Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag24.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Kontroversiell vd med uppdrag att övertyga Vita huset

Publicerad: 18 Augusti 2006, 08:38

Vattenfalls vd Lars G Josefsson har varit hårt ansatt i svenska medier efter kontroversiella köp av kolkraftverk i Tyskland och Polen. Men utanför landets gränser är han vida respekterad och besöker nu storföretag för att övertyga om sin plan för att begränsa växthusgaserna. Snart har han tillräckligt många med sig för att kunna knacka på Vita husets dörr.


Näringslivets ledare är naturligtvis inte omedvetna om klimatkrisen. Men många är inte införstådda med problemets vidd, att den industrialiserade världen måste minska koldioxidutsläppen till bara några tiondelar av dagens nivåer. Det krävs en enorm omställning. Lars G Josefsson, vd för Vattenfall med 32 000 anställda i Norden, Tyskland och Polen, ägnar i år en avsevärd del av sin arbetstid åt korståg. Hans mission är att övertyga industriledare i öst och väst om att det behövs ett långsiktigt, stabilt globalt pris på koldioxiden.
– Vi måste alla komma till insikt om vilka djupa ingrepp som klimatfrågan kräver i vår livsstil och samhällsstruktur. Hårddraget innebär det att vi måste minska kraftproduktionen, industriproduktionen och transporterna radikalt om vi inte lyckas hitta renare metoder, menar han.
Samtidigt innebär omställningen teknikutveckling och affärsmöjligheter.
I Sverige har Lars G Josefsson fått spela rollen som miljöbov som låter Vattenfall tjäna pengar på smutsig tysk och polsk kolkraft. Det statliga energibolaget bedriver okänslig kolbrytning i östra Tyskland och utnyttjar ett faktiskt energioligopol för en diskutabel prispolitik.
Den internationella bilden av Josefsson är en annan. I fjol listade Time Magazine den svenske kraftverksdirektören i gruppen europeiska hjältar, extraordinära personer som "antar utmaningar resten av världen ofta föredrar att undvika". Tidningen hade tagit fasta på Vattenfalls genomarbetade förslag till ett tak för de globala koldioxidutsläppen, Curbing Climate Change. Josefsson presenterades under rubriken "Mr Clean".
I en liten intervjubok, "Framtiden i våra händer", som kom ut tidigare i år, redovisar han sitt engagemang för klimatfrågan:
– Tyvärr dröjer sig den offentliga diskussionen kvar kring frågan om huruvida uppvärmningen alls existerar. Det är absurt. Forskarna är med några få undantag eniga och budskapet från
FN:s klimatpanel är tydligt. Uppvärmningen är en realitet. Inte i morgon utan idag. I känsliga regioner som Alaska, Nordamerika, Grönland och öarna i Stilla havet lever befolkningen redan i en verklighet där deras naturliga miljöer svämmar över eller smälter bort, skriver han bland annat.
Klimathotet är reellt och kräver att vi agerar.
– Jag vill inte att mina barn och barnbarn ska leva i en förödd värld. Men inte heller ska de tvingas leva i en värld utan god tillgång på energi.

Modell för åtstramning
I klimatrapporten Curbing Climate Change beskrivs modeller för hur en åtstramning av koldioxidutsläppen kan ske med en utsläppshandel där utvecklingsländerna fasas in i systemet efterhand. Perspektivet är långsiktigt, hundra år.
Samtidigt satsar Vattenfall mycket forskningspengar på att utveckla en teknik att ta hand om den koldioxid som alstras vid de koleldade kraftverken.
I januari i år utsågs Lars G Josefsson i Davos att leda de omkring sextio "energy governors" som diskuterar klimatproblematiken. Gruppen kommer att redovisa sitt arbete i en rapport vid nästa Davosmöte i januari 2007.
Han är också ledamot av G8-ländernas klimatgrupp, Climate Change Roundtable, som han själv räknar som den viktigaste grupperingen för att påverka klimatfrågan:
– Om vi kan få G8-länderna att gå i en riktning, följer hela världen efter, säger han.
Tidslimiten för G8-arbetet är 2008.
Konkret handlar klimatarbetet nu om att föra en dialog med andra industriledare.
– Vi behöver en kritisk massa för att få igång ett skeende, säger Lars G Josefsson till Dagens Miljö.

Har träffat företagsledare
Han har träffat företagsledare på Tokyo Electric Power i Japan, på Exelon i Chicago samt ett antal andra amerikanska företag. I Sydafrika har han diskuterat klimatfrågan med ledningen för Eskon, där han för övrigt själv är styrelseledamot. I Europa har ABB-ledningen fått representera komponentindustrin.
– Det är ett omfattande arbete som kommer att fortsätta i ett eller två år till.
Etappmålet är att samla ett tiotal stora välkända amerikanska företag kring en bindande skrivning i klimatfrågan. Med en sådan bas räknar man sedan med att kunna föra en dialog med administrationen i Washington.
– Det är ett väldigt åtagande, här gäller det att vara ödmjuk.
– Vi ser att det finns ett stort intresse bland företagsledarna. Och intresset är klart växande. Samtidigt måste man vara medveten om att det är en väldigt komplex fråga som det tar lång tid att diskutera. Vi måste försäkra oss om att vi talar om samma sak. Och vi måste också vara övertygade själva, säger han.

Du verkar inte tvivla på utsläppens betydelse för klimatfrågan?
– Nej, frågan är inte om utsläppen har inverkan. Nu handlar det om kvantifiering, där finns en bristande kunskap. Vetenskapliga bedömningar på senare tid tyder på att problemet snarare är större än vad man tidigare trott.
Den tidigare uppfattningen har varit att koncentrationen av växthusgaser i atmosfären bör begränsas till 550 ppm koldioxidekvivalenter. Ju högre siffra, desto tjockare tak på "växthuset".
Redan den nivån kräver radikala begränsningar av de globala utsläppen, till mellan 8 och 12 miljarder ton koldioxid per år. Utsläppen var 2002 mer än dubbelt så stora, 24 miljarder, och ökningen är snabb. Innan det är möjligt att vända trenden och sänka nivån igen, kommer världens utsläpp att vara uppe kring 30 miljarder ton.
En drastisk omställning är nödvändig.
– Vi talar alltså om minskningar med 80 procent. Men frågan är om det räcker. Nu finns det vetenskapsmän som säger att vi snarare bör ner till 450 ppm.

Är det den nivån, 450 ppm, man bör arbeta med nu?
– Jag saknar kompetens att bedöma frågan. Jag följer den diskussion som pågår bland vetenskapsmännen.
Och det är viktigt att företagen engagerar sig i klimatfrågan, menar han.
– Alla företag, mindre som större, kommer att bli berörda på samma sätt. Utvecklingen kommer att påverka alla. De klimatförändringar som kommer och de åtgärder som politiker kan besluta om får långtgående konsekvenser för företagen. Det kan inträffa saker som provocerar fram drastiska politiska åtgärder. Opinionsyttringar kan uppstå som leder till åtgärder som skadar näringslivet i länderna. Det händer kanske inte nästa år eller året därpå, men det är uppenbart att det kommer att hända saker om vi inte hittar en modell som visar att vi kan hantera frågan på ett ansvarsfullt sätt.

Du har sagt att du saknar näringslivets röst i debatten?
– I många andra samhällsfrågor spelar näringslivet en stor roll. Se på den livliga debatten om globaliseringen, näringspolitik och skattenivåer som pågår i Europa just nu. Där är företrädare för näringslivsorganisationer i högsta grad delaktiga. När det gäller klimatdebatten är det tvärtom. Den har framför allt drivits av å ena sidan politiker och å andra miljörörelsen som pressar politiker att ställa högre krav på näringslivet.
– I klimatdebatten spelar vi skurkrollen. Det är vi som släpper ut växthusgaserna och nu ska vi sättas åt. Jag generaliserar förstås, men på ett övergripande plan är tyvärr den bilden sann.

Varför har näringslivet hamnat i en så defensiv position?
– Vi är väl vana vid att hamna i en försvarsposition gentemot miljörörelsen. Den har varit framgångsrik i många frågor. Men den har inte mäktat med klimatfrågan. Den frågan är för stor, den griper in i industrisamhällets hjärta och berör alla, oavsett var man bor.
Samtidigt är näringslivet i den här frågan den trovärdigaste aktören, menar han.
– Det är vi som kontrollerar tekniken. Vi har kunnandet. Vi kan utveckla nya lösningar, det kan varken politiker eller miljöaktivister.

Stort misstag
Det var ett stort misstag av näringslivet att inte redan för ett decennium engagera sig för en fungerande klimatregim. Då hade många misstag kunnat undvikas.
– Vi har idag byggt in oss i felaktiga lösningar, varav många nu måste bytas ut om vi ska hejda uppvärmningen.
Det är viktigt, menar han, att man i näringslivet slutar att tänka på omställningen i termer av uppoffringar och kostnader.
– Det leder fel, det ger signalen att omställningen är något som vi kan välja bort om priset skulle vara för högt. Men vi kan inte välja bort den.
I stället handlar det om att se möjligheterna.
– I min värld kommer en långsiktig och rimlig omställning att vara oerhört utvecklingsdrivande och fungera som en vitamininjektion för industrin världen över. Jag tänker hellre på alla spännande tekniska löningar vi kommer att få se, än vad investeringarna kostar i närtid.
Av Göran Kristiansson

Miljöaktuellt, redaktionen

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.