vissa moment har en online-funktion. På så sätt kan vi göra det mer kommersiellt hållbart och effektivt.

Vad skulle du säga till dem som tycker att det här med klimatterapi verkar flummigt?
– Elitidrottare och andra som tävlar på elitnivå har också mentala coacher, det är inget flummigt. Kan man fokusera mentalt så påverkar det prestationen. Det är precis samma sak med det här: Det är mental träning för att ställa om och prestera i miljöarbetet. Det är inget flum, det är vetenskap.

Kommentar från föreningen Skattebetalarna:
”Det är svårt att avgöra exakt hur mycket pengar projektet fått. Men 817 000 från klimatklivet, 50 000 från Luleå och 100 000 från Sida. Själva kallar de det ett miljonprojekt och det låter rimligt. Enligt den självskattning de 21 deltagarna i projektet gör minskar deras utsläpp med 105 ton totalt. Det är fem ton per person. Det låter mycket, eftersom per capita-utsläppen i Sverige var 3,8 ton 2015 enligt IEA och självskattningar är alltid skakiga. Men för den goda sakens skull kan vi anta att det stämmer. Då blir kostnaden per minskat ton 9500 om projektet kostade en miljon och knappt 8300 om vi bara räknar de 817 000 från klimatklivet och de 50 000 från Luleå kommun. Om det stämmer som Be change säger att kostnaden per minskat ton var 105 kronor skulle de 21 personerna i projektet behöva minska sina utsläpp med mellan 8300-9500 ton beroende på om det kostade 867 000 eller 1 000 000. Det är över 400 ton per person och alltså mer än hundra gånger mer än vad Sverige släpper ut i genomsnitt per capita enligt IEA. Det faller på sin egen orimlighet.”

Lina Rosengren