När naturvetenskapen inte räcker till

The Seed Box är ett internationellt samarbete för miljöorienterad humaniora med bas på Linköpings universitet. Programmet finansieras av Mistra och Formas och består av 13 universitet runt om i världen. Jesper Olsson är chef för The Seed Box.

Vad är miljöorienterad humaniora?
– Det handlar om humanistiska perspektiv på miljöfrågor. Om naturvetare identifierar hur biokemiska förändringar påverkar klimatet och förändrar planeten i grunden, så handlar miljöhumaniora om hur vi ska förstå det, gestalta det, berätta om det och skapa en hållbar etik och politik för framtiden. Det kan inte riktigt naturvetenskapen erbjuda. Seed Box-programmet handlar bland annat om hur vi ska tackla att människor känner sig alienerade från miljöproblemen, att det är något som många lämnar åt politikerna ska sköta, och tvärtom, att man avpolitiserar miljöfrågorna och frånkopplar dem från migrationsfrågor och liknande.

Vilka forskningsområden finns inom ramen för The Seed Box?
– Det finns väldigt många olika områden. Ett handlar om gruvnäringens effekter på miljön, ett annat handlar om hur vi ska förstå vattnet som ett arkiv över miljöförändringar. Området Green Future handlar till exempel om hur vi ska skapa alternativa sätt att leva i framtiden men också om en kritisk granskning av sådant som Greenwashing. Ett annat område är Toxic Embodiment som handlar om hur kemikalier cirkulerar mellan människor som kroppar och naturen, det är ett kretslopp där vi människor är integrerade. Andra områden är klimatförändringar, medieekologier, och sedan har det tillkommit ett forskningsområde som handlar om hur människor och djur lever tillsammans i nya konstellationer, djurarter som etablerar sig i städer och liknande.

Hur når ni ut med er forskning?
– En viktig del av programmet är hur vi adresserar medborgare som inte befinner sig på det här fältet, hur man kan göra dem delaktiga i den här diskussionen? Här försöker vi arbeta på ett annorlunda sätt eftersom vi är intresserade av att ta reda på hur kunskap sprids i samhället, eller rättare sagt den här typen av kunskap som är ganska svår att kommunicera. Om man tar till exempel klimatförändringar så är det en process som tar förhållandevis lång tid, de stora förändringarna kanske äger rum under ett människoliv. Hur ska man skapa förståelse för det i sin tillvaro? Vi har bland annat medverkat i festivaler, i konserter, haft samarbeten med konstnärer. Vi producerar filmer och i dagarna ordnar vi en stor miljöhumaniorafestival i Linköping där vi bland annat ska ha en work shop med dramatiker och författare.

Vad har miljöfrågor för plats i kulturen och konsten idag?
– Miljöförstöring har alltid funnits och har alltid behandlats i litteraturen och konsten. Men under de senaste åren kan man se att miljöfrågor är en väldigt stark trend. Tittar man på konstscenen idag, eller litteraturen för den delen, så är det ett otroligt framträdande tema som kommer mer och mer. Det kommer ständigt böcker om ”environmental art” och ”art of the environment”. Inom filmen har vi dels de stora katastroffilmerna, men också många konstfilmer. Inom litteraturen finns specialgenren ”Clifi”, climate fiction, men miljöfrågorna är viktig i litteraturen även generellt.

Vad kan den humanistiska forskningen bidra med när det gäller miljö- och klimatfrågor?
– Humanistisk forskning och konst kan komma med avgörande bidrag. Det har ju blivit uppenbart att hur mycket information och fakta som än sprids om klimatförändringarna så lyckas vi inte förändra vårt beteende. Här behövs det perspektiv som gör att vi kan ta till oss de här frågorna, ge dem en känslomässig dimension, integrera dem i vårt vardagsliv och skapa andra berättelser för dem. Här har humanioran en helt avgörande roll att spela.

Lina Rosengren