Lider du av surr?

Ett par tusen personer över hela världen lider för närvarande av ”The Hum” och vetenskapen har hakat på och undersöker vad det kan röra sig om. I ett fall har en person tagit sitt liv för att han inte stod ut med surrandet. Bullret har kommit och gått under åren och ett av de mest berömda tillfällena var ”The Bristol Hum” under 1970-talet när 800 personer ansåg sig ha hört det, men andra städer i England har också drabbats. Staden Largs i Strathclyde har under ett tjugotal år varit drabbad av ”The Large Hum”.

The Hum är ett för många ohörbart muller som stör en del personer på dagen, men mest på natten, utan att de uppvisar några övriga sjukdomssymtom. Ingen vet vad The Hum är, men myndigheterna är intresserade. Eller har tvingats bli intresserade.

Det handlar inte om tinnitus, eftersom försökspersonerna inte hör något surr på andra platser än den utsatta, till exempel i sitt hem. Myndigheterna har ofta kallats in för att mäta eventuellt buller men har aldrig kunnat finna något. Olika mer eller mindre vilda teorier har kommit i dagen, som hemliga militära projekt, flygplatser, trafik, utomjordingar, mobilmaster, vindkraftverk, turbulens i gasledningar, kraftledningar osv, men ingen av dem håller. De engelska myndigheterna var enligt rapporter dock inte särskilt sympatiska vilket kan ökat stressen och därmed mängden rapporter i de engelska fallen.

Många rapporterar att bullret blir värre på natten, och att de inte kan sova, men sannolikt beror det på att allt annat ljud blir svagare då och bullret, vad det nu kan vara, helt enkelt hörs tydligare då.

A-vägning, blå kurva, är mindre lyckad om man vill hitta infrabuller, eftersom den ska imitera örats känslighet vid alldagliga hörnivåer. Det är icke desto mindre den frekvenskurva som används vid bullermätning. C-vägning, eller ovägd mätning är bättre, men går ändå inte under 10 hertz eftersom mikrofonen slutar fungera där.

En anledning till att myndigheternas mätningar i exemplen ovan inte givit något är att man sannolikt mätt med vanlig bullermätare och med en vanlig mikrofon. Sådana mikrofoner orkar sällan längre ned än 20 hertz och en vanlig bullermätare har definitionsmässigt sin gräns något högre. Bullermätare mäter också A-vägt vilket innebär en minskad känslighet för låga frekvenser. Ska man mäta infrabuller behövs det betydligt större mikrofoner och resonatorer.

Som vanligt i England finns det en intresseorganisation för de drabbade att ringa till, nämligen Low Frequency Noise Sufferers’ Association.

En tillfällig bot är naturligtvis att den drabbade flyttar någon annan stans eller lär sig att strunta i bullret. En som pysslar med det är doktor David Baguley som för närvarande arbetar vid Salfords Universitet för att försöka ta reda på vad det beror på. Studien är sponsrad av engelska miljöministeriet. Han har funnit att örat har en slags volymkontroll som hjärnan kan vrida på när man sitter och väntar på ett särskilt ljud. Sitter man nervöst och väntar på att telefonen ska ringa, och den plötsligt gör det, hoppar man till, fats ljudet inte är särskilt högt, eller ens högre än det brukar. Men örats, eller medvetandets, volymkontroll vill att det ska vara så. Detta kan alltså botas psykologiskt.

Fast egentligen borde man åtgärda själva bullerkällan.

Svenska undersökningar

Två forskare, Persson och Rylander, undersökte 1988 alla Sveriges 248 kommuner vad gällde klagomål på värmepumpar, tung trafik, fläktar och ventilation. Dessa tre källor utgjorde 71% av alla klagomål, varav 42% var ventilationssystem, 20% trafik och 9% värmepumpar. Värmepumpar och ventilation var huvudfaktorer i de fall klagomålen hade ökat över tiden. Vid en uppföljning år 2002 undersökte man förändringarna under en 14-årsperiod genom att på nytt fråga 41 kommuner. 44% av bullerproblemen kunde hänföras till lågfrekvent ljud, och även om vissa kommuner inte hade några anmälningar alls, hade en enda av dem över 200 stycken.

En teori

Undertecknad ber att få förfäkta en annan teori om The Hum, som kan testas av var och en. Jag utesluter här möjligheten till ”stråltanter”, alltså människor som bara måste oroa sig för obefintliga tekniska fenomen och hitta på befängda, osannolika teorier som saknar all grund i verkligheten.

