Naturvårdsverket: ”Miljööverdomstolen går mot svensk lagstiftning”

Miljöaktuellt har länge följt den juridiska striden kring företaget Nordkalks planerade kalkbrytning i Bunge på norra Gotland. I juli stod det klart att mark- och miljööverdomstolen gav företaget tillstånd, trots invändningar från Naturvårdsverket och en lång rad intressenter. Och stick i stäv med den bedömning som miljödomstolen i Nacka tidigare gjort som menade Nordkalks planer innefattade stora risker för skyddsvärda områden och arter.

Förra veckan gick tiden för överklaganden i målet ut och då hade hela sju överklaganden lämnats in för att få högsta domstolen att häva miljööverdomstolens beslut och stoppa brytningen.
– Det finns en stark diskrepans här som vi vill att högsta domstolen ser över. Mark- och miljööverdomstolen dömer inte bara tvärt emot miljödomstolen i Nacka. Vi anser att de inte heller dömer enligt EU-praxis. Sett i sin helhet anser vi att beslutet stridet mot art- och habitatdirektivet, EU-domstolens praxis och svensk lagstiftning, säger Krister Mild, handläggare på enheten för prövning och regelgivning på Naturvårdsverket som lämnade in sin kompletterade överklagan i torsdags.

Enligt Naturvårdsverket kan miljööverdomstolens dom i slutändan leda till att Sverige döms för fördragsbrott i EU-domstolen. Krister Mild är dessutom ytterst kritisk till att miljööverdomstolen inte motiverar sitt beslut.
– Miljööverdomstolen förklarar eller motiverar inte sitt beslut. Det har däremot miljödomstolen gjort på ett mycket tydligt då de motsatte sig brytningen och förklarade de allvarliga riskerna med Nordkalks planer.

Naturvårdsverkets uppfattning är att det finns uppenbara risker för skador på de intilliggande Natura 2000-områden som ligger sida vid sida av det planerade kalkbrottet. Det planerade kalkbrottet ligger nämligen mitt mellan det övre Natura 2000-området Bräntings Haid därifrån det rinner vatten genom högt klassade våtmarker till det lägre Natura 2000-området Bästeträsk.

Krister Mild är själv utbildad biolog, men han säger att man inte behöver vara vare sig biolog eller Einstein för att förstå att en 25 meter djup och 1 kilometer bred grop mellan dessa områden kommer att orsaka allvarliga skador.
– När gropen väl är grävd så är skadan redan skedd. Nordkalk har inte specificerad någon särskild metod de tänker använda för att föra över vattnet mellan dessa områden. Vattnet kommer att rinna ner i täkten från Bräntings Haid. Därefter är det tänkt att vattnet ska pumpas upp på andra sidan till Bästeträsk. Problemet är att Bästeträsk består av rikkärr och rikkärr bildas och lever bara av vatten som trycks upp underifrån. De metoder med dammar som Nordkalk planerar kommer att slå ut rikkärren med en gång, säger han och förklarar att det inte finns en enda beprövad metod för att lösa problemet som Nordkalk säger sig kunna lösa.
– Det mest skrattretande med alltihop är nog att Nordkalk lovar att de ska lösa detta problem i all evighet – alltså också långt långt efter det att täkten är tömd på kalk om sådär en 25 år. Och miljööverdomstolen litar blint på Nordkalk. Man säger att Nordkalks lösning kommer att fungera. Men man berättar inte hur.