Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag13.04.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Låt inte prognoserna bli sanningar

Publicerad: 5 December 2012, 12:27

Visst ska viktiga beslut vila på kloka prognoser om framtiden, men när prognoserna blir självuppfyllande och vi anpassar oss efter dem har det gått snett, skriver Maria Wetterstrand.


Prognoser är ett otyg. Eller ja, de kan vara ganska bra om de är någorlunda riktiga, men de kan ställa till mycket onödiga problem när de är fel. Låt mig ta tre exempel.
Hela 90-talet och början av 2000-talet gjordes energiprognoser som visade att elanvändningen i Sverige skulle öka framöver. De prognoserna påverkade energidebatten avsevärt och låg bland annat till grund för politiska beslut om att investera miljarder i upprustningar av gammal kärnkraft.

Mängden sopor vi orsakar förväntas också öka i framtiden. I alla fall enligt de prognoser som ligger till grund för beslut om att bygga ännu fler kommunala anläggningar för avfallsförbränning.
När nya motorvägar planeras finns alltid i grunden prognoser som visar att biltrafiken kommer att öka i framtiden. På så vis kan byggena räknas hem ekonomiskt. I alla fall med kreativa beräkningar om låga oljepriser och billiga tunnelbyggen.

Så, vad har jag då egentligen för skäl att tro att just de här prognoserna inte är korrekta?
Ja, låt mig börja med elanvändningen. Vi bygger kablar till kontinenten. Elmarknaden blir mer och mer europeisk. Elpriserna i övriga Europa är högre än i Sverige. I en inte alltför avlägsen framtiden är det alltså troligt att vi får högre elpriser i Sverige. Vem vill sälja el för 50 öre i Sverige om man kan få en krona i Tyskland?
Högre priser betyder lägre elanvändning. Korrelationen är tydlig. När priserna stiger ökar intresset för att välja elsnålare teknisk utrustning eller maskiner, sluta slösa. Lägg därtill hur många företag som redan i dag bestämt sig för att se över och effektivisera sin elanvändning. Till och med den elintensiva industrin har gjort insatser långt över förväntan inom det statliga energieffektiviseringsprogrammet.

Jo, sen har vi ju verkligheten
också. Trots att prognoserna visat ökat elanvändning har den verkliga elanvändningen legat ungefär konstant sedan millennieskiftet, medan eltillförseln ökat. Vi står inför överskott. Jag hade hellre sett att vi plockat bort ett eller annat gammalt kärnkraftverk än de miljardinvesteringar som gjorts för att öka deras livslängd. Investeringar underbyggda med felaktiga prognoser.
Soporna då? Historiskt finns tydliga samband mellan ekonomisk tillväxt och ökade avfallsmängder. Det går alltså att göra prognoser att det kommer se ut så även framöver. Verkligheten är dock inte lika entydig nu. 2009 var mängden avfall per person inom EU lägre än 2002. Mellan 1995 och 2009 ökade BNP med 29 procent, men avfallsmängderna med åtta procent. Länder som Tyskland och Belgien har minskat mängden avfall under samma period. Men när svenska kommunpolitiker vill bygga avfallsförbränningsanläggningar räknar de med att avfallet ökar framöver. Sedan riskerar de stå där med anläggningar som kräver en massa importerat avfall för att gå runt, vilket sannolikt inte var tanken.

Samma sak med biltrafiken. Prognoser visar ständigt ökat biltrafik. Detta tas till intäkt för miljardinvesteringar i nya motorvägar. Internationellt pekar dock statistik från verkligheten på att folk kör allt mindre bil i de rika länderna. Ökningen har stannat av och i många länder gått över i en minskning. Analyserna varierar. Bilåkandet har minskat i status, ungdomar väntar längre med körkort eller skaffar inget alls, mobilkulturen gör kollektivtrafik roligare. Trender som förstärks med tiden.
Om dessutom oljan blir dyrare finns ytterligare skäl att tänka om. Inte minst när järnvägsinvesteringarna ligger decennier efter nutida efterfrågan. Där gjordes nämligen på 80- och 90-talet prognoser som visade ett minskat intresse för tågåkande. Så då satsades i stället på biltrafiken.

Okej, visst kan vi behöva prognoseriet. Välunderbyggda prognoser kan ge goda grunder för beslut. Risker kan identifieras tidigt, som med klimatförändringarna. Problemet blir när prognoser tas för sanningar och vi anpassar oss till prognoserna i stället för att fundera över hur vi vill att framtiden ska se ut. Ännu värre blir det om vi bygger denna passiva hållning på prognoser som dessutom visar sig vara fel.

Maria Wetterstrand, fristående grön ­debattör och f d språkrör i Miljöpartiet.

Miljöaktuellt, redaktionen

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.