Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag05.03.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

”Ohållbar jojoeffekt för naturvården”

Publicerad: 31 Mars 2017, 06:37

DEBATT I dag presenterar Naturvårdsverket sin årliga miljömålsrapport, där det framgår att 14 av 16 miljömål inte bedöms kunna nås. Vår vitbok från 2014 kan ge en del av förklaringen till detta, skriver Johanna Sandahl, ordförande i Naturskyddsföreningen.


Under valrörelsen 2014 släppte Naturskyddsföreningen en vitbok om hur Alliansregeringen hanterat naturvårdspolitiken under den gångna mandatperioden. Granskningen gällde utvecklingen inom fem områden och var ett dystert bokslut för de som värnar svenska naturvärden, vatten och skog.

Alliansregeringen framhöll ofta sina ambitioner att driva en politik som stärker skyddet för naturen, men i praktiken förhöll det sig tvärtom. Flera beslut och åtgärder under mandatperioden försämrade i stället förutsättningarna för en stark naturvårdspolitik, främst för att de uttalade ambitionerna inte återspeglades i budgetprioriteringarna. Politiken ledde till exempel till att nivån på områdesskydd på land endast räcker till 10 000 hektar reservat per år, att jämföra med Sveriges åtagande enligt FN:s Nagoyamål om skydd för 45 000 hektar per år mellan 2010 och 2020.

Spola fram till budgetdebatten hösten 2016. Medan den rödgröna regeringen aviserade nya satsningar på skydd av värdefull natur i miljöbudgeten på drygt 1,2 miljarder, kontrade Allianspartierna med drastiska nedskärningar på naturvården – oavsett om det gällde anslag till naturvård kring exempelvis skog, hav, biologisk mångfald eller odlingslandskap.

Moderaterna och Kristdemokraterna skar i sina respektive budgetförslag ned cirka 40 procent, strax under en miljard kronor, på anslagen för skydd och vård av skog, hav och värdefull natur.
Centerpartiet gick så långt att det halverade naturvården genom att skära ner nästan 1,2 miljarder kronor.
• Av Allianspartierna var Liberalerna minst drastiska, med nedskärningar på ”bara” drygt 800 miljoner kronor, eller 36 procent av innevarande anslag.

Det finns inga omskrivningar: med budgetmotionerna som facit verkar det som om Allianspartierna inte vill nå de miljömål som de själva, som del av riksdagen, har beslutat.

Paradoxalt nog hade den tidigare Alliansregeringen 2013 lagt en bra proposition om ekosystemtjänster och biologisk mångfald. Man uttalade tydligt att skogar som är värdefulla från naturvårdssynpunkt inte ska avverkas, och beslöt under mandatperioden om utmärkta preciseringar om vad miljömålen ska innebära. Det är mot denna bakgrund än mer obegripligt att man nu i opposition föreslår drastiska nedskärningar.

Det finns få områden där en budgetnedskärning får så tydliga effekter som när politiker skrotar pengar till naturvård. Oppositionens budgetförslag innebär dramatiskt försämrade möjligheter att nå flera av riksdagens miljömål, i synnerhet de som rör skog, hav, våtmarker, fjäll, odlingslandskap och biologisk mångfald generellt. Sveriges värdefulla, unika natur får ta konsekvenserna, och därmed hotas den biologiska mångfalden och de många djur- och växtarter som är beroende av skydds- och förvaltningsinsatser.

Naturvårdsverket menar att ”biologisk mångfald är avgörande för att ekosystem ska fungera och rena vatten och luft, lagra kol och pollinera våra grödor. Utan många olika arter med skilda funktioner är risken stor att nyttjandet av naturresurser, klimatförändringar och annan påverkan skadar ekosystemens förmåga att leverera dessa tjänster. Biologisk mångfald främjar även folkhälsan då många natur- och kulturmiljöer är viktiga områden för rekreation och friluftsliv.”

Nedprioriterad naturvård skapar osäkerhet i ett otal branscher som inte bara är beroende av de ekosystemtjänster och värden som naturvårdspolitiken ska värna, utan även är en tillväxtmotor för glesbygdssverige – skogsnäringarna och turismen i synnerhet. Tillväxtverket slår till exempel fast i en rapport från 2015 att naturupplevelser bidrar till den attraktionskraft som driver Sveriges som turistattraktion och därmed övriga sektorer framåt. Besöksnäringen är starkt beroende av samspelet mellan privat och offentligt.

Bland det värsta i den politiska följetongen kring svensk naturvård är oberäkneligheten. Det som är en rejäl satsning den ena fyraårsperioden riskerar att bli en halvering den följande – helt beroende av valutgång. Naturvårdspolitiken blir ryckig, osäker och åker som en jojo upp och ned mellan mandatperioderna. Vad myndigheter, länsstyrelser, branscher och medborgare kan förvänta sig är oförutsägbart. Så kan vi inte ha det.

Under det gångna året har regeringen och oppositionen på ett föredömligt vis gjort upp om flera viktiga områden som rör miljö, klimat och energi. Den parlamentariska Miljömålsberedningen visade på ett inspirerande sätt hur de svenska riksdagspartierna såg till behovet att enas kring Sveriges klimatpolitiska mål på lång sikt genom det nyligen antagna klimatpolitiska ramverket. Energikommissionen landade i energipolitiska kompromisser med avsikt att ge lugn till en annars stormig sektor. Även kring försvarsfrågor lyckades partierna hitta gemensamma nämnare där det tidigare fanns avgrundsdjupa meningsskiljaktigheter.

Jojo-situationen för naturvården behöver brytas.  Därför bör regeringen och riksdagspartierna inleda samtal med mål om ytterligare en parlamentarisk uppgörelse – denna gång kring naturvårdspolitiken. Partierna bör sträva efter konsensus kring en rimlig, långsiktig strategi för naturvård. Miljömålen behöver tas tillvara och integreras med genomförande och uppföljning av de globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030. Vi behöver ändamålsenlig politik som innehåller bättre styrmedel, väl utformade lagregleringar och förutsägbarhet.

Enighet besparar oss från de tvära kasten i händelse av regimskiften och vi får en chans att nå både de nationella miljömål vår parlamentariska församling satt upp, samt internationella åtaganden. Dessutom skulle markägare få rimligare villkor och de naturvärdesberoende näringarna får både tillväxt-ro och tillväxt-tro.

Johanna Sandahl, ordförande Naturskyddsföreningen

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.