Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag09.07.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Ozon – bra att ha

Publicerad: 14 Januari 2011, 08:52

Åtminstone om det finns långt bort. Och vi tycks ha fått mer av det på sistone.


Faktum är att det var länge sen man hörde prat om ozonhålet över Antarktis. De senaste rapporterna från SMHI talar istället om extra mycket ozon i stratosfären över Sverige. SMHI kallar värdet för ”rekord”, även om det inte går att avgöra varför vi har fått extra tilldelning. Antingen har ozonskiktet blivit tjockare som helhet eller också har någon annan blivit av med sitt ozon, när det blåst hit med jetströmmarna. Ingen vet. Det är osannolikt att det klimatarbetet vi bedrivit hittills på Jorden har kunnat påverka ozonskiktet i positiv riktning i någon större grad ännu. Men det kan vara ett tecken på att vi är på rätt väg.

Ozon, O3, syrets kompis.

Vad är det för bra med ozon? När solens hårda ultravioletta strålar (UVB) slår in i atmosfären är de tillräckligt kraftiga för att excitera syrgasen som finns där uppe på 50 kilometers höjd, så att den vanliga syrgasmolekylen bryts sönder och tre syreatomer slås samman till ozon-gas. Energin som åtgår för detta tas alltså från UV-strålningen, som därvid omvandlas till värme. När UV-strålningen träffar ozon bryts även detta sönder, till syrgas och en lös syremolekyl, som dock snabbt rekombinerar till ozon. Även detta förbrukar energi.

Skulle strålningen nå ned till markytan skulle den kunna ge ögon- och hudskador och skador på vissa grödor och dessutom skapa mer marknära ozon, som är ett gift för människan. Grovt kan man säga att UV-fotonerna innehåller tillräckligt mycket energi för att kunna slå sönder DNA-molekylerna i hudcellerna. Det är det som orsakar hudcancer, melanom av olika slag.

För att du ska förstå begreppet stratosfären på rätt sätt, och inte tro att det är ”långt däruppe” kan du tänka dig Jorden stor som ett äpple. Atmosfärens tjocklek är ungefär is stil med äpplets skal.

Ozon är inte stabilt utan kommer efter ett tag att falla sönder till syrgas igen, och ligga redo att absorbera mera strålenergi från solen. Beklagligtvis finns det andra gaser i atmosfären som kan förhindra bildningen av ozon. De främsta bovarna är olika fluorerade kolväten (CFCer) som kan existera i tiotusentals år i atmosfären och mycket effektivt förhindra att ozon skapas. Ett ozonhål, med andra ord. Men det där vet du redan om, tänker jag…

Ozonhålet, alltså en regional brist på ozon i stratosfären över Antarktis observerades först av forskarna Farman, Gardiner och Shanklin vid British Antarctic Survey och de första rapporterna publicerades i maj 1985. Upptäckten kom som en chock för den vetenskapliga världen eftersom uttunningen var mycket större än man förväntat sig. Man har sett skador i ögonen på får som lever på Eldslandet, den enda bebodda del av världen som ofta befinner sig under sagda ozonhål. Vid vissa tidpunkter har ozonhålet växt till sig och täckt delar av Australien, Nya Zeeland, Chile, Argentina och Sydafrika

Dobson-enheten

Ozonskiktets täthet, dvs mängden ozongas i hela atmosfären, ända från stratosfären och ned till markytan, mera veteskapligt benämnt totalozonet, mäts i Dobson-enheter (DU). Om man samlar allt ozon från atmosfärens yttre gräns ned till jordytan till ett skikt av ren ozongas, vid det tryck och den temperatur som normalt råder här, blir tjockleken 2-5 mm. För närvarande är totalozonet över Sverige ungefär 3,5 millimeter, vilket motsvarar 350 DU. Värdena kan variera från plats till annan på jorden. Över ekvatorn är det normalt med 250 DU, medan man mätt upp exempelovis 600 DU över Sibirien och Nordamerika. Skiktet är normalt tjockast vid polerna, men värden under 100 DU har uppmätts.

SMHI publicerar en årlig kurva över totalozonet över Sverige. Kurvan ovan gäller Norrköping under hela 2010. De två blå linjerna visar normalvariationerna sedan många år tillbaka  och årets värden tycks ju hålla sig inom de normala värdena. Det enda uppseendeväckande är november- och december-värdena som ligger betydligt över toleranserna, sådär 50 DU, men det är ändå i stil med dygnsvariationerna.

Totalozonet varierar också under dygnet likväl som över årstiderna och är som tjockast under våren, med cirka 400 DU över Skandinavien. Det blir allt tunnare under sommaren och når ett minimum under hösten på cirka 280 DU. Över Skandinavien är det mycket vanligt med 10-20-procentiga upp- eller nedgångar från ett dygn till ett annat.

Vad är normalt?

Med kännedom om detta kan vi titta närmare på en typisk ozonkarta. NASA har regelbundet mätt totalozonet med satellit och publicerar kurvor och kartor över de lägsta nivåerna vid polerna.

Det antarktiska hålet (där Antarktis definieras som ett område från polen, till –60 graders bredd) hade omkring år 1980 cirka 190 DU ozon, men det har sjunkit med åren och 2006 var det så dåligt som 83 DU. Men nu är det på väg upp igen. Uttryckt som en area på en karta kan det se ut som nedan.

Det här NASAs senaste karta över ozonhålet över Sydpolen, gjord den 12 december 2010. Över polen ligger totalozonet på cirka 170 DU, men strax utanför –60:e breddgraden är allting tämligen normalt, kring 350 DU. Jämför värdena för Sverige just nu, ovan.

Vi vänder uppmärksamheten mot våra hemtrakter. Ett bra år, 1984 var nivån över Arktis väldigt hög (orange områden, cirka 500 DU) vilket stämmer med ansatsen ovan att lagret normalt är tjockast vid polerna. Sverige är grönt på kartan och vi vet att det motsvarar cirka 350 DU enligt SMHIs mätningar. 1997 var ett riktigt dåligt år, både för Arktis och Antarktis. Värdet på Arktis låg som lägst på cirka 100 DU men fortfarande på omkring 300 för oss. På kartan för 1984 kan du också se ett tunnare band runt ekvatorn, precis som SMHIs teori säger.

För vår del är det alltså mer eller mindre stadigvarande 300-350 DU som gäller. Vi har förmodligen inte mycket att oroa oss för.

Läs mer

SMHIs ozonsida: www.smhi.se/nyhetsarkiv/ozonskiktet-rekordtjockt-ar-2010-1.14452
Teorin om varför ozonhål uppkommer finns här: http://en.wikipedia.org/wiki/Ozone_hole
Mer om ozonhålet 2010: www.theozonehole.com/2010ozone.htm

Jörgen Städje

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.