Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag28.05.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

”Miljörätten saknar kompetenta uttolkare”

Publicerad: 1 September 2011, 08:36

Det svenska miljörättsväsendet har inte förstått vattnets avgörande roll för naturens välbefinnande. Orsaken är att man saknar högutbildade och erfarna ekologer. Det är på tiden att detta kommer till allmän kännedom och åtgärdas, skriver fyra professorer på Miljöaktuellts debattsida.


Ämnen i artikeln:

MiljörättEkologi

Efter årtiondens deprimerande erfarenheter av först vattendomstolarnas och därefter miljödomstolarnas ekologiska inkompetens är det verkligen uppmuntrande att problemet öppet påtalas och intygas från representanter för miljöjuridisk forskning i Miljöaktuellts artikel från i juni ”Svenska miljödomstolar kan inte miljö”.

För dem som upplevt långtidseffekterna av vattendomstolars invalidiserande domar över otaliga vattenekosystem var förväntningarna stora då miljöbalken 1999 infördes med portalparagraf om tryggad ekologisk hushållning, hållbar utveckling och förvaltaransvar. Förväntningarna som så här långt inte infriats.

Miljödomstolarna saknar miljökompetens, skriver Björn E Berglund, Sven Björk, Urban Emanuelsson och Wilhelm Graneli

Ingen torde förneka att ekologiska forskningsresultat utgör grundlaget för miljörätten. Ingen torde heller bestrida att avgöranden skall baseras på ekologiska prognoser. Vi har emellertid konstaterat, att miljöbalkskommittén som tillsattes för att utvärdera Miljöbalken visade svårartad brist på ekologisk sakkunskap.

Frågan är då hur det ser ut i dagens miljörättsväsen.
Ett exempel från Blekinge visar hur en miljödomstol utan ekologisk sakkunskap och under starkt politiskt tryck tillämpar miljöbalken på ett sätt som – fullständigt onödigt – skulle få en hel landskapsregion att för all framtid utgöra ett miljömässigt problemområde.

Vägverket vill dra en motorväg över våtmarken Vesan, en kustnära, 15 kvadratkilometer stor före detta (numera torrlagd) sjö utanför Sölvesborg, i ett område rikt på fornlämningar och med stor potential för biologisk mångfald. Deras vägutredning gav emellertid inte någon som helst möjlighet till ekologiska bedömningar och förlusterna av odlad fastmark bagatelliseras.

Vesans potential och framtida roll för ekosystemtjänster nämns inte, inte heller dess unika värde för kulturhistorisk forskning och undervisning. De geotekniska undersökningarna är ofullständiga och den odlade våtmarkens belastning på ett Natura-2000-område förbigås. Miljökonsekvensbeskrivningen består mest av landskapsarkitektoniska utläggningar.

Regeringen bestämmer ändå
att den föreslagna vägen inte strider mot Miljöbalken och Vägverket går vidare med en rad ansökningar om motorvägsbroar över Vesans vattendrag. Två av dessa projekt hamnar i Miljödomstolen som godkänner byggena och lämnar verkställighetstillstånd redan innan domarna ens vunnit laga kraft! innan någon som helst granskning av vägens regionala miljökonsekvenser gjorts.

Naturvården överklagar beslutet till HD men brevet besvaras efter fyra dagar med formuleringen "Högsta domstolen har gått igenom materialet och funnit att det inte har kommit fram skäl att meddela prövningstillstånd".

På miljödomstolen i Växjö väntar emellertid ytterligare två mål på behandling. Men när hela det miljörättsliga systemet redan sagt ja till brobyggena över våtmarkens vattendrag, vad har då den fortsatta miljöprövningen för mening? De trojanska hästarna är utplacerade och taktiken att kringgå miljöbalken är framgångsrikt tillämpad alltsedan regeringsbeslutet 2005 då företaget erhöll den politiska etiketten "avgjort ärende".

Den av domstolen och rättsväsendet tillämpade ”salamitaktiken” i det här fallet – att dela upp prövningen så att de ackumulerade miljöeffekterna inte syns – kan ses som en skymf mot miljöbalkens ekologiska mening, men torde kunna förklaras med domstolens okunskap om ekologiskt ackumulerande negativa effekter på miljön.

Frågan kommer automatiskt; varför detta för samhället dyrbara miljörättsväsen? Utan hållbarhetsekologisk styrförmåga. Miljöbalken står kvar på sitt ekologiska fundament, utan att tillämpas, eftersom uttolkare saknas.

Björn E. Berglund, professor emeritus kvartärgeologi, Lunds universitet
Sven Björk, prof emer. limnologi
Urban Emanuelsson, prof på Centrum för biologisk mångfald, Uppsala universitet och SLU
Wilhelm Granéli, prof. limnologi, Lunds Universitet
Sam Skällberg, ordf. Naturskyddsföreningen, Blekinge

Erik Klefbom

Ämnen i artikeln:

MiljörättEkologi

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.