Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag23.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Paul Kingsnorth: Miljörörelsen faller sönder – så räddar vi den

Publicerad: 13 Februari 2014, 11:06

Miljörörelsen håller på att falla sönder. Här presenterar miljöfilosofen Paul Kingsnorth fem saker vi kan göra för att rädda den.


Ämnen i artikeln:

Miljöaktuellt

Miljöaktuellt har översatt den engelske filosofen Paul Kingsnorths essä Dark Ecology. Det är ett slags manifest för den brittiska Dark Mountain-rörelsen, en grupp författare och skribenter som driver en ganska hård civilisationskritisk linje. Här publiceras endast utdrag av texten, som finns i en betydligt längre version som beskriver miljörörelsens uppkomst och utveckling.

(…)

"Inom de närmaste åren kommer den gamla miljörörelsen jag växt upp med att falla sönder. Många delar kommer att plockas upp och samlas ihop av de växande skarorna av nya miljövänner.

Den gamla Miljörörelsen sprider ett budskap ingen vill höra, med sitt hotfulla prat om förändrade beteenden, tillväxtens gränser och andra motvalls budskap. Detta har på senare år berett vägen för de nya miljövännerna som flyttat fram sina positioner.

De nya miljövännerna lägger fokus på kol och energiteknik och kombinerar detta med en ovilja att kämpa för ett genuint, subjektivt och icke-teknologiskt naturengagemang. De har en stor fördel gentemot de gamla kämparna – de säger saker samhället vill höra. Nämligen att vi kan ta oss ur den framstegsfälla vi fastnat i genom att blåsa upp en bubbla av miljöteknik, som vi kan segla in i en fullt kontrollerbar framtid med, lyckliga som gudar.

På kort sikt tillhör framtiden de här nya miljövännerna, och det kommer att bli plågsamt att bevittna. Men på lång sikt tror jag att de kommer att misslyckas, och det av två skäl.

För det första så spricker alltid bubblor. Vårt samhälle och vår civilisation är på väg att falla sönder. Vi befinner oss i början av en ekonomisk och social kollaps som kommer att sträcka sig över årtionden, och som utspelar sig mot bakgrund av ett planetärt självmord ingen verkar kunna förhindra. Människorna är inte gudar, och våra maskiner och vår teknik kommer inte att göra situationen bättre, hur smarta de än är och hur mycket vi än vill tro att så skulle vara fallet.

Men det finns ett annat skäl som gör att den nya sortens miljövänner troligen inte kommer att kunna bygga upp sin drömvärld. Vi är inte, och inte heller de, rationella, logiska och vetenskapligt orienterade varelser. Människans relation till naturen liknar relationen till föräldrar, syskon och den käresta, det är en komplex hatkärlek och inte något vetenskapligt experiment.

Den här relationen avslöjar vilka vi är i grund och botten, outtalat och självupplevt, frustrerat, inspirerat och vitalt, och något som är omöjligt att utvärdera. Man kan utforska delar med hjälp av intellektet, men resten blir kvar i ett evolutionärt minne och våra gamla aphjärnor, som ser i bilder och tänker i berättelser. Civilisationsprojektet har alltid handlat om att skaffa sig kontroll, men du kan inte vinna kriget mot det vilda inuti dig själv"

(…)

"Hur ser den närmaste framtiden ut?

Jag skulle tro på en märklig kombination av ekologiskt och kulturellt sönderfall och en ny våg av miljötekniska lösningar. Allt i ett fruktlöst försök att vända på utvecklingen. Men inget kan bryta det här mönstret såvida inte något oförutsett inträffar, något bakslag som vi sett prov på tidigare i historien och som fört oss tillbaka till en lägre civilisatorisk nivå. Något som påminner om det oväder som drar ihop sig runt omkring oss.

Om du inte gillar vad du ser men inte vet hur du ska förhindra det, vad ska du då göra? Du har i alla fall ett ansvar att vara ärlig mot dig själv om var du befinner dig i det historiska skedet och om vad du kan eller inte kan göra med ditt inflytande.

Det är slöseri med tid om du tror att vi kan trolla oss ur situationen med hjälp av teknik och innovation. Det är bortkastad tid om du tror att vanligt kampanjarbete fungerar bättre nu än vad det gjort tidigare. Du slösar med tid om du tror att systemet kan reformeras, tämjas eller oskadliggöras. Du kastar bort din tid om du gör upp planer för en värld baserad på vetenskap och rationalitet. Det är bortslösad tid att leva i det förflutna och att fantisera om stenålderskulturer eller att skicka bomber till datorförsäljare.

Själv har jag nått fram till ett läge där jag ställer mig frågan vad som INTE skulle vara ett slöseri med tid. Följande fem punkter är ett försök att ge ett svar på den frågan.

