Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Klimat

Mycket dyrbar teknobluff avslöjad

Publicerad: 26 januari 2010, 07:24

Vetenskapen om att hitta bomber är underutvecklad. Det utnyttjas av charlataner. Tyvärr med tråkigt resultat.


Företaget ATSC (UK) Ltd. i Sparkford, Somerset, ägt av den brittiske medborgaren Jim McCormick belades med exportförbud efter att BBC i en studie hos ett brittiskt universitet kunnat visa att hans sprängämnesdetektor ADE651 bara är bluff. Den vippande metallpinnen, ”antennen” påverkas bara av bärarens rörelser, eller instinkter om man så vill, och hela anordningen kan alltså inordnas under avdelningen slagrutor. McCormick har arresterats.

En bild från ATSCs säljsajt. Man ser tydligt slagrutans antenn.

För att fungera ska produkten förses med ett ”programmeringskort” som ”stämmer av” den för olika sprängmedel. När ett sådant kort dissekerades av en tekniker på Cambridges Universitet visade det sig bara innehålla en vanlig RFID-etikett med stor fyrkantig antenn, av den typ som används i snabbköp för stöldskydd. Det finns inget minne i etiketten och ingen processor, så kortet kan inte lagra någon information. Det är bara en diod som fungerar som frekvensdubblare.

ATSCs programmeringskort. ”TNT” står det på arabiska.

Teknikerns slutsats var att det här var det billigaste man kunde få tag i som såg någorlunda elektroniskt ut och var platt nog att få plats inuti ett plastkort. Själva apparaten har inga batterier eller annan teknik eller elektronik utan består av en metallpinne på ett plasthandtag. McCormick själv säger att metoderna bakom användning av slagruta och metoden att detektera sprängmedel är ganska lika. Apparaten ska kunna detektera sprängmedel på upp till en kilometers håll (3 km från luften), och med rätt programmeringskort ska den till och med kunna detektera elefanter, människor och 100-dollarssedlar.

När kortet dissekerades visade det sig bara innehålla en stöldskyddsetikett.

Produkten har köpts av Iraks och Afghanistans försvar. Beklagligtvis har ett antal personer strukit med efter att slagrutan inte kunnat identifiera sprängmedel. Iraks försvar har lagt ned 85 miljoner dollar på 1500 detektorer av denna typ, som inte alls kunnat stoppa bomber, som istället dödat hundratals människor. Varje enhet har betingat ett pris på hela 40.000 pund. Överskjutande del av summan gick åt till utbildning och till mellanhänder. Efter alla bombdåd i december förra året har irakiska regeringen tillsatt en komission som ska utreda bombdetektorernas tillkortakommanden.

Men vi ska inte skratta åt länderna i Mellanöstern. Även FBI har lurats att använda falska bombdetektorer. Sandia Laboratories fick undersöka en sådan år 2002, en sk ”Mole detector” och kom fram till att den inte fungerade bättre än ett slumpmässigt urval.

Irakierna står givetvis på sig, tills motsatsen bevisats. En generalmajor vid namn Jehad al-Jabiri, har vid en presskonferens vidhållit sin tro på apparaten och sagt att: ”Jag struntar i Sandia” och fortsätter med att han vet mer om bomber än amerikanerna. ”Jag struntar i om den är magisk eller vetenskaplig. Jag bryr mig bara om ifall den kan hitta bomber.”

McCormick är en före detta polisman, så han vet uppenbarligen vad hans fd. kolleger är rädda för. Förmodligen blev det hans nemesis, eftersom poliser sannolikt inte tycker om att bli lurade av andra poliser, särskilt inte om lurendrejeriet får dem att sätta livet på spel.

McCormick har tydligen sålt till hela Mellanöstern och Sydostasien, från Thailand till Pakistan och Libanon. Det är en herre med bra affärshuvud. Synd att hans produkter inte häller vad de lovar. Han sa själv (innan han arresterades, uppenbarligen): ”Vi har haft med tvivlare att göra under många år. En av orsakerna är att apparaten ser lite primitiv ut. Vi kommer snart med en modell med blinkande ljus.”

Företagets website finns än så länge kvar: http://atscllc.en.ecplaza.net/1/product.asp. Narkotikadetektorn ADE650 marknadsförs till exempel med en bild på en grävskopa.

Här är en annan variant, med ATSCs logga. Den har tydligen elektrisk anslutning, men ”antennen” sitter på en lös, roterade trissa.

Undertecknad har själv haft med liknande verksamhet att göra här i Sverige. När jag arbetade som konstruktör på Inter Innovation AB under 80-talet, som tillverkade bankmaskiner, hade vi problem med statisk elektricitet. Ett företag ville sälja små, förslutna lådor som anslöts till 12 volt och lämnade ”något” ut på en antennsladd som skulle anslutas till en gängse elstat-borste, som skulle monteras nära sedlarnas väg. Fair enough, men tillverkaren varken ville eller kunde berätta vad som fanns inuti de hopgjutna lådorna. Jag inkallades som elektronikexpert för att fråga ut leverantören vid ett möte. Oavsett hur jag frågade och lirkade var han inte villig att avslöja något och vi fick inte undersöka en låda heller. Han fick inte sälja några lådor.

Jörgen Städje

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.