Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag03.07.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Mobilerna är över oss – bokstavligen

Publicerad: 26 Januari 2011, 06:54

Bygga egna satelliter är dyrt. Det kräver dessutom enorma utvecklingsresurser och massor av specialhårdvara. Jörgen Städje har ett tips där mobiltelefonerna kommer in i bilden.


Ämnen i artikeln:

CleantechTeknikMiljöteknikGreentechForskningIngenjör

Om vanliga organisationer, alltså inte de stora flygtillverkarna och rymdstyrelser som ESA och NASA ska ha råd att bygga satelliter måste utvecklingsarbetet förenklas betydligt och mängden specialhårdvara minskas. Man vill kunna använda sig av COTS-produkter, alltså konsumentelektronik. Vad kan vara mera konsumentelektronik idag än en mobiltelefon?

Skokartongssatelliter, som CubeSat, är en standard bland nanosatellitbyggare, men hittills har all elektronik varit specialutvecklad. Det kan bli slut på det.

Det engelska mikrosatellitföretaget Surrey Satellite Technology Limited (SSTL) i Guildford har kommit fram till att en modern smartphone är så kraftfull att den både kan styra och navigera en satellit och ta bilder av Jorden med den inbyggda kameran. Deras senaste satellit kallas STRaND-1 (Surrey Training, Research and Nanosatellite Demonstrator) som har en smartphone som nyttolast. Den kommer att skickas upp i omloppsbana senare under 2011. Avsikten med satelliten är att visa att det går att bygga satelliter helt och hållet med kommersiella hyllprodukter. Telefonen kommer att vara en typ med Googles Android-system, men man har inte avslöjat exakt vilken modell man tänker använda.

Indiska StudSat är en typisk kubsatellit utvecklad av universitetsstudenter.

Forskningschefen Chris Bridges förklarar varför snartphones är utmärkta att köra satelliter med: ”De har massor av färdiga undersystem, sensorer, videokameror, GPS och Wifi-radio. De är teknologiskt väldigt avancerade, men har en storlek, vikt och kostnad som bara är en bråkdel av traditionell satellitelektronik. Eftersom många smartphones körs med öppna operativsystem som kan förstås av vanliga programutvecklare bör vanliga utvecklare av appar även kunna utveckla appar för satelliter. Så snart telefonen fungerar bra i omloppsbanan  kan vi börja utveckla appar till den.”

Norsk studentsatellit i sockerpaketsstorlek.

Smartphones var inte tänkta att färdas i rymden, så utöver omfattande provningsarbete på marken måste telefonen provas i en provflygning i rymden. En dator på marken kommer att prova telefonen så snart den skickats upp. Man kommer att prova vilka komponenter som fungerar normalt och vilka som går sönder. Bilder och meddelanden från telefonen skickas tillbaka till jorden via satellitens radiosystem (mobilnätet når inte ut i rymden). Så snart alla prover är klara kommer satellitens egen huvuddator att stängas av och mobiltelefonen får ta över styrningen av den 30 centimeter långa satelliten. Dessutom kommer den att ta bilder av jorden. Telefoner har visserligen aldrig varit uppe i rymden förut, men de har varit med på höghöjdsballonger och tagit bilder (http://teknik360.idg.se/2.8229/1.287380/rymdfart-till-extremt-lagbudgetpris).

”Om en smartphone kan användas i rymden är det början till en helt ny kader av teknologier som kan användas av en mängd olika företag som tidigare inte hade råd med egna satelliter. Det kan vända upp och ned på hela branschen” fortsätter Bridges.

Så här ser satelliten STRaND-1 ut utan mobiltelefon. Telefonen åker i första skedet bara med som nyttolast.

Satelliten väger bara 4 kilo och har en hel mängd olika avioniksystem inbyggd. Den ska kunna riktas och manövrera exakt och för det har den avancerade styr-, navigations- och kontrollsystem, som till exempel reaktionshjul i miniatyr, GPS-mottagare och en ny typ av attitydmotorer som fungerar med plasma.

Surrey Space Centre (SSC) är ett forskningscentrum som tillhör Faculty of Electronics and Physical Sciences (FEPS) vid Surreys Universitet. Man har länge haft ett samarbete med  SSTL vilket medfört att SSTL kunnat dra nytta av det avancerade rymdforskningsarbete som utförs vid universitetet, samtidigt som studenter och forskare vid universitetet för en möjlighet att konstruera, bygga och skjuta upp satelliter och annan maskinvara i rymden, tillsammans med konstruktörerna hos ett världsledande företag i småsatellitbranschen. Samarbetet har pågått länge och resulterat i ett antal småsatelliter, med kryptiska namn som UoSAT 1990och SNAP-1 år 2000.

Satellitens huvuddator har en kamera, eftersom den ska kunna titta på telefonens display. Man vill se hur den fungerar i rymden. Efter ett tag tar dock telefonen över styrningen själv.

SSTLs projektledare för STRaND-1 Shaun Kenyon är mycket nöjd med forskningsprogrammets framfart hittills. ”Vi tog kontakt med Surrey Space Centre och presenterade idén med att flyga med en smartphone i rymden och de hade expertis och avancerade undersystem som gjorde att vi kunde genomföra konstruktionen. Satelliten är redan väldigt avancerad. Att få med en smartphone är liksom glasyren på tårtan.”

Telefonen ska både navigera och ta bilder av jorden. Man kommer alltså att få borra ett hål i satellitens hölje för att telefonens kamera ska kunna se jorden.

STRaND-1 är bara den första i en rad STRRaND-samarbeten mellan SSC och SSTL som ska få upp konsumentelektronik i rymden. Smartphonen  som ska användas, kostar mindre än 3000 kronor och hela satelliten kostar mindre än en familjebil.

Läs mer

SSTL: http://www.sstl.co.uk
Startpunkt för allmän läsning om nanosatelliter: http://en.wikipedia.org/wiki/Nanosatellite#Nanosatellite

Jörgen Städje

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.