”Medvedev kan bryta dödläget”

Den ryske presidenten Medvedev kommer till Köpenhamn i början av nästa vecka. Ryssland har inte så mycket att förlora på händelserna i Bella Center och kan därför spela med öppna kort.

– Medvedev kommer hit för att uttrycka sitt stöd till processen. Jag hoppas att han kan bryta isen i förhandlingarna och jobba för ett legalt bindande avtal, säger Alexej Kokorin, klimatexpert på ryska Världsnaturfonden.

Ryssland har en stark förhandlingsposition eftersom man håller villkoren i Kyoto-protokollet till skillnad från andra i-länder som Japan eller Kanada. Man kan heller inte hoppas på finansiering från en internationell klimatfond. Rörelseutrymmet är därför ganska stort och det kan komma att behövas.

– Vad vi sett i Köpenhamn är ett smutsigt spel. De egoistiska intentionerna är mycket starkare än vad jag trott. Oljerika länder som Saudi-Arabien, Algeriet och Venezuela försöker att underminera den europeiska linjen. Tyvärr hänger en del stora länder som Kina och Indien på, säger Alexej Kokorin.

Taktiken går enligt honom ut på att förhandla enbart med medlemmar av Kyoto-protokollet för att hålla USA utanför. De vill förlänga villkoren i Kyoto-protokollet eftersom utsläppsminskningarna då fortsätter att vara frivilliga.

Ryssland är världens tredje eller femte största utsläppare av växthusgaser beroende på hur man räknar. Landets export av olja och naturgas gör det svårt för de mäktiga energibolagen i landet att älska klimatpolitiken. En joker är också betydelsen av allt kol som ligger lagrat i Sibiriens barrskogar.

Landet formulerade sin klimatdoktrin i maj. På sitt stockholmsbesök i november lovade president Dmitri Medvedev att sänka landets utsläpp med cirka 25 procent till 2020 – men det betyder i praktiken inte så mycket eftersom utsläpp redan idag ligger cirka 30 procent under basåret 1990.

En knäckfråga är vad Ryssland ska göra med sitt stora innehav av utsläppskrediter som landet fick i gengäld för att skriva under Kyoto-avtalet – en reserv som uppskattas vara värd 30-45 miljarder euro på marknaden. Den tillmättes en ekonomisk volym som motsvarar vad den ryska skogen absorberar koldioxid.

Enligt Alexej Kokorin absorberar inte skogen så mycket som man tidigare trott och de uppmätta värdena är osäkra eftersom fluktuationen över tid är stor. Han vill därför inte att Ryssland ska förlita sig på att skogen ska göra jobbet för att uppfylla det ryska åtagandet.

– Dmitri Medvedev borde ge tillbaka dessa krediter till Kyoto-protokollet för att visa att Ryssland menar allvar med sitt klimatarbete. Det skulle vara en god gest i kontrast till diplomaternas smutsiga spel ute på Bella-center, säger Alexej Kokorin.

Den goda gesten skulle kompletteras med ett löfte att inte föra över sitt innehav av utsläppskrediter från Kyoto till nästa avtal efter 2012. Han pekar på Ukraina som ett dåligt exempel som redan sålt sina framtida krediter till Japan och tjänat stora pengar på detta.

Ryska WWF är positivt inställd till export av naturgas och välkomnar det svenska klartecknet till gasledningen Nord Stream i Östersjön. Gasen släpper ut mindre koldioxid än kol och olja och kan enligt Alexej Kokorin vara en nödvändig brygga i övergången till ett fossilfritt samhälle.

Hur ställer sig egentligen det ryska forskarsamhället till växthuseffekten – som jag förstår finns ganska spretiga uppfattningar om orsakerna till den globala uppvärmningen och inte alls samma konsensus som i övriga forskarvärlden?

– Det finns en gemensam syn bland forskare som är relevanta i detta sammanhang, alltså metrologer, hydrologer och atmosfärkemister. De har skrivit två vetenskapliga rapporter där de konstaterar att växthuseffekten med största sannolikhet påverkas av människan.

– Det finns dock matematiker, geologer, sociologer och ekonomer som tycker annorlunda. I dessa discipliner finns många klimatskeptiker. Deras hållning är mycket oprofessionell. Men rysk media är inte sen att haka på detta eftersom journalisterna gillar bråk och kontroverser.

– I en typisk rysk artikel eller sändning debatterar en raketforskare mot en atmosfärkemist. Det är direkt löjligt. Det finns ingen som dömer en raketforskare eftersom hans ämne är så komplicerat – så vad finns det för anledning att underkänna atmosfärkemistens?

Som tur är har klimatskeptikerna inte så stort inflytande över de politiska beslutsfattarna, menar Alexej Kokorin. Dessa har långsamt tagit åt sig av forskningsresultaten och inser att effekterna kommer att bli stora efter år 2020 och ännu större efter 2030.

– Men ryska politiker har tyvärr ingen känsla av att tiden håller på att rinna ut. De tycker att problemen ligger långt fram i tiden och att dagens problem är lokaliserade till andra kontinenter. De tror att det dröjer innan permafrosten tinar och börjar att släppa ut metangaser.

Erik Klefbom