Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag01.12.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Näven i bordet – även om det var bluff

Publicerad: 22 Oktober 2010, 05:29

När de stora miljöbovarna inte vill visa framfötterna måste man ta till fula metoder. Bhopal var sig likt 25 år efter katastrofen, ända tills…


Ämnen i artikeln:

CleantechTeknikMiljöteknikGreentechForskningIngenjör

Greenpeace kan kedja fast sig vid skorstenar och krocka med valfångstfartyg så mycket de vill. Men The Yes Mens idé var effektivare. Den TV-film som den här artikeln handlar om är inte direkt ny utan BBC-reportaget sändes redan 2004 och filmen om vad som hände efteråt sändes 2009, men den duger utmärkt som exempel på vilka metoder man måste ta till när de stora multinationella företagen vill smita ifrån sitt ansvar och är så stora att ingen stat kan, vill eller vågar klämma åt dem: Att slå världen med humor!

Alla miljökonferenser världen över, Kyoto, Köpenhamn, Peking och vad du vill, kommer att fortsätta misslyckas så länge miljön egentligen inte betyder något för de som har den verkliga makten i industrisamhället. På grund av vår demokratiska läggning är det inte politikerna, utan storföretagen. När det inte går att bedriva smutsig verksamhet i Europa, nära konsumenterna, flyttar man fabrikerna till tredje världen, eftersom politikerna där är lätta att muta, miljötänkandet obefintligt och risken för att företaget ska flytta än en gång och man blir av med tusentals jobb är allt för farlig för att vilja debattera.

Tillverka stridsgas mitt i stan – toppen

Union Carbide India Limited hade misskött sin anläggning i Bhopal i Indien i många år. Den var egentligen ett dumpningsområde för farligt avfall, ett indiskt Teckomatorp i gigantformat. Protester mot detta hade börjat redan 1976, både till högsta domstolen och till delstatsregeringen. Anläggningen för framställning av växtgifter var sliten och rostig, på många ställen uppbyggd med stål istället för rostfritt, en mängd säkerhetsanordningar saknades, hade varit trasiga länge eller varit avstängda för att spara pengar och arbetarna överfyllde regelmässigt olika tankar med kemikalier. När MIC-anläggningen plötsligt släppte ut trycket en dag 1984 var det egentligen inget märkligt eller oförklarligt utan en katastrof som bara legat och pyrt ganska länge.

2259 dog omedelbart, 3000 den påföljande veckan och ungefär 40.000 har fortfarande skador efter utsläppet.

Processen det handlade om var framställning av ett växtgift som Union Carbide kallade Sevin (Karbaryl) där metylisocyanat (MIC) ingår i ett mellansteg. På grund av läckande ventiler (eller sabotage, som företaget hävdar) kom det in vatten i en tank med 42 ton MIC, vilket ledde till en exoterm reaktion som fick trycket att öka och MIC släpptes ut i atmosfären genom en skorsten. Tanken skulle egentligen ha kylts, men kylsystemet var satt ur funktion. Scrubbertornet hade inte kapacitet att ta hand om den utsläppta gasen. Inget blev bättre av att fabriken befann sig mitt i ett jättelikt slumområde, avsaknaden av katastrofplaner och den obefintliga sjukvården. Ett av delstegen i processen innefattar fosgen, bättre känd som en stridsgas från första världskriget. Fosgen hade läckt ut ur fabriken två år tidigare och skadat 24 arbetare.

Falsk webbplats sänkte aktien

Alltihop började med en fejkad webbplats kallad DowEthics.com som lades ut 2004. Två skämtare som kallar sig för The Yes Men (ja-sägarna) ville dra världens uppmärksamhet till att Dow Chemicals, som numera äger Union Carbide, efter samråd med Indiens regering, inte var villiga att kompensera Bhopal-offren med mer än 470 miljoner dollar, vilket gav varje familj cirka 830 dollar, plus en del annan kompensation för de mindre skadade. Inte mycket när man fått hela sin framtid förstörd av företagets slarv.

På webbplatsen, som påstods vara Dow Chemicals, meddelade man att Dow skulle likvidera Union Carbide:  ”denna mardröm för världen och huvudvärk för Dow” och på så sätt få in de 12 miljarder dollar som ungefär behövdes för att kompensera offren och städa upp området. BBC World News hittade denna webbplats, skickade ett mail och bad en falsk Dow-representant vid namn Jude Finisterra (fr. världens ände) om en intervju. Intervjun sändes på bästa kvällstid inför 300 miljoner tittare vilket resulterade i att Dows aktier föll med 2 miljarder dollar på bara 23 minuter. Nyheten repeterades senare av Reuters.

Med tydlig syftning på den indiska regeringen.

