Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag24.11.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Nattsvart – en lyx

Publicerad: 17 November 2009, 10:34

En förorening man inte tänker på på dagarna är den som bara syns på nätterna


Ett problem för den moderna människan är att han inte längre har stjärnhimlen tillgänglig. Pfutt, tänker du, vad spelar det för roll? Moderna barn som lever i storstäder har aldrig ens sett stjärnhimlen. De vet inte hur den ser ut. De har bara sett orealistiska versioner i hollywoodfilmer.

Att inte kunna se Vintergatan på riktigt minskar vår samhörighet med universum och därmed vårt sug efter kunskaper om universum, vilket är en direkt koppling till sökandet efter de verkliga sanningarna (eller ”vetenskap” om du föredrar det ordet).

På några få platser i Europa kan man fortfarande se stjärnhimlen ostörd av ljusföroreningar från städer och industrier runt omkring. Det är en ära för en stad eller kommun att få motta beviset på att man lyckats städa upp i ljusföroreningarna, ”Dark Sky” som delas ut av International Dark Sky Association (IDA).

Nyligen var det Galloway Forest Park i Skottland, ett naturområde på 77.700 hektar, den första i England som fick emottaga denna utmärkelse. Det är ett stort fall framåt, eftersom brittiska astronomer uppskattar att endast 10% av britterna kan se Vintergatan från sitt hem. Parken ligger på bekvämt avstånd från exempelvis Glasgow. Många organisationer kämpar för att västvärlden ska börja med effektivare belysning som inte smutsar ned natthimlen med onödigt ljus. Dessutom är det ett energislöseri, eftersom ingen har nytta av ljuset som går uppåt.

Hur många svenska städer kommer ens i närheten av en utmärkelse? Hur många svenska städer har ens funderat på all energi de kastar bort på att skicka den rakt upp?

Författaren har själv besökt ett dylikt mörkt ställe och därtill under en utmärkt observationsnatt utan mäne. Det var den lilla obetydliga byn Slabada i Litauen, nära gränsen till Vitryssland. Det var så välsignat mörkt att man bokstavligen inte så handen framför sig trots att ögonen fick vänja sig i 20 minuter. Jag snubblade runt på en gräsmatta tills jag hittade observatoriet jag skulle till. Ficklampa var lite fusk för då skulle man ha förstört mörkerseendet.

Då såg jag Vintergatan! Så som jag aldrig sett den förut. Man blir helt lamslagen inför detta yttersta naturfenomen. Det är skillnaden mellan att se några få stjärnor och kanske en och annan planet inne i stan, mot att möta universums överflöd rakt över huvudet. Miky Way, Vintergatan eller Fågelvägen, som litauerna säger.

Läs om mitt äventyr här: http://www.qedata.se/js_litauiskt_galleri_landet.htm#slabada-teleskop
Observera att ingångsbilden är en mycket lång exponering. Det är betydligt mörkare på riktigt.

Du ska väl se Leoniderna i natt? Det hela börjar en timme före midnatt och man kan förvänta sig flera hundra meteoriter per timme (fast det säger de jämnt). Rapportera gärna tillbaka hit i forumet i morgon om vad du sett.

Läs mer om kampen för mörk himmel: www.darksky.org

Jörgen Städje

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.