MP-dominans i Naturskyddsföreningens föreslagna styrelse

Till helgen håller Sveriges största miljörörelse, Naturskyddsföreningen, riksstämma. Att tre profilerade miljöpartister ingår i valberedningens förslag till styrelse, däribland riksdagsmannen Carl Schlyter, har väckt frågor om föreningens framtida oberoende. Flera medlemmar som Aktuell Hållbarhet pratat med ifrågasätter valberedningens omdöme och menar att Naturskyddsföreningens trovärdighet är hotad.
– Tidigare har det varit enstaka personer i styrelsen som varit politiskt aktiva. Men det har de senaste decennierna aldrig varit mer än en från samma parti. Att nästan en tredjedel av styrelsen ska komma från ett och samma parti tycker jag är problematiskt. Jag undrar hur valberedningen tänkte här, säger Naturskyddsföreningens tidigare ordförande Mikael Karlsson.

Förutom Carl Schlyter är de miljöpartister som valberedningen föreslår till styrelsen Mårten Wallberg, kanslichef på Miljöpartiet i Stockholms och Gudrun Hubendick, tidigare verksam inom MP i Nacka. Till styrelsen kandiderar också Rebecka Le Moine, som samtidigt kandiderar för en riksdagsplats för Miljöpartiet. I valberedningen sitter också Ingegerd Saarinen som tidigare suttit i riksdagen för Miljöpartiet.

Mikael Karlsson anser att Naturskyddsföreningen arbetar oberoende med miljöpolitik och att detta faktum förutsätter att föreningen är oantastlig och att oberoendet aldrig ska kunna ifrågasättas. Om valberedningens förslag går igenom tror Mikael Karlsson att Miljöpartiets starka representation kommer att användas mot föreningen.
– Jag tycker att det är beklagligt. Det är inte ont om personer som kan miljöfrågor. När jag var ordförande var det vanligt att meningsmotståndare försökte hävda att Naturskyddsföreningen var partipolitiskt färgat. Den risken finns alltid när man kritiserar politiska beslut och den behöver minimeras. Trovärdigheten är, utöver det mänskliga kapitalet, det viktigaste som föreningen har, säger han.

Tomas Kåberger, före detta generaldirektör för Energimyndigheten, har ett långt engagemang i Naturskyddsföreningen. En gång var han energisekreterare på Naturskyddsföreningen, i dag är ledamot i föreningens expertråd.
– Valberedningen borde säkerställa att föreningen inte får en stark partipolitisk obalans i styrelsen. Föreningen ska kunna fungera gentemot alla tänkbara regeringskonstellationer och gentemot alla partier.

Tomas Kåberger menar att det är viktigt att Naturskyddsföreningens styrelse har en bred representation med flera perspektiv. Nu är det medlemmarnas sak att avgöra i frågan.
– Naturskyddsföreningens stämmor brukar vara kloka. De brukar hantera svåra frågor på ett bra sätt. Jag hoppas att det blir en konstruktiv diskussion i helgen.

Miljöhistorikern Sverker Sörlin har studerat den svenska miljörörelsen och dess historia. Han årets förslag från valberedningen är unikt, med ett fåtal undantag tidigt i föreningens historia då styrelsen under perioder präglats både av liberaler och socialdemokrater.
– Att så här många från ett och samma parti föreslagits av valberedningen kan jag dock inte påminna mig. Man kan fundera på hur valberedningen hamnat i den här situationen. Jag tycker inte att det är väl betänkt. Frågan är exakt var gränsen går. Om man kan ha tre, kan man ha fyra eller fem ledamöter från samma parti? Tre av elva styrelseledamöter från samma parti gör det lätt att tolka föreningen som partipolitiskt styrd. Det gagnar inte organisationen, säger han.

Karl-Axel Reimer är samordnande för Naturskyddsföreningens valberedning och han ser inget problem med styrelsens föreslagna sammansättning.
– Man måste titta på vilka de här personerna är. Två har en lång bakgrund i föreningen och en av dem har inte varit politisk aktiv de senaste fyra åren. Carl Schlyter har meddelat att han kommer lämna politiken efter valet. I en riksstyrelse vill vi få in olika perspektiv och de här personerna medför stora värden till organisationen, bland annat kunskap och erfarenheter från den internationella arenan och från EU. Det handlar om perspektiv som vi velat stärka, säger han.