Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag01.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Lästipset: Christian Azar

Publicerad: 31 Maj 2011, 04:27

”Likt plantageägarna satt i parlamentet i England har de fossila bränslenas män alltför stort inflytande över politiken i Washington (och annorstädes).”


Ämnen i artikeln:

Christian Azar

Alla har vi en bok eller rapport hemma i hyllan som påverkat oss stort och som vi önskar att resten av världen hade läst. Miljöaktuellt har bett miljöproffsen ta fram sina favorittexter och dela med sig.

Namn: Christian Azar
Ålder: 42
Arbetar som: Professor, Chalmers

Favoritbok: Spräng bojorna – kampen mot slavhandeln. Av Adam Hochschild.

Antal sidor: 435

Varför den bör läsas: Slutet av 1700-talet var den tid då slavhandeln var som starkast. Verksamheten genomsyrade en stor del av dåtidens ekonomi och stimulerade även affärerna för skeppsbyggare och tillverkare av fotbojor, handbojor, mm. Slaveriet hade blivit så vanligt att det betraktades som normalt.

I sin bok erbjuder Hochschild en spännande inblick i hur motståndet mot slavhandeln växte fram i England, den ledande slavhandelsnationen. Vi får följa Kommittén för avskaffande av slavhandeln som bildades på ett tryckeri i London i maj 1787. De höll föreläsningar, skrev insändare, sålde rockmärken och spred illustrationer av slavskepp. Efter bara några års arbete hade de mobiliserat en imponerande opinion. I början av 1790-talet bojkottade hela 300 000 människor i England socker från de karibiska öarna i protest mot slavhandeln. Hela 390 000 personer från runt om i det brittiska öriket hade skrivit under protester mot slavhandeln.

Det är fascinerande att kampen kunde samla så mycket engagemang i en tid då bara en väldigt liten andel av männen i England hade rösträtt, kvinnor inte hade det alls och villkoren för arbetare i England var mycket hårda.

På ytan har historien inget att göra med klimatfrågan, men parallellerna är många. Jag tänker då inte att man kan jämföra koldioxidutsläpp med slaveri, utan snarare hur kampen för att väcka opinion gick till och hur motståndarna mot förändring agerar.

Likt plantageägarna satt i parlamentet i England har de fossila bränslenas män alltför stort inflytande över politiken i Washington (och annorstädes). Slaveriets anhängare, liksom fossilbränslelobbyn idag försöker skapa intryck av att billig olja och kol är nödvändigt för arbetstillfällen och ekonomisk välfärd, försökte slaveriets anhängare ge intryck av att slaveriet och slavhandeln var en nödvändig förutsättning för dåtidens välfärd. Och när man väl avvecklade slaveriet, betalade regeringen slavägarna – inte slavarna – kompensation. Det hela påminner om när man delar ut gratis utsläppsrätter till kolkraftverken. Realpolitik då. Realpolitik nu. Det kom att dröja till 1807 innan slavhandeln förbjöds och till 1838 innan slaveriet förbjöds i de engelska kolonierna.

Spräng bojorna är en historia om hur individers opinionsbildande arbete är avgörande för att man ska få det politiska stöd som är nödvändigt för att lösa stora utmaningar när det gäller miljö och mänskliga rättigheter. På det sättet utgör den en inspiration till dagens klimatengagerade. Förhoppningsvis kan den också inge hopp om att fortsätta kämpa trots att det tar tid.

Bästa citatet: (Kommer i kursiv text, men en egen inledning är nödvändig.)

Den 2 april 1792 äger en avgörande debatt i parlamentet rum. Salen är fylld till bristningsgränsen. Stämningen är laddad. En lång debatt inleds. Klockan fyra på morgonen träder premiärminister William Pitt den yngre upp i talarstolen. Han är knappt 33 år, men har redan suttit i tio år på sin post. Pitt är motståndare till slavhandeln och trots tiden på dygnet talar han utan manuskript i mer än en timme. Ett av huvudargumenten för att fortsätta tillåta slavhandeln är att om inte England handlar så tar andra nationer över den lukrativa slavhandeln (vi känner igen resonemangen från klimatfrågan). Men Pitt köper inte argumentet:

"Hur ska detta enorma gissel någonsin kunna ta slut om varje nation försiktigt ska vänta tills hela världen har kommit överens?"

Om jag var tvungen att ge bort mitt exemplar till någon: Margot Wallström för sitt långvariga och kraftfulla engagemang för miljöfrågor i EU och för sitt nuvarande engagemang när det gäller våldtäkter och kvinnors rättigheter i krig.

Vilket miljöproffs vill du ska ge sitt lästips? Hör av dig till Miljöaktuellt genom att mejla anders.hellberg@idg.se

Missa inte nästa veckas tips – anmäl dig till Miljöaktuellts nyhetsbrev.

Anders Hellberg

Ämnen i artikeln:

Christian Azar

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.