Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag13.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

NASA återupplivar gammal bildskatt

Publicerad: 2 December 2008, 11:22

En bild säger mer än tusen ord, särskilt om man spetsar öronen och polerar tonhuvudena


Som förberedelse för månfärderna och för att kunna välja ut lämpliga landningsplatser, skickade NASA upp fem sonder till Månen mellan åren 1966-67. De kallades Lunar Orbiter 1-5 och de fantastiska bilder de tog hjälpte NASA att förstå månytans beskaffenhet.

Fantastisk bild tagen av Lunar Orbiter 1 från 1966, utvunnen av LOIRP-projektet 2008. Bilderna är svartvita. Denna bild är också puffbild till denna artikel och har då färgats av undertecknad, med ledning av färgerna i Apollobilderna.

Bilderna har legat orörda och osedda i mer än 40 år och som tur är har magnetbanden inte klistrat ihop sig. Bilderna som allmänheten fick se då var tämligen usla, randiga och brusiga. Nu ska de väckas till liv i aldrig tidigare sedd upplösning. Inte nog med att de är vackra att se på, de håller så hög upplösning att de kan jämföras med nytagna bilder från i år, varefter man kan se skillnaderna och dra slutstaser om vad som hänt på Månen sedan dess. Nya kratrar, kratrar som försvunnit osv. Fältet ligger öppet för sentida mångeologi.

Risig bild från way back when…

Lunar Orbiter-soderna tog massor av bilder och skickade tillbaka till Jorden i form av frekvensmodulerad analog video som spelades in på 70 mm ljudband. Totalt skaffade sig NASA 25 ton bandrullar.

Detta skedde under 1960-talet när ingen hade hört talas om digitala bandspelare eller digital signalbehandling. Demodulationstekniken var inte heller lika utvecklad som den är idag, så ej heller förmågan att skilja ut signaler ur brus. Därför fick man inte ut så många fina detaljer ur bilderna på den tiden. Idag har vi betydligt bättre metoder, med till exempel digitala filter och kraftiga datorer som kan utvinna signalen.

Så här fantastiska var bilderna egentligen. Det här kratern Kopernikus. Klicka på den för att få högre upplösning.

Bilderna togs som närmst från 46 kilometers höjd. De båda kamerorna ombord, en med 80 mm och en med 610 mm tele, tog varsin bild intill varandra på 70 mm film. Den mest högupplösta visade ett område på cirka 4×16 km per ruta. Bildkvaliteten har i slutänden visat sig vara utmärkt, och det insåg NASA säkert också. Kvaliteten var så bra att man förmodligen valde att inte publicera den fulla upplösningen eftersom man då samtidigt visade hur bra den amerikanska spionsatellit-tekniken var. Tidigare har vi bara fått se risiga avfotograferingar, men nu får vi se bilderna i sin fulla glans.

Lunar Orbiter. Kamerorna pekar hitåt.

Att fota från satellit

På den tiden fanns inga digitalkameror eller ens några TV-kameror som höll tillräcklig noggrannhet för att skicka detaljerade bilder från Månen. Både USA och Ryssland använde sig av helt vanliga silverfilmkameror med högklassiga objektiv. Filmen exponerades och vevades ut ur kameran, framkallades och torkades på störten i ett tyngdlöst laboratorium och gick vidare till en flying-spot-scanner, alltså en scanner som lyste igenom filmen med en ljuspunkt på 6,4 µm, som sveptes fram och tillbaka 286 gånger per millimeter film. Ljuspunkten skapades med ett bildrör och projicerades på filmen med en lins.

På andra sidan filmen satt en fotomultiplikator som såg ljusstyrkan och modulerade frekvensen på en tongenerator allt efter ljusstyrkan. På så sätt fick man en ton som motsvarade den video som scannern skapade. Tonen var tämligen störningssäker och kunde skickas direkt till Jorden. Och kunde den inte det, för att Månen låg ivägen, kunde man alltid veva ut filmen på en längre rulle och scanna den senare, och skicka videon då.

Den lufttäta kameraburken.

Tonen var enkel att spela in på ljudband när den tagits emot av DSN på Jorden. Samtidigt utvanns videon från tonen och exponerades på vanlig 35 mm film.

LOIRP – data-arkeologi

NASAs LOIRP-projekt (Lunar Orbiter Image Recovery Project) använder sig för närvarande av modern datorteknik för att utvinna bildernas fulla detaljrikedom. Ampex bandstationer FR-900 som användes då, är antika idag och det finns inte många som begriper sig på dem och än färre som kan tillverka reservdelar, främst tonhuvuden. NASA fick slut på pengar för datautvinnig under 60-talet och lade undan banden och slutförvarande bandstationerna. Ett andra försök att utvinna data senare stannade också på budgetproblem. Nu har en fd. medarbetare själv letat fram några gamla bandstationer i en lada i Kalifornien och driver restaureringsarbetet på NASA Ames fram tills han går i pension.

Den berömda bilden på jorduppgången som togs från Apollo 8 verifierar bilderna från Lunar Orbiter.

Njut vidare på adresserna nedan

http://www.nasa.gov/topics/moonmars/features/LOIRP/index.html
http://news.cnet.com/8301-13772_3-10097025-52.html
http://www.nasa.gov/centers/ames/news/releases/2008/08_99AR.html
Mera om kamerorna: http://nssdc.gsfc.nasa.gov/nmc/experimentDisplay.do?id=1966-073A-01
En fullständig översikt av hur bilden togs: http://www.nasa.gov/images/content/289953main_lochart_full_2_946-710.jpg

Jörgen Städje

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.