Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag01.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Oljekylda servrar – revolution eller kladdig sörja?

Publicerad: 22 September 2010, 04:38

Det här oljekylsystemet för datorhallen påstås vara en revolution. Men Jörgen Städje har några frågor på det.


Ämnen i artikeln:

CleantechTeknikMiljöteknikGreentechForskningIngenjör

Green Revolution Cooling vill göra revolution i datorhallarna. Deras oljekylsystem ska minska effektåtgången i datorhallen med 45%, kraftåtgången i kylsystemet med 95% och serverns kraftuttag med 5-25% tack vare det faktum att man tar bort fläktarna. Vi tillåter oss tvivla. En del av vinsten sägs uppstå eftersom kylmediet är i direkt kontakt med komponenterna. Därför behöver oljan inte kylas lägre än till 40 grader, eftersom elektronikkomponenter utan vidare klarar 75 grader. Men det håller inte. All effekt som matas in i racken ska tas därifrån igen, oavsett om kylmediet är 25 eller 40 grader varmt. Givetvis kan man med den bättre kylningen börja med överklockning, men ingen skulle ägna sig åt det i kommersiell drift.

Oljan, som också ska kunna användas som laxeringsmedel, kallas för GreenDEF, men man kan tro att det rör sig om vanlig ricinolja eller motsvarande.

Sparar det någon energi?

Kylbehovet i en datorhall skulle alltså minska med 45%. Det är svårt att förstå, tills man ser deras graf där de jämför med en traditionell hall med PUE-tal på ungefär 2. Så dåliga är inga hallar idag. Nya hallar kan ligga så lågt som PUE 1,25. Då finns det inte mycket marginal över för oljekylaren plus specialbehandlingen av servrarna, som ju också har sitt pris.

GRC anser att man kan belasta ett rackskåp (rackbadkar) med 100 kW och det är inte dåligt, men 100 kW måste fortfarande tas därifrån. Företaget har rätt när man hävdar att maskinerna förmodligen kan fortsätta att gå en kvart innan temperaturen blivit farligt hög, om kylsystemet skulle sluta fungera, men då får man ett badkar som står och strålar 100 kW värme istället. Då kan personalen eventuellt hälla i en påse pommes frites.

Möjligen kan behovet av energi för att driva runt kylmediet, som i ursprungsfallet alltså är luft, minska med 45 %. Luft är inget bra ämne att lagra energi. Vatten är det allra bästa av flytande ämnen, men det gör sig inte så bra inuti datorer. Kanske ricinolja är tillräckligt bra, och med olja i datorn behöver inte mediet hålla en hastighet på flera meter per sekund utan en långsam takt på ett par centimeter per sekund kanske räcker.

Icke-dränkbara komponenter måste bort

Datorerna kan inte längre ha DVD-spelare, vilket kan bli knepigt vid uppgraderingar, men det behöver inte vara något problem om allt kan göras över nätet.

Hårddiskarna måste specialbehandlas i och med att lufthålen måste täckas över, en stor anledning till att garantin inte kommer att gälla. Men en hårddisk har fler hål än bara hålet för luftexpansion. Elektroniken inne i diskens kavitet försynas via en flexkabel från elektronikkortet på utsidan. Flexkabeln kommer normalt in genom en slits som är tätad med skumgummi enbart i avsikt att hålla damm ute. Den måste också åtgärdas. En annan metod kan vara att använda dyrare SSD-diskar.

Kladd överallt

På filmen Ease of Use (www.grcooling.com/?page_id=255) ser det så enkelt ut att uppgradera minne, men vilken serviceverkstad skulle ta emot en kladdig server om något verkligt fel skulle uppstå? Första kommentaren skulle bli: ”Ni har kört utan fläktar! Då gäller inte garantin.”

Dessutom kan man ifrågasätta golvutrymmet som det hela tar. Ett serverbadkar som är tre meter långt tar upp just så mycket golvutrymme, men på tre löpmeter stående rackskåp får man in betydligt flera servrar. Dessutom tillkommer oljekylutrustningen vid sidan, som inte syns på bilderna, även om denna måhända kan centraliseras. Man skulle visserligen kunna tänka sig att ha flera badkar staplade på varandra i någon sorts paternosterverk, eftersom man måste kunna komma åt dem alla vid behov av service. Men att få över kraft och datanät till ett antal badkar på ett paternosterverk är en utopi.

Som det alltid är med olja kommer det att bli svårt att få den att stanna kvar inuti behållaren. I en större datorhall med något tusental servrar går någonting sönder varje dag. Vid underhållsarbete är det oundvikligt att olja spills och sen har man kladdiga golv. Serviceteknikern kommer att sprida olja på allt han tar i. Förmodligen kommer man att behöva en städare som inte gör annat än tvättar golvet. Och tänk bara på arbetsskadorna som uppstår när personalen halkar på golvet.

För att nu inte tala om när systemet börjar läcka. Att städa upp under datorgolvet, eller var oljan nu bestämmer sig för att rinna ut, kommer inte att bli roligt.

Andra har kört in i problemet förr

Som GRC påstår, finns det andra oljekylda elektriska enheter ute i världen, som krafttransformatorer. IBM är också känt som företaget som använde sig av vattenkylda processorer, en gång för länge sedan, men det slutade man med. Varför? Förmodligen är det för besvärligt med en vatten-arkitektur inuti en dator. Cray körde runt flytande freon i sin Cray-1, som också drog cirka 100 kW i sin halvrunda soff-skepnad, men kringutrustningen för att hålla freonet kallt var inte att leka med. En jättekylkompressor som sällan visas på bild.

Nu är Green Revolution Cooling ute och letar modiga kunder som vill prova. De har tecknat kontrakt med colocation-företaget Midas Networks i Texas, som köpt fyra badkar. Andra kunder som kan tänkas köpa ägnar sig åt superdatorer, sk High performance Clusters.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att servrarna blir allt effektsnålare år från år. Nätaggregaten fick nyligen en uppfräschning eftersom alla tillverkare gärna vill kunna ståta med Energy Star-märke. Nya CPUer utvecklas som drar allt mindre ström per utvecklad computron och en traditionell hall börjar närma sig ett PUE-tal på 1,25. Yahoo hävdar att de kommit ned under PUE 1,1 i verklig stordrift (http://teknik360.idg.se/2.8229/1.340943/yahoo-oppnar-eltrimmat-datacenter). Då åtgår mindre än 10% av den inmatade energin till kylning. Då har GRCs oljekylare ingen chans.

Rymdapparater

Det finns andra företag som gör ungefär samma sak, som engelska Iceotope Ltd. Iceotope pumpar runt vatten i en vanlig, stående rack, men servermodulerna är mycket speciella, specialbyggen i närmast rymdkvalitet. Det kommer aldrig att bli ekonomiskt försvarbart för det vanliga datacentret.

Specialmoduler från Iceotope. De kan monteras var som helst, även där det inte finns luft för kylning.

Hardcore Computers bladserverprodukt Liquid Blade kräver specialbyggda moderkort och tätningar för att hålla vätskan inne. Det finns en hemdatorprodukt också, full av blåa lysdioder. Den är en spelfantast våta dröm, med betoning på ”våt”.

Metoden att bara få ut anslutningarna till utsidan på deras konsument-PC-modell är löjeväckande, för att inte tala om jobbet när man ska serva något. De tar till excesser för att täta systemet eftersom oljan kommer ut i pvc-slangar med slangklämmor till en extern kylare och jag tänker mig att om det hela går läck blir det väldigt otrevligt. Med alla specialdesignade plastbitar, pumpar, specialdesignade nätaggregat osv är det här bara en metod för den väldigt penningstarke.

Freon hade sina fördelar, även om det är förbjudet nu. Kunde man fylla en rack med freon och sedan tappa av det vid service, skulle man ganska snabbt få ut helt torra datorer, eftersom freon försvinner helt och hållet när det avdunstar ut i luften. Men, ack, så roligt ska vi inte ha.

Läs mer

http://www.grcooling.com
http://www.iceotope.co.uk
http://www.hardcorecomputer.com

Jörgen Städje

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.