1 Ta ett steg tillbaka.
Många kommer att kalla dig bakåtsträvare och domedagsprofet och säga att du är utbränd. Säga att du har ett ansvar att jobba för klimaträttvisa eller världsfred eller att förgöra ondskan själv. De kommer att säga att det alltid är bättre att slåss än att ge upp.

Ignorera dessa människor, och ägna dig åt en mycket gammal praktisk tradition – dra dig tillbaka, dra dig undan gräl och stormiga uppträdanden, inte av cynism utan i ett sökande efter sanningen.

Backa tillbaka till ett lugnt tyst hörn där du intuitivt kan känna vad som passar dig bäst, och på vilket sätt du kan göra störst nytta för naturen. Backa tillbaka därför att det är en moralisk handling att inte vara del av ett destruktivt system, att helt enkelt vägra delta i den fortsatta kapplöpningen.

2 Värna om naturen.
Många kommer att tala om för dig att naturen redan är död, eller att den är till för människan och att utvecklingen är av godo. De kommer att ha fel även i fortsättningen. Det finns fortfarande kvar mycket av naturens mångfald, även om den inte varar så länge till. Människans imperium är det största hotet mot det som återstår, och du är en del av detta.

Vad kan du göra åt detta, rent praktiskt? Kanske kan du köpa ett stycke land att förvilda, kanske kan du låta din trädgård växa fritt, du kan engagera dig i en naturvårdsgrupp eller starta en på egen hand. Kanske kan du ställa dig i vägen för en bulldozer eller använda dina färdigheter för att hindra förstörelsen av ännu ett vilt område.

Hur kan du skapa eller skydda ett naturområde och låta det utvecklas fritt – hur kan du ge något som inte tillhör oss eller vår stora aptit en chans att överleva?

3 Fördjupning
Fördjupa dig i något, något praktiskt, det kan vara en plats eller ett hantverk av något slag. Plocka fram din lie eller något verktyg och gå ut och jobba med kroppen. Lämna din laptop hemma och släng din smartphone, om du har en sådan. Bekanta dig med saker och platser, lär dig mer om att utöva färdigheter på en hanterbar, mänsklig nivå.

Då kommer du till skillnad från att bara prata om saker och ting att lära dig vad som är verkligt eller inte, vad som är rimligt och vad som bara är prat.

4 Slå vakt om naturens egenvärde
Tala om det för alla du möter. Glöm inte att du tillhör en av många livsformer och inse att samtliga har ett egenvärde. Om du vill kalla det för ekocentrism eller djupekologi så gör det. Eller om du vill kalla det något annat.
Om du vill så sök information hos indianerna. Om du tycker att det verkar blödigt så räcker det med att bara titta upp i himlen. Sätt dig ned i gräset och rör vid en trädstam, vandra i bergen, gräv i trädgården, leta efter saker i jorden och förundras över hur det vi kallar liv verkligen är möjligt.
Värdera livet utifrån dess egna premisser, försök att förstå vad det är, och tyck synd om de människor som i detta inte ser något annat än vad som går att exploatera eller utvinna.

5 Skapa andrum
Synen på mycket av det människor kallar ”framgång” eller ”utveckling” kommer att förändras inom de närmaste årtiondena. Synen på vilka vi är i relation till resten av naturen. Tillkomsten av avancerad teknologi kommer att ställa frågan på sin spets vad det innebär att vara människa i en tid när massutrotningen ökar i styrka.

Nedbrytningen av social och ekonomisk infrastruktur, liksom av livet självt, kommer att döda en stor del av det vi tycker om. Det är mot den här bakgrunden du bör fråga dig själv vilken makt DU besitter för att värna om det som är värdefullt – i form av varelser, färdigheter, saker och platser. Kan du på egen hand tänka och agera likt en klosterbibliotekarie i mörka tider, vakta gamla böcker samtidigt som imperier byggs och faller sönder utanför?

Hursomhelst.

Kanske har jag vid det här laget vandrat alltför långt i mina tankar. Men det är saker som i det här läget känns rätt och riktigt, och som jag fortfarande kan ägna mig åt med någon form av glädje och beslutsamhet. Med tanke på vad som kommer att hända.

Om du inte känner förtvivlan i tider som denna så är du inte riktigt vid liv. Men det finns något bortom allt tvivel, eller snarare något som utvecklas vid sidan om, likt ett sällskap på vägen.

Det är min filosofi just nu. Mitt förhållningssätt. Det kanske är en personlig filosofi för en mörk tid, en mörk ekologi. Inget av det kommer att rädda världen, men det finns det å andra sidan inget annat som gör heller. Och de personer som påstår detta är just de vi behöver rädda den från"

Paul Kingsnorth

Erik Klefbom

Ämnen i artikeln:

Miljöaktuellt

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.