Avancerade skojare med världspublik

The Yes Men visade sig vara två avancerade skojare vid namn Andy Bichlbaum och Mike Bonanno som inte var vana att någon sade emot. De har en ovanlig hobby: att utge sig för att vara toppchefer på företag som de inte tycker om. De brukar lägga ut falska webbplatser och vänta på en inbjudan till någon stor näringslivskonferens. Endast beväpnade med snygga kostymer brukar de ljuga sig in på olika konferenser och hålla paroderande anföranden för att försöka väcka åhörarnas medvetande om farorna med att låta girigheten styra världen.

Vad sade Dow Chemical då? Ungefär det dummaste man kan säga i en sådan situation: ”Det finns ingen grund över huvudtaget i nyheten att Dow skulle ta på sig allt ansvar för Bhopal-katastrofen”. Beklagligtvis gick aktiekursen upp igen efter ett tag.

När BBC konfronterade Jude Finisterra (Andy Bichlbaum) senare och frågade hur han kände sig efter att ha ljugit för folket i Bhopal och ha gett dem två timmar av falska förhoppningar, svarade han: ”Av Dow har de fått 20 års lidande”.

Andra media rapporterade att människor i Indien gråtit av glädje, åtminstone ett tag. The Yes Men åkte till Bhopal för att kolla läget.

– Stryp dem! Stryp dem! skriker de indiska byborna. På skoj, förståss. En av de drabbade indierna berättade att han grät av glädje i en hel timme för att någon äntligen uppmärksammade deras nöd. Sen förstod han att det var ett skämt, men var ändå tacksam för att världen åter fått se hur illa de behandlats, både av Dow Chemicals och av sin egen regering.

På frågan ”Vart det värt det?” svarade en av de drabbade ”Absolut. Det var värt det”.

Bhopal är dock inte uppröjt ännu. 25 år senare läcker föroreningarna fortfarande ned i grundvattnet och i tolv byar runt omkring får man fortfarande upp förorenat vatten.

Det måste gå att förbättra världen!

Filmen fortsätter med nya, lustiga upptåg, eftersom Dow inte reagerade och marknaden tycktes vilja släta över katastrofen. På en oljekongress låtsades The Yes Men komma från Exxon och föreslog att man kanske skulle kunna använda alla människor som dör av klimatförändringen som miljövänligt bränsle?

De har ljugit ihop förfärliga, roliga och hemska saker och gemensamt för dem alla har varit att vissa affärsmän är beredda att tro vad som helst bara det ger förtjänst. Uppståndelsen i New Orleans när The Yes Men i bostadsdepartementets namn lovade flera kommunala bostäder blev varmt mottagen av de hemvändande, även om det visade sig vara en bluff. Som tur var (för The Yes Men) skulle det ha sett ännu sämre ut om bostadsdepartementet stämt dem och sagt att ”Nej, vi har inte lovat några bostäder”.

Men egentligen ordnade sig inget. The Yes Men insåg att det skulle krävas mer än två killar med förfalskade webbsidor. Det behövdes miljoner människor, så de beslöt att trycka en falsk, framtida utgåva på 100.000 exemplar av The New York Times och dela ut över hela Manhattan. Så en morgon delade en otrolig massa människor ut en mycket välgjord tidning med bara glada nyheter, och New York-borna älskade den. Kriget i Irak var slut, alla universitet skulle bli gratis, FN förbjuder alla vapen, oljebolagen ska använda sina vinster till att återställa naturen, och så vidare.

Resonemanget var ungefär så här: ”Om det här är rubriker som folk vill se, varför kan vi inte trycka dem? Vi måste träna upp muskler som har förtvinat; ansvarstagande, sparsamma och generösa muskler. Vi måste börja bidra till en folkrörelse med mottot: Business as Usual är inte acceptabelt. Människor råkar illa ut och vi kommer inte att spela den undergivna, slentrianmässiga rollen vi brukar.”

Men skulle ”riktiga” media ta upp saken? Om de gjorde! NBC, Süddeutschfunk och andra TV-stationer över hela världen visade upp tidningen och rapporterade nogsamt. Världstäckning igen, alltså. The Yes Men avslutar tidningshistorien med att konstatera att "Om ett par höjdare kan ställa till med något riktigt dåligt, varför skulle inte vi andra längst ned på stegen kunna förverkliga goda nyheter?”

TV-filmen ”The Yes Men Fix the World” sändes på SVT1 för någon tid sedan. Den kan också köpas på filmens webbplats. Gör någon nytta för världen och se filmen.

Läs mer

The Yes Men: http://en.wikipedia.org/wiki/The_Yes_Men
Filmen The Yes Men Fix the World: http://theyesmenfixtheworld.com
Efterbörden i Bhopal: http://bhopal.net
Titta särskilt på panoramorna av sophögarna som återstår: http://bhopal.net/photos.html
Se alla de ohyggligt missbildade barnen (Varning! Synnerligen starka bilder i vissa fall): http://bhopal.net/photos/Children/Adil%20Muhmada/index.html
Ofattbart grymma bilder, och det är inte ens krig: http://bhopal.net/photos/Raghu%20Rai%201/album/index.html#

Tack Pelle, för att du tipsade.

Jörgen Städje

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.