Infraljud definieras som ljud av lägre frekvens än 20 hertz och ska enligt skolboken vara ohörbart. Men det är det inte. Tvärtom är infraljud högst påtagligt i vår vardag. Men på dagarna finns det annat ljud som låter högre, så örat prioriterar ned infraljudet. Teorin är att vi alla kan höra infraljud, bara vi är medvetna om vad det är. Du kan prova själv.

Infraljud kan färdas långa sträckor. Institutet för Rymdfysik i Umeå har ägnat sig åt att mäta långväga infraljud i många år. Bland annat mätte man buller när Concorden startade från Paris, i Umeå. Mikrofonen var i stil med ett oljefat.

Experiment

Olika människor är olika känsliga för infraljud, men det är ingalunda ohörbart. Och nu till försöket.

”The Hum” karaktäriseras av följande parametrar:

Problemen finns ofta i tysta förorter eller på landet
Ljudet är ofta nästan ohörbart eller hörs bara av ett fåtal
Ljudet hörs normalt bara inomhus och inte utomhus
Ljudet hörs bättre på natten än på dagen
Ljudet låter som ett dunkande eller ett muller
Huvuddelen av de klagande är mellan 55 och 70 år
De klagande har normal hörsel
Vid medicinsk undersökning har tinnitus kunnat uteslutas

Om vi börjar med att anta att du har normal hörsel, alltså inte har skadat den med dunka-musik i hörlurar eller på disco under ungdomstiden eller för mycket bredbandsbrus från pendeltångens våldsamma tryckluftspustar bör du kunna höra infraljud.

Det tystaste tillfället är när du lagt dig i sängen och alla apparater hemma är avstängda. Det ska vara absolut tyst i lägenheten. När bilar kör förbi på gatan, i mitt fall på 50 meters avstånd eller längre bort uppstår infraljud, som ibland är så starkt att fönstret skakar med, dock utan att det i förstone ”hörs”.

Fönstret är ett stort membran, betydligt närmare infraljudets våglängd än din trumhinna. Att fönstret skakar kan man detektera genom att hänga en liten pendyl eller motsvarande nära fönsterrutan (< 1 mm) så att denna slår i rutan när den skakar. Då uppstår ett stilla skramlande ljud. Det hjälper dig att detektera infraljudet. Bortse från trafik som hörs. Den gills inte i försöket. Om du ansträngt hörseln nyligen, till exempel med hög musik, kommer känsligheten för infraljud att vara lägre.

Ljudet inte så mycket hörs, som bara ”förnims”, men du kan ”synka” din upplevelse med rasslet av pendylen. Ljudet kan karaktäriseras som olika svaga dunsanden, muller och dån, men definitivt inte som ljud.

Efter ett tag blir du van att höra infraljud och kan utan vidare urskilja fotsteg på andra våningar, trafik långt bort och en rad okända källor.

Rapportera gärna tillbaka hur du lyckas. Undertecknad har nämligen lyckats. Hjärnan är duktig på att lära sig. Håller du på med infraljud under en längre tid blir du bättre på att höra dem. Vilket kan vara både bra och dåligt.

Källor

Naturligtvis kommer allt infraljud någonstans ifrån och de stora bullerkällorna är trafiken, järnvägen, gruvor och sprängningar, olyckligt resonanta motorvägar, industrimaskiner, transformatorstationer, väder och vind, och som IRF alltså bevisat, flygplan, men även hushållsapparater som fläktar, kompressorer i kyl och frys och cirkulationspumpar (Notera att den svenska undersökningen ovan huvudsakligen anger andra källor, men handlar om hörbart, identifierbart buller). Det finns data om att höghus kan svänga i infraljudsfrekvenser när vinden blåser kring ett hörn på ett olyckligt sätt. Andra källor kan vara mera exotiska, som jonosfären. Beklagligtvis är infraljud mycket svårt att dämpa och bekämpa. Våglängden är mycket lång, flera kilometer, och dämpmaterial saknas. Byggnader och vägar måste helt enkelt konstrueras bullerfria redan från början. Industrimaskiner kan naturligtvis stängas av, men det är knappast lyckat för industrin, men maskinen kan ställas på gummifötter av industristorlek.

Våra kunskaper om infraljud är för närvarande ganska bristfälliga, men forskning pågår.

Läs mer på

Bra rapport om lågfrekvent buller: http://eprints.wmin.ac.uk/4141/1/Benton_2003.pdf som dessutom tar upp en historik och försöker avslöja olika myter och rena lögner. Bra läsning. Kapitel 11 handlar särskilt om ”The Hum”.
Environmental Protection UK: http://www.environmental-protection.org.uk/noise/environmental-noise/low-frequency-noise
Fanns verkligen Gavreau? http://www.borderlands.com/archives/arch/gavreaus.htm

Jörgen Städje