Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag08.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

PRIMÄRMINNE

Publicerad: 4 December 2008, 08:06

Datorer har två sorters minne: pimärminne och sekundärminne.


I inte så välinformerade skrifter läser man ibland om arbetsminne, internminne och RAM som beteckning för primärminne. Låt oss skärskåda termerna.

Arbetsminne är konstigt. Finns det minne som datorn inte arbetar i?
Internminne är också konstigt för då borde det finnas externminne, men det har jag aldrig vare sig sett eller hört talas om.
RAM, Random Access Memory är en åtkomstmetod. Det betyder minne som man kan söka av hur som helst (randomly) och alltid få samma åtkomsttid. Oavsett vilken cell man väljer tar det alltid lika lång tid. Det har funnits andra typer, som SAM (Serial Access Memory) där primärminnet utgjordes av ett magnetspår på en roterande trumma där minnescellerna fick läsas i den ordning de for förbi läshuvudet.

Så här ska det vara: Primärminne är minne som CPUn kan nå utan att gå genom någon typ av interface eller drivrutin. Det är direkt nåbart på databussen. Primärminnet utförs för det mesta som RAM, men det är en annan sak, och det har som sagt inte alltid varit så. Sekundärminne är minne som inte är direkt nåbart utan kräver någon form av interface och drivrutin. De moderna formerna är hårddisken, USB-minnet osv och gränssnitt som IDE, SATA osv.

Den första typen av RAM var williamsminnet, som kom på 1950-talet, ett bildrör som lagrade data i form av stora eller små ljusfläckar på skärmen. Typiskt 32 x 32 fläckar. Det avlöstes ganska snart av kärnminnet där data lagrades som magnetisering i små ringar av glasferrit. En kilobyte krympte från fyra rackskåp till en enkel racklåda och strömförbrukningen sjönk tusenfalt. Resten är historia, men ha i minnet (!) att Voyagersonderna, de människoskapade sonder som nu nått utanför vårt solsystems heliosfär, fortfarande använder kärnminne och det fungerar utmärkt, 25 år senare, trots universums strålning. Driftsäkerheten har definitivt sjunkit med åren.

Jörgen Städje

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.