Nattåg – var god dröj

SJ:s vd Crister Fritzon borde vara en lycklig man, för det går bra nu. Alla tåg är fulla, alla vagnar både dag och natt som går att uppbringa är ute i trafik och intresset för tågresande bara växer.

Men det räcker inte, politiker och resenärer knackar otåligt på dörren och vill ha mer. Det handlar om att på ett enkelt och smidigt sätt ta sig ut i Europa och då helst med nattåg. Det kan Crister Fritzon och SJ inte leverera. På ett seminarium i Almedalen försökte Christer Fritzon förklara varför.

Först är det historien:
– I Europa skapades tågsystem som var en del av det nationella försvaret, och då var det viktigt att man inte skulle kunna köra tåg och vagnar över gränserna. Nu vill vi det och då finns det massor av hinder som måste undanröjas.

Sedan är det framtiden:
– Idag har hela Europa fokus på snabbtåg, nattågslinjerna läggs ned och vagnarna skrotas. För oss blir det då en resursfråga. Vad ska vi välja bort om vi ska satsa på nya nattåg.

Svaret på den retoriska frågan var att SJ är måttligt intresserade. Siktet är inställt på en annan tidshorisont. År 2028 finns en bro mellan Danmark och Tyskland, tåg från Köpenhamn till Hamburg tar då drygt tre timmar, och då räcker inte ens Öresundsbron till.

Nu är det inte bara SJ som bestämmer, regeringen har gett Trafikverket 50 miljoner kronor, pekat med hela handen och sagt: ”Nattåg till Europa, fixa det”.

På Trafikverket är det planeringsdirektör Stefan Engdahl som fått det uppdraget. Hans beskrivning av läget var som ett eko av budskapet från SJ. Det är svårt på gränsen till omöjligt och det kommer att kosta pengar.
– Det är lätt att gnälla på oss, men vi kommer att presentera flera olika scenarier för regeringen med olika tids- och kostnadsramar. Det är en utmaning, järnvägen i Europa är inte kompatibel, det är olika vagnar, olika arbetsregler och olika räls i de länder där vi vill köra nattåg. Den mest optimistiska tidsplanen är att det finns nattågstrafik av det här slaget tidigast andra halvåret 2022. Även om man trampar gasen i botten så går det inte snabbare än så, sade Stefan Engdahl.

Vid det här laget sjönk humöret i den förväntansfulla åhörarskaran som vill åka natttåg. Jakob Dalunde, tidigare EU-parlamentariker gjorde sitt för att tända ett ljus i mörkret.
– Ansvaret för det här ligger på politiken som valt att inte satsa på tågtrafiken över gränserna och som inte vill bidra i de riskfyllda investeringar det handlar, sade  Jacob Dalunde och tog  vagnfrågan som ett exempel.
– Dagvagnar kan beställas och köras på de sträckor där de finns lönsam trafik. Nattåg är till för en specifik sträcka och om det inte blir en bra affär från början är risken för stor. Därför har vi till exempel föreslagit att en vagnpark för nattåg tas fram på EU-nivå och sedan får operatörerna hyra efter sina behov.

Medan politiker, myndigheter och tågoperatörer kämpar på med svårigheter där de ser få eller inga möjligheter får tågresenärer hålla till godo med det utbud som finns i dag och då kommer nästa problem. Krånglet och svårigheterna med att boka den långa resan. Här var Crister Fritzon lite mer tillmötesgående:
– För SJ är det jätteviktigt, vi måste lösa bokningsfrågan. Jag vet att det i augusti kommer en ny fristående plattform för internationell bokningar och vi kommer också ta tag i detta.