Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Söndag09.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Klimatförhandlingarna: Läget inför slutspurten

Publicerad: 19 November 2013, 09:23

När klimatförhandlingarna nu går in i slutfasen med ministrar från 130 länder på plats, är behovet av ledarskap akut. Här sammanfattar vi det aktuella läget.


Utsläppsminskningar. Det långsiktiga klimatavtalet som ska antas i Paris om två år måste innehålla tydliga utsläppsminskningar, annars är det ingen idé. Hittills är det mycket tunt med konkreta bud, men många hoppas att det ska komma när ministrarna tar till orda, med Ban Ki-moons toppmöte nästa år som reserv.

EU skulle här kunna ta ledning genom att åter lyfta fram minskningsmålet på 30% till år 2020, och vara först att leverera ett 2030-mål. Kommissionen arbetar med 40%, men Sverige bör stötta Storbritanniens förslag på minst 50%, inte minst för att kunna klara det redan beslutade målet på 80-95% till 2050.

Finansiering. Gröna Klimatfonden behöver äntligen bli operationell och få pengar att röra sig med, och vägen fram till 100 miljarder dollars årlig finansiering från 2020 behöver beskrivas. Sydkorea, G77 och Kina har lagt förslag till delmål förår 2016, med krav på att finansierande länder ska lägga fram individuella planer för hur de ska öka sitt bidrag. Hur näringslivets engagemang ska kanaliseras behöver också klargöras. Sveriges löfte om 300 miljoner kronor så fort fonden är operationell kritiseras av miljörörelsen, men är trots allt riktiga pengar som lovas i rätt tid – och det är oklart om regeringars aptit att öka anslagen ökar av att de första finansieringsförslagen möts av en mur av kritik.

Loss&damage. Filippinernas katastrof har gjort att ett av de med högljudda kraven på klimatmötet, bl.a. uttryckt av över hundra organisationer från hela världen, är att få en mekanism för ”loss&damage”; att hantera de kostnader som uppstår till följd av klimatförändringar. Det förslag som nu ligger på bordet är mycket vagt hållet, både vad gäller direkt ekonomisk kompensation och de mer indirekta kostnaderna av t.ex. minskad biodiversitet. Sverige och Sydafrika leder denna svåra fråga, där i-länders intressen står direkt mot de mindre utvecklade ländernas.

Klimaträttvisa. För att nå ett avtal i Paris 2015 måste vi i Warszawa enas om några övergripande principer kring ”equity”, ansvar för historiska utsläpp, omställningskapacitet och behov av stöd. Frågan har snarast polariserats mer under mötet, genom att Brasilien lanserat ett förslag att IPCC ska räkna ut och fördela historiska utsläppsansvar. Detta har fått brett stöd av utvecklingsländer, som i detta ser en möjlighet att avpolitisera frågan, medan USA helt avvisar frågan om historiskt ansvar, och många med höga klimatambitioner slår fast att om IPCC får uppdraget nu så är det utsiktslöst att nå en överenskommelse till år 2015. Därtill menar många att historiska utsläpp är helt otillräckligt för att slå fast en rättvis fördelningsnyckel; nuvarande och framtida kapacitet, ekonomisk utveckling och andra faktorer bör också vara med. I det nuvarande utkastet till överenskommelse är klimaträttvisa bara med som en helt kort passus, vilket ingen kommer att vara nöjd med.

Legalt bindande. Ju mer strikt bindande avtalet blir, desto färre kommer att skriva under och desto mindre långtgående blir de åtaganden man kan enas om – det visar inte minst Kyotoprotokollet. Men om avtalet inte är tillräckligt förpliktigande, riskerar utsläppsminskningarna att utebli. Att hitta en väg ur denna motsättning är centralt för de sista dagarna på COP19 och för processen framåt. En väg tycks vara att länderna på en rad områden själva får ange vad man avser göra och hur man avser göra det – och att detta sedan blir bindande. Knappast tillräckligt för att rädda klimatet, men kanske nödvändigt för att komma vidare.

Framgångarna så här långt är magra, och klimathotet är akut. Det har lett till att även FN själva allt tydligare presenterar dessa klimatförhandlingar som ett golv, där en lång rad komplementära initiativ behövs. Kanske det här vi får finna hopp när det fortsatt går trögt i Warszawa och på de kommande mötena.

Mattias Goldmann
VD, tankesmedjan Fores

Miljöaktuellt, redaktionen

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.