Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

måndag17.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Mysiga elinstallationer

Publicerad: 3 augusti 2009, 08:02

I vår serie om härlig och farlig teknik har vi kommit till tredje världens elnät.


Du kanske just har kommit hem från semestern och har sett hemska el-saker som fått dig att längta hem till välordnade Sverige omedelbums? Chockturism av det slaget finns i till exempel Italien och Spanien och i hela Östeuropa. Jamen, det är ju nästan tredje världen. Tror du?

Eldistributionen är i många delar av världen inte alls vad den borde vara. På vissa ställen undrar man hur folk överlever under en längre tid när de bor i närheten av elinstallationer som skulle få en svensk elektriker att skaka som ett asplöv, springa därifrån, och skrika ”Jag rör det inte!”

Man skulle kunna tro att föregångslandet USA ligger väldigt bra till och har utmärkta, jordförlagda kablar och hög standard på allt. Men så är det inte. I Sverige distribueras kraften ut till bostadsområdena med mellan 5 och 7 kilovolt varefter den transformeras ned till 230 volt så nära förbrukarna som möjligt och leds vidare på ordentliga 200 kvadrats jordkablar.

I USA distribueras kraften ofta med 400 volt som transformeras ned till 115 volt med en transformator på en stolpe intill varje hus. Sjukt? Men sant. Ska det vara trefas tar man ibland till tre likadana transformatorburkar på samma stolpe. Du tror mig inte? Vi tittar efter.

Puerto Rico

När jag såg det här i staden Arecibo bröt verkligen kallsvetten fram. Jag trodde att det kanske såg ut så här för att Puerto Rico, som är ett amerikanskt protektorat, kanske hade elektrifierats i en hast, eller att det var lite extra risigt för att folk var fattiga, men vidare studier skulle visa att så inte var fallet.

Arecibo är storstan på nordkusten.

En mindre by jag också besökte, hette Hatillo. Helt bortsett från att jag hejade på de lokala ambulansförarna när de satt och drack öl (i tjänst alltså, med ambulansen parkerad utanför) på en bar där jag också satt, så såg elsystemet ut så här.

Folk gömde sig bakom fönsterluckorna (jag såg dem nog) och undrade säkert vad det var för tokig turist som gick omkring och fotograferade till synes ingenting, uppe i luften.

Sen fick jag tillfälle att närstudera USA.

Lyxstaden Newport i USA

Jag ska be att få bjuda på en liten skräckfärd runt det amerikanska elnätet. Och vi är inte på Disnelyand utan ute i verkligheten. Vi befinner oss i lyxstaden Newport, nära gränsen mot Kanada. Stan är helt nedlusad med marinor med vansinnigt dyra plastbåtar och lite utanför stan ligger familjen Kennedys villor, där John F och Jackie bodde och man kan betitta kyrkan där de gifte sig. Vad jag vill ha sagt är att det inte är ett förfallet ställe, utan helt modernt och up-to-date.

Eftersom alla kablar hänger kvar får man anta att systemet används. Det måst smälla fint när det regnar.

Har du hört Glen Campbells låt "The Wichita Lineman"?

I am a lineman for the county.
And I drive the mainroad.
Lookin’ in the sun for another overload.

And if it snows, that stretch down south
won’t ever stand the strain.

Det är sånt här de pysslar med, de amerikansk elbolagens servicekillar. Snöar det, blir ledningarna för tunga, blåser det så faller träden ned över ledningarna. Och så vidare. Det måste vara ett trötlöst jobb.

Så idiotiskt det är med 115 volt som matningsspänning till, till exempel datorer, att APC som bygger energisnåla datorhallar föreslår för sina amerikanska kunder att köpa servrar avsedda för Europa med 230 volts nätaggregat och försörja sin datorhall med 230 volt. På det kan de spara hälften av nedtransformatorerna (eftersom kablaget kan göras tunnare och längre utan förluster), och inte bara pengarna för detta utan också en hel massa värme.

Allt man ser på hollyoodfilm är inte bluff. När ett träd faller över en ledning i en amerikansk småstad så slår det verkligen gnistor. 400-voltsledningarna, som faktiskt finns överallt, kortsluts och det blir gnistregn som följd.

Sovjetisk lantlig transformator i Litauen

Så trist det blir om en fågel landar ovanpå det här, eller om ett träd skulle råka ramla oturligt, eller bara råka växa lite för mycket. Bilden är tagen ute på landet i Litauen i modern tid och det vi ser är en relik, en kvarleva från Sovjetunionen. En fantastiskt livsfarlig nätstation som transformerar ned distributionsspänningen till något som bondgårdarna runt i kring kan använda sig av. Helt bortsett från att den är en fara för liv och lem. Så här ser det ut i hela forna Sovjet.

Stork i livsfara

Den här bilden kan tyckas nog så rofylld och romantisk, men denna litauiska stork befinner sig i livsfara. Skulle den sticka näbben för långt ned eller skicka ned ett av sina långa storkben och komma åt en ledning blev den mycket snabbt storkstek.

Men den lever likafullt. Kanske den har fått en smäll en gång och nu vet var gränserna går, men man kan ju fundera på hur det ska kännas i regn, när koronan står och smattrar och betongstolpen blivit ledande av vattnet.

Vietnam

Toppen av alla elinstallationer måste dock vara denna på en gata i Gamla stan i Hanoi i Vietnam. Kom inte i närheten av det här får då kan du bli snabbgrillad.

Vad vi ser är ett avstick från en högspänd trefasledning. Installationen sönderfaller i 6 delar. Den röda trefasledningen kommer upp längs stolpen och tar slut vid 1. Notera hur ytterst nära stupröret änden på ledningen befinner sig. Ledningens avslutande isolatorer syns vid 2. Ledningen från kabelns jordade hölje tas över på en tunn tråd till den jordade stolpen. Själva trefastransformatorn har nummer 3. Högspänningen går vidare på överliggande luftledningar med nummer 4 och fortsätter ned i en ny kabel på den bortre stolpen. Fasledningarna tappas av från luftledningarna, kommer ned via tre isolatorer (5) och kommer in på transformatorns isolatorer (6).

Det här sker mitt på en husvägg, intill ett hus som säkert brinner bra. Allting är väldigt nära takkanten i plåt. Lågspänningen distribueras sedan hitan och ditan i ett spindelvävslikande nät av luftledningar.

Vive la France

Jag har dessutom en historia från Frankrike. Jag fick en gång fixa lite el i ett hus i den romantiskt och vackert belägna byn La Turbie, belägen på ett berg strax intill Monacos gräns. Franska säkringsskåp lämnar mycket övrigt att önska, och, fy, ja, men det var inte det jag ville berätta om. Huset befann sig alldeles invid bergskammen mot Monaco och man kunde gå fram till kanten och stå och spana ned mot de rikas paradis.

Elförsörjningen till Monaco kom på en luftledning som hade en stolpe på just ”vårt” berg. Ledningarna gick i en kilometerlång båge över till nästa berg och så vidare längs Azurkusten i riktning mot Nice, tills de kom till något kraftverk någonstans. Det var säkerligen ett en kilometer långt hopp över dalgången rakt framför vårt panoramafönster där vi kunde sitta och titta på de magnifika stormarna som kom in från Medlehavet. Och det gjorde de ganska ofta.

När det tog i och blåste slog luftledningarna ihop med enorma gnistor om följd. Det fanns inga isolatorer som höll isär ledningarna. Nej, nej, vi talar om Frankrike. Men det var snyggt. Det var vår kvällsunderhållning, faktiskt. Vi fick vår ström från annat håll.

Förhoppningsvis hade Monaco redundanta ledningar någon annan stans ifrån.

Gnäll inte på Sverige

Det finns mycket att klaga och gnälla på i Sverige, men vårt elnät tillhör definitivt ett av de bättre i världen. Våra elsäkerhetsnormer är hårda och saker och ting utförs på ett säkert och standardiserat sätt.

Jörgen Städje

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.