Nordvästpassagen öppen – bra eller dåligt?

Många äventyrare har förlorat sina liv genom att försöka finna Nordvästpassagen, alltså en isfri väg norr om Sibirien, för att slippa ta vägen genom Suez, eller tidigare söder Kap Horn, för att kunna frakta gods mellan europeiska och asiatiska hamnar. Det skulle betyda mängder av insparat bränsle.

Men det har inte lyckats hittills. Nordvästpassagen har aldrig varit isfri, åtminstone inte så länge att den kunnat utnyttjas kommersiellt, dvs inte efter år 1900, även om man misstänker att den var öppen under medeltiden (år 1000-1300 cirka). Men nu är den det. Tack vare/på grund av den globala uppvärmningen har Arktis isar smält så mycket att vanliga, icke isbrytande fartyg kan ta sig runt den vägen. Det är en tveeggad vinst. Visserligen kommer det att spara massor av bränsle åt sjöfarten och därmed minska koldioxidutsläppen, men å andra sidan var det utsläppen som fick passagen att öppnas från början.

Två tyska fartyg, MV Beluga Fraternity och MV Beluga Foresight startade den 22 augusti från Vladivostok med kurs på Novyy hamn nära floden Obs utlopp, och därefter vidare till Murmansk och Rotterdam. Fartygen anlöpte Novyy den 6 september men ankomsttiden till Holland inte är klar ännu. De två tyska fartygen hade eskort av en isbrytare, men kaptenen medgav att det egentligen inte hade varit nödvändigt. Det tyska rederiet Beluga Shipping är intressant, eftersom de försökt sig på ”gröna” experiment tidigare, till exempel med containerfartyget Beluga Skysails, ett fartyg som åtminstone delvis drogs framåt av drakar och andra fartyg med jättelika vindkraftverk ovanpå.

Är det en vinst eller en förlust?

Rederierna kan spara massor av pengar och tid på att gå via Nordvästpassagen istället för den vanliga vägen genom Suezkanalen. Från Ulsan, genom Suez och till Rotterdam är det cirka 11.000 nautiska mil, medan genvägen via nordväst är 8700 NM. I övrigt beror besparingarna på fartygets fullständiga rutt, varför vinsten kan röra sig om allt mellan 3000 och 5000 NM. Det anses realistiskt att man kan spara tre miljoner Euro på att skicka sex fartyg genom Nordvästpassagen under den tid den är öppen. Bränsle sparas i proportion till ruttens längd, så enkelt är det. Samma minskning gäller koldioxidutsläppet.

Historik

Tiderna håller på att förändras. Under 2001 var en viktig del av Berings sund helt isfri. Under 2005 smälte den arktiska isen rekordmycket vilket ledde till Nordöstpassagens första öppnande, även om Nordvästpassagen förblev stängd under 2005. Arktis is tog tillbaka en del av territoriet under 2006, men ändå öppnades Nordöstpassagen under augusti 2006. Under 2007 blev avsmältningen rekordartad och Nordvästpassagen blev seglingsbar utan isbrytarassistans från den 14 augusti 2007. Under denna tid färdades segelbåten Cloud Nine hela passagens längd utan problem. Passagen var isfri under 36 dagar tills den frös igen den 19 september. Under den sommaren var emellertid Nordöstpassagen blockerad. Isen smälte till bara 30 % täckning den 25 september varvid Nordöstpassagen kunde befaras med icke-isbrytande skepp. Nordöstpassagen öppnades igen i augusti 2008 och augusti 2009. Nordöstpassagens öppettid är ungefär två till sex veckor, under den ryska sommaren mellan augusti och september.

Tidigare tillät inte Ryssland att fartyg gick igenom endera passagerna, men nu har restriktionerna lättat. På samma gång har Kanada börjat visa musklerna och sin marina närvaro i de vatten som finns nära landet. Det är inte helt juridiskt klarlagt om Nordvästpassagen går genom vad som kallas ”intern kanadensisk sjö” eller om rutten räknas som en internationell farled. Det finns rättsfall som talar för det senare. Räkna med bråk.

Om Beluga Skysails: www.reuters.com/article/inDepthNews/idUSL1548100520071217

Jörgen Städje