LRF-biolog”Rödlistan dåligt verktyg för naturvårdssatsningar”

”Regeringen har fastställt som etappmål att ytterligare 150 000 ha skog ska undantas från avverkning. Samtidigt anges i propositionen ”En svensk strategi för biologisk mångfald och ekosystemtjänster” att metoder för att utöka skyddet för skogar med höga naturvärden ska ses över.

Det är viktigt att man verkligen ser över hur vi ska arbeta med naturvård i skogen. Jag tror att man i betydligt större omfattning än idag måste kombinera naturvård med brukande, samtidigt som vi måste göra nya prioriteringar kring skogens användning.

Alltfler gör anspråk på skogens tillgångar och trots vår stora skogsareal är det osäkert om skogen räcker till alla anspråk. Förutom timmer och massaved ska skogen användas till bioenergi och nya produkter som kan ersätta exempelvis bomull och plast. Det blir alltmer uppenbart att skog som inte används försvårar möjligheterna till att ersätta fossila och miljöskadliga produkter. Samtidigt ska skogen bidra till kollektiva nyttigheter som koldioxidupptag, biologisk mångfald och friluftsliv.

Idag är rödlistan den i särklass viktigaste prioriteringsgrunden för resurser till skoglig naturvård. Denna prioritering är inte särskilt rationell om vi ska väga in skogens alla andra nyttor för människan, de så kallade ekosystemtjänsterna. Tvärtom kan man nog utgå från att arter generellt har mindre betydelse för ekosystemtjänsterna ju högre upp de är på rödlistan. Givetvis finns det ett egenvärde i att bevara arter, men är det rätt att det sker på bekostnad av viktiga ekosystemtjänster?

Inte ens om vi utgår från de rödlistade arterna prioriterar vi naturvårdsresurserna effektivt. Idag satsas de största resurserna på skogsavsättningar för fri utveckling. Pengar för att sköta avsättningarna finns vanligen inte. Ändå är det bara en mindre del av de rödlistade arterna som i första hand gynnas av fri utveckling. Många arter är knutna till skötselkrävande ädellövmiljöer. Några lever i sena successionsstadier på pionjärlövträd som utan skötselinsatser på sikt dör och ersätts med gran. Många arter är hotade av igenväxning eller minskad hävd. Särskilt i södra Sverige har naturvärdena i stor utsträckning skapats av människans brukande. Där blir ofta det traditionella reservatsinstrumentet ineffektivt.

Dagens miljömål främjar en jakt på arealer och procent där ett område bara räknas om det uteslutande används för naturvårdsändamål. Genom att istället kombinera naturvård med brukande kan vi sannolikt få ut betydligt mer av de resurser som används till naturvård. Många av arterna klarar ett anpassat skogsbruk och naturvärdena kan ibland gynnas av selektiva avverkningar.  Detta behöver inte vara så kostsamt för samhället, men kräver lösningar där markägare ersätts för sin merkostnad. Det kan röra sig om naturvårdsavtal för områden med kombinerade mål, vilket inte används idag.

Många av våra lövträd kräver mycket ljus för att kunna etablera sig. För att nyskapa lövskogar kan man utgå från hyggen och ungskogar och skriva avtal med markägare om att gynna lövträden i föryngring, röjning och gallring. För nyskapande av lövskog krävs också att viltproblematiken hanteras. De ljuskrävande lövträden har ofta störst naturvärden i sena successionsstadier innan granen tagit över. Det kostnadseffektivaste sättet att bevara sådana värden kanske är genom tidsbegränsade avtal där man accepterar att skogen avverkas när de viktigaste lövvärdena försvunnit. Samtidigt låter man nya lövträdsvärden utvecklas någon annanstans.

Jag tror också att vi i större omfattning måste värdesätta och tillvarata naturvärden knutna till träd i det som inte räknas som skogsmark. Här gör redan idag många markägare stora insatser genom att vårda och bevara träd på gårdar, i betesmarker och i övergångsmiljöer.

Ett synsätt där naturen inte ses som statisk, och där naturvård och brukande kan kombineras på samma plats, förutsätter att markägarna ses som en viktig del i naturvårdsarbetet. Då måste insatserna ske genom frivilliga överenskommelser och inte genom tvingande reservat”
 
Gunnar Lindén
Naturvårdsspecialist, LRF Skogsägarna

Erik Klefbom