Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Klimat

Krönika: Friluftslivets revansch

Publicerad: 2 juli 2015, 06:57

Investeringar i den gröna infrastrukturen är på väg tillbaka.


Det har hänt något inom naturvården. I 15 år har de folkvalda pumpat in miljardtals kronor för att skydda natur och bilda reservat. Nu lägger riksdag och regering mera fokus på att få ut folk i den, att befolka naturen.

Kanske är det ett tecken i tiden att miljöministern under våren väljer att åka till den stora friluftsdagen i Örebro och inte som brukligt är till experterna på Flora och Fauna-konferensen i Uppsala.

I Uppsala får man höra om tillståndet för kryptogamer och att björnen hamnat på rödlistan. Medan man i Örebro lyssnar till kommunekologen i Härryda berätta om hur man bygger vandringsleder eller till tjänstemännen i Nacka som ger tips om hur man skriver avtal med stora markägare.

Båda perspektiven behövs, så klart. Men det har under lång tid varit en allmänpolitisk slagsida åt artbevarande.

Friluftspolitiken har mer eller mindre legat i dvala i 25 år. Medan staten köpt skog och värnat om hotade arter har turistanläggningar kommersialiserats och vandringsleder nötts ned och slitits ut. Och den tätortsnära naturen krympt ihop och trängts undan när bebyggelsen tryckt på.

Själva råvaran, naturen, är något samhället hela tiden tagit för givet. Den här situationen har lett fram till att miljörörelsen sett sig tvingad att kämpa med rödlistan i högsta hugg för att rädda det som finns kvar. Det har varit det enda verktyg som fungerat någorlunda, som begränsat exploateringen.

Någonstans på vägen försvann människan. Nu hoppas många att hon är på väg tillbaka. I själva verket vistas ju folk ute i naturen ungefär lika mycket nu som då, det är ingenting som förändrats över årtionden, även om det är något färre ungdomar än tidigare.

Fortfarande uppger nästan 80 procent av svenskarna att de besöker naturen på regelbunden basis.

Varje hundägare känner till de bästa gläntorna och barnfamiljerna kan alltid peka ut de bästa stränderna. Det är lokalkunskaper som bara finns där men som väger lätt mot andra intressen i den kommunala planeringen, delvis för att det inte är någon som satt den på pränt.

Nu försöker regeringen och Naturvårdsverket att återställa balansen genom att blåsa liv i den nationella friluftsplan och öka anslagen till naturskötsel. Vårbudgeten bär en del friluftsprägel med satsningar på nedgångna ledsystem i fjällen, naturinformation och flera broar på populära vandringsleder.

Det är pengar som ska hålla 29 nationalparker och över 4 000 reservat i trim. Men inte bara det. Det handlar också om att göra naturen tillgänglig för så många som möjligt, och inte bara för de redan aktiva. För utan underhåll och omtanke förfaller den gröna infrastrukturen på samma sätt som det svenska järnvägsnätet.

Under 80-talet fanns det på Naturvårdverket en avdelning för friluftsliv och fysisk planering, där bland annat fjällentusiasten och naturfotografen Claes Grundsten jobbade. Det var en enhet som jobbade hårt för att utveckla infrastrukturen och turismen i nationalparkerna.

Claes Grundsten hade tagit intryck av turistsatsningarna i Nordamerika och hur de utvecklat service och infrastruktur runt anläggningarna. Enheten plockade fram förslag på 20 nya nationalparker som resulterat i regionala turistmagneter, till exempel Fulufjällen, Tyresta och Färnebofjärden.

Ett gediget arbete värt att knyta an till nu när det våras för friluftslivet.

Erik Klefbom

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.