Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Klimat

Programmen som är smakliga koldioxidmorötter

Publicerad: 22 december 2010, 12:58

Nu finns metoderna att redovisa ett företags koldioxidutsläpp med hög noggrannhet. Därmed finns också förutsättningarna för att klimatarbetet i världen ska komma någonstans. Tidigare har det bara varit politikernas och forskarnas önskedrömmar.


Det går trögt med klimatarbetet. Toppolitikerna träffas på toppmöten här och där i hela världen och fattar toppbeslut som topp-glöms-bort ganska snart. Om ett beslut vore populärt skulle koldioxidspridarna ta det till sig och genomföra det med glada miner, varför man kan sluta sig till att toppbesluten inte är särskilt populära.

Så kom Climategate och lade sig ovanpå klimatarbetet som en våt filt, och förhoppningarna runtomkring vaknade: Tänk om det är ljug alltihop? Tänk om vi slipper göra något alls!!

Eller ta havens utfiskning. Åjo, visst vill vi rädda valarna och den blåfenade tonfisken? Kanske. Fast inte länderna som äger de stora fiskeflottorna. Det finns ingen morot, bara förluster. Slinkmetoden kallas för ”fångst för vetenskapligt bruk” och den praktiseras överallt. Vetenskapsmännen är väldigt hungriga, tycks det.

Vad är felet?

I flera tidigare artiklar (http://t360.idg.se/2.8229/1.356284/istallet-for-cancn—sa-borde-man-gora http://teknik360.idg.se/2.8229/1.292154/maste-vi-verkligen) har undertecknad hävdat att det aldrig kommer att bli någon framgång på klimatfronten förrän företagen ser vad de kan tjäna på att minska sina koldioxidutsläpp och samtidigt göra andra optimeringar i sin produktionsprocess. Principen med piska fungerar inte, således. Vad sägs om morot?

Vad är det vi letar efter? Flera halvdåliga solcellslösningar, med halvdålig verkningsgrad? Ännu en bränslecellsbil med halvdålig räckvidd? Elbilar som kostar lika mycket som bensinbilar, men kräver massor av nyutveckling? Gyllene framtidsplaner med energisatelliter som ska stråla ned terawatt mot jorden i form av mikrovågor? Tävlingspriser för energisparlösningar med framtiden för sig, som är bortglömda efter ett halvår? Halvdåliga lågenergilampor som tar flera minuter på sig att tända?

Vad gör man åt det?

Nej, industrin behöver morötter. Stora, saftiga morötter som kan få direktörerna att svimma av lycka. Koldioxidredovisning har visat sig vara en väldigt god morot, som faktiskt har gjort att företagen trycker på betydligt hårdare än regeringarna, och anledningen är precis det jag antagit i mina tidigare artiklar, nämligen att det måste löna sig för industrin att minska sina utsläpp. Då gör de det friviligt, ja till och med med glädje.

Problemet ligger i att kunna redovisa sina utsläpp på ett godtagbart, bevisbart, noggrant sätt, och därefter kunna redovisa sina minskningar efter att olika åtgärder genomförts, med samma goda noggrannhet. För om man kan det, kan man köpa och sälja mellanskillnaden som kolkrediter. Koldioxiden, eller reduktionen av den, har blivit till en säljbar (monetized) inventarie, något man har och tjäna pengar på.

Handel med kolkrediter

Om den nyfödda gröna ekonomin ska få ett meningsfullt genomslag och åstadkomma hållbar förändring måste företagen ha bevisbara metoder att mäta dess värde, för att kunna motivera fortsatta investeringar. För att handeln med kolkrediter (Carbon Trading) ska bli tillförlitlig, dvs för att ett företag ska vilja betala ett annat företag för något man inte kan ta på, något icke-fysiskt, och för att myndigheterna ska tro på redovisningen, är det nödvändigt att utsläppen kan redovisas (Carbon Asset Management) på ett sådant sätt att andra kan lita på redovisningen och vara villiga att betala för få lasta över lite av sina egna koldioxidbesvär på en tredje part.

Och myndigheterna ligger på. I Australien kallas lagen för National Greenhouse and Energy Reporting Act (NGER), i Europa har vi Environmental Liability Directive (ELD) och Restriction, Evaluation and Authorization of Chemicals (REACH), Carbon Reduction Commitment (CRC) och i USA hovrar American Clean Energy and Securities ACT (ACES) över styrelserummen.

Epicor är ett av flera programvaruföretag som utvecklar alla sorters programvaror och lösningar som ett företag skulle kunna behöva för driften, som till exempel ERP-programvara (affärssystem). För dem var det bara naturligt att ta nästa steg och få med koldioxiden i affärsplaneringen och kunna redovisa mängderna i form av helt vanliga affärsrapporter. Och de bara hakar på trenden. Pike Research menar att världsmarkanden för programvara för redovisning av växthusgaser (GHG accounting software) och tillhörande tjänster har växt med mer än 84% sedan 2008 och idag har ett marknadsvärde på mer än 384 miljoner dollar.

Resultatet blev Epicor Carbon Connect, en programvarulösning för redovisning av koldioxidavtryck, hållbarhetshantering och hantering av den ständigt ökande floran av statliga regler. Med Carbon Connect kan företagen identifiera, analysera, revidera, spåra, hantera, jämföra och rapportera sina koldioxidutsläpp, sin miljöpåverkan och energiförbrukning. Programmet ger automatiska rapporter som kan påvisa mätbara besparingar och sätta meningsfulla mätvärden på hållbarhetsinitiativen. Denna typ av validering kan leda till ett berättigande av vidare investeringar och utlägg. Lika viktigt är det att mätvärdena redovisas utefter antagna standarder, så att olika företag kan jämföras. Annars faller idén med utsläppshandel.

Carbon Connect och Epicors tjänster (naturligtvis, de är väl inte dumma heller) knyter ihop en massa lösa ändar inom kolhanteringen, nämligen personalens utbildning, hur man hittar möjligheter att minska sin energiförbrukning, hur man minskar produkternas energiförbrukning, tillsammans med tänkbara miljöcertifieringar.

Men hur går det egentligen till när ett företag, låt oss säga ett kontorsföretag tar reda på och redovisar sina utsläpp? Ett företag som inte har någon egentlig tillverkning, där man eldar i ena änden och bevisligen får ut koldioxid i andra?

Företaget har energiförbrukare och betalar för den energin. Genom att registrera alla lysrörsarmaturer, datorer, kopiatorer, vