Maria Abrahamsson (m) om giftlarmet i Svd: ”publicistisk katastrof”

Larmrapporter är en del av vår vardag, men kan man lita på det som står i tidningarna? Det var temat på ett av IKEMs och Livsmedelsföretagens seminarier i Almedalen på måndagen.  Representanter från media och politik diskuterade larmrapporter mot bakgrund av den allt svagare källgranskningen på många redaktioner.

Det exempel som diskuterades mest var Svenska Dagbladets okritiska rapportering om bekämpningsmedel i frukt i april månad.  Livsmedelsverket fick inte någon chans att bemöta uppgifterna i den första artikeln som fick en enorm spridning och rewritades i annan media. Sen var skadan skedd.

Riksdagsledamoten Maria Abrahamsson (m) som själv jobbat på Svenska Dagbladet menar att texten var en publicistisk katastrof för tidningen.

– Det var en trovärdighetskrasch som framförallt drabbade Svenska Dagbladet. Det tror jag.  Den här typen av larm som måste ges någon spridning och ge ringar på vattnet och i det här fallet blev det en publicistisk katastrof, säger Maria Abrahamsson (m).

Svenska Dagbladets första text delades över 30 000 gånger att jämföra med 2 500 för den kompletterande uppföljaren. Alltså förhållandet tio till ett. Fruktrapporten är bara ett exempel i den flod av material som väller in på redaktionerna från olika samhällsintressen. Många journalister sitter i en svag ställning och har svårt att granska källor och uppsåt.

– Media ska granska källor och brukar vara duktiga på att granska PR-människor. Då vet man att det kan vara något lurigt. Men om det är en myndighet eller Naturskyddsföreningen från ”den goda” sidan då är garden nere och man är mera beredd att sluka den med hull och hår, säger Charlotta Friborg, chefredaktör på Östgötacorrespondenten.

Hon säger att med risk för att vara konspiratorisk så är det i första hand Miljöpartiet som tjänar på sådana larm. Så ser ”ekosystemet” ut i den världen. Riksdagsledamoten Helena Leander (mp)  slog ett slag för försiktighetsprincipen och att det när det gäller kunskap om innehållet i till exempel livsmedel så kan man inte överlämna alla beslut på konsumenten.
.
– Man får väga det här mot skadan av eventuellt onödiga försiktighetsåtgärder. Om en sådan här händelse leder till att folk köper ekofrukt istället för konventionell frukt så kanske inte så stor skada skett. Vad händer om vi inte bryr oss om larmen och att det var perfluorerade ämnen i dricksvattnet och folk blir sjuka, det är inte heller är bra, säger Helena Leander.

Erik Klefbom