Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag16.01.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Myter och sanningar. Och sånt däremellan.

Publicerad: 26 Oktober 2006, 07:36

Den förundrade läsaren kunde mitt under rötmånads- perioden möta rubriker som ”Ekomaten – en bluff?” och slutsatser att den ekologiska produktionen för med sig ”Kor som svälter. Djur som dör av parasitangrepp” och ”Kalvar som lider i onödan”. Men ingen verkade bry sig och köpvanorna i butikerna förblev som tidigare, skriver Bo Thunberg.


För några år sedan berättade en person för mig att han hade lyssnat till Jan Guillou på en föreläsning på Journalisthögskolan. Där påstods den kände författaren ha sammanfattat drivkraften för svensk kvällstidningsjournalistik med orden "Två lik är alltid bättre än ett!". Om det finns någon sanningshalt i att Guillou verkligen sagt just detta vet jag inte, men påståendet kom för mig när jag plöjde igenom en hög pressklipp från den gångna sommaren.

Mitt i den klassiska rötmånadsperioden slog Aftonbladet till med en riktig bredsida, väl värdig en filmatiserad tysk pansarbåtskapten. I målsiktet fanns denna gång den ekologiska maten i allmänhet och organisationen Krav i synnerhet. Den förundrade läsaren kunde möta rubriker som "Ekomaten – en bluff?" och slutsatser att den ekologiska produktionen för med sig "Kor som svälter. Djur som dör av parasitangrepp" och "Kalvar som lider i onödan". För alla de mer eller mindre ansvarskännande konsumenter som veckovis strävar med att fylla kundvagnen med produkter som de uppfattar som "bättre" borde detta ha varit som en rak spark i mellangärdet. Och när heliga kor slaktas eller samhälleliga ikoner sätts upp på skampålen bör, enligt den journalistiska dramaturgins normala regler, det så kallade drevet gå i allt vidare kretsar ut över landet.

Märkligt nog förblev det ganska så tyst. Andra medier tycktes inte dela uppbragtheten och någon större folkstorm blev inte heller fallet.
Att medier kritiskt granskar det som finns i vår vardag är inte bara viktigt, det är närmast att likna vid demokratins syre. Att den som upplever sig orättvist granskad reagerar med ilska eller sorg är kanske inte heller något att förvåna sig över. Och att fallet kan bli extra stort för aktörer som finns på någon form av piedestal eller som utvecklat en särskild lyskraft ingår möjligen i spelet. Men här tycks de mediala kanonkulorna stumt ha ramlat till marken. Ingen verkade bry sig och köpvanorna i butikerna förblev som tidigare.

Man kan spekulera i varför. Möjligen är avsaknaden av starka publika reaktioner ett tecken på en mognad bland de människor som medvetet väljer ekologiska livsmedel. Eller som köper miljömärkta produkter, elproduktion från vindkraft, en miljöbil eller något annat som kan påverkas utifrån det egna plånboksperspektivet. Möjligen är det få som delar upp världen i svart och i vitt. Kanske är kvällspressen en relikt som fortfarande tror att denna uppdelning är möjlig. Många av oss andra ser kanske på vår samtid med delvis andra ögon – en samtid där det finns sådant som pekar i en riktning mot en något vettigare och smartare värld och sådant som kör på i mera förlegade banor. Jag tror att många av dem som idag väljer ekologiska produkter gör det eftersom de ser att detta gagnar en utveckling i riktning mot ett mera hållbart samhälle och att de ser att detta stimulerar andra att göra detsamma. Det är ett sätt att markera ett enkelt ansvarstagande och en signal inför sig själv men också till de kommersiella aktörerna. Det blir i sig en identitetsskapare i en värld som blir allt mer likartad i varu- och tjänsteutbud.

Ungefär samtidigt med "granskningen" av Krav konstaterade SCB att den totala försäljningen av ekologiska livsmedel och alkoholfria drycker inom handeln nått nivån 4,0 miljarder kronor. Detta är en ökning med hela 40 procent mellan åren 2004 och 2005. Att tro att denna ökning skulle baseras på grundlurade eller totalt aningslösa konsumenter är nog både en grav underskattning av människors vilja och engagemang och en missbedömning av hur 2000-talets marknad håller på att utvecklas.
Av Bo Thunberg
Författare och entreprenör. Styrelseordförande för KRAV Ekonomisk Förening i Sverige.

Miljöaktuellt, redaktionen

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.