Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag14.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Operation räddning: fixa diabilderna

Publicerad: 19 Februari 2009, 12:13

Det går att rädda diabilderna i garderoben. Men räkna med att det tar tid. Och tro inte på billiga genvägar.


Vi är många som fortfarande har diabilderna kvar i garderoben eller garaget. Projektorn och den vingliga duken har kanske hamnat på tippen för länge sedan – men bilderna är ju minnen som man inte kastar! Som man nån gång skulle göra något åt… Slipp ditt dåliga samvete och börja digitalisera bilderna.

Vi har provat fyra slags skannrar, men det finns ett alternativ värt att fundera på: Lämna bort bilderna! Det kostar på de flesta håll fem kronor bilden. Det kan ju bli dyrt om man har många bilder. Det blir billigare om man gallrar bort en massa bilder som mest var utfyllnad i magasinen och som inte har något att berätta för kommande generationer.

Fem spänn per bild kan också bli billigare än de tusenlappar en bra diaskanner kostar. Men inte lika roligt. Valet är ditt, och har du läst så här långt så är du förmodligen beredd på en del pyssel med bildbehandling. Här är de bra och dåliga lösningarna för den händige:

Alternativen är en flatbäddsskanner med hållare för diabilder och filmremsor, speciella dia/filmskannrar och automatiserade skannrar som tuggar igenom hela diamagasin. Tre bra lösningar med lite olika förutsättningar. Dessutom har det tillkommit ytterligare en produktkategori – små helt oanvändbara kompaktskannrar för under tusenlappen. Glöm dom.

Under all kritik
Renommerade märket Reflecta har en sådan kompaktskanner för knappa tusenlappen. Hos Kjell & Company finns en liknande, Plexgear, för 800 kronor. Bägge består av en plastlåda med en liten digitalkamera överst, en springa för film/diahållare och en ljuskälla i botten. Bägge ger usla bilder med grotesk kontrast och dålig upplösning. Skuggpartierna gror igen, ljusa partier saknar detaljer och mellantonerna ser pixliga ut.

Fördelen skulle kunna vara att det bara tar en sekund att ”knäppa” en bild om man snabbt vill skicka några bilder till telefonen. Men efter exponeringen tar det mellan 20 och 40 sekunder att överföra en bild till datorn, så inte ens det argumentet håller.

Mångsidiga allätare
Vanliga flatsbäddsskannrar går det tretton på dussinet av, men det finns faktiskt bara några få som kan hantera diabilder. De måste nämligen ha en ljuskälla i locket och som lyser genom diorna ner mot sensorn som rör sig under glaset.
Några av dem har en smal ljusramp i locket som räcker till en filmremsa eller fyra diaramar. Det är i minsta laget, men för all del: för blygsamma anhopningar av diabilder så går det. Och en flatbäddsskanner är ju användbar till annat som dokument och fotografier. HP och Canon har sådana modeller runt tusenlappen.

Marknaden domineras av HP G4050, en rätt stor apparat som slukar 16 dia eller 30 omonterade filmrutor i småbildsformat. Den skiljer sig från alla andra genom att skanna sex färger! Det kräver sin förklaring, för det handlar fortfarande bara om de tre grundfärgerna rött, grönt och blått. En vanlig skanner har belysning och sensorer som är kalibrerade tre för lämpliga utsnitt av färgspektrat.

HP har lagt till en extra lampa i G4050 som lyser med en annan färgtemperatur. Genom att köra två pass över bilderna skapas två bilder med varsin tolkning av bildens färger som sedan automatiskt läggs ihop. Det funkar och blir riktigt bra. De medföljande programmen är (som nästan alltid i skannervärlden) inte lysande men för ett pris runt två tusenlappar utnämner vi G4050 till bästa köp. Konkurrenten Epson Perfection V700 kostar sex tusen.

Enbart för film och dia
Det bästa resultatet ger föga förvånande de skannrar som gjorts för ett enda ändamål: att skanna diabilder och filmremsor. Man placerar bilderna på en släde som matas in genom en springa. Skannern brummar, lyser och läser och resultatet kan bli så skarpt att man kan räkna silverkornen i bilden.

Fortfarande gäller grundlagen att man får vad man betalar för. Men det finns ett undantag, ett alternativ till proffsmonstret Nikon Coolscan LS-9000 med sitt pris på 25 000 kronor. Detta i form av en enklare låda, utan motor som drar in släden, från Plustek. Enklaste modellen heter Opticfilm 7300 och blir klassens bästa köp.

För ytterligare några tusen får man även funktionen automatisk borttagning av damm och repor. Det gäller för övrigt alla slags skannrar. Det är en teknik (ofta kallade ICE) som ibland fungerar förvånansvärt bra och spar många timmar av retusch med klonstämpeln – men som ibland inte ser skillnad på damm och små bilddetaljer. I vart fall förlänger den skanningstiderna rejält.

Ett magasin i taget
Drömmen för var och en med tusentals dior är Reflectas klassiska projektor, där lampa och objektiv bytts ut mot en liten skannermekanism. Man trycker dit ett diamagasin, trycker på en knapp och gör någonting i nittio minuter. Sedan väntar 36 skannade bilder i datorn!

För bra för att vara sant? Nja, men några hakar finns det. Glöm pappramar. De hamnar snett, blir oskarpa och/eller kommer i kläm. Priset runt 10 000 kronor är en annan avskräckande faktor. Det kan man skicka 2 000 dior till skanning för! Men varför inte köpa den ihop med några likasinnade och låta den gå laget runt?

Samma maskin säljs under Reflectas och Brauns namn. Skillnaden är vilka magasin som passar. Reflecta hanterar standardmagasin (Leitz/Kindermann) och Agfa/Reflecta LS (för speciella tunna ramar i tippsäkra magasin). Braun tar standardmagasin och Paximat, även rundmagasinen för 100 bilder. Dessvärre finns det ingen projektor för Kodaks karusellmagasin i överkomlig prisklass.

Hur stora blir bilderna?
Diskussionen om upplösning, kvalitet och bildpunkter per tum blir ofta snårig och lång. Ovedersägligt är att bildfilerna blir större ju fler punkter per tum vi läser in. Så här kan det se ut:

DPI    Filstorlek
300     0,3 MB
600     1,2 MB
1200     5 MB
2400     20 MB
4800     80 MB
9600     320 MB

Storleken gäller datamängden. Sedan beror den slutliga filstorlek på hur du sparar bilden. Filformatet tif ger maximal storlek medan jpg komprimerar filen mer eller mindre beroende på vilken storlek du väljer när du sparar. En tif-fil på 80 MB kan bli 12 MB sparad som stor jpg-fil eller maximal kvalitet, en megabyte som medium och en halv megabyte som liten eller låg kvalitet.

Uttryckt i pixlar får en fil vid 2400 dpi 2176 x 3240 pixlar (7 megapixel) medan 4800 dpi ger 4352 x 6480 pixlar (28 megapixel).

Hur man skannar diorna är valfritt. Antingen vid 100 procent och då blir filerna bara 2,3 x 3,4 centimeter med en massa pixlar. Ska man skriva ut bilden är det bara att ändra upplösningen till 300 dpi – som de flesta skrivare klarar i praktiken – och då blir storleken plösligt runt 35 x 55 centimeter. Alternativet är att skanna dem till 400 procent vid 300 dpi. Det är HPs föreslagna grundinställning, uppenbarligen för att göra utskrifter i vanligt albumformat.

Har du frågor eller tips så lämna en kommentarer till artikeln!

Pär Rittsel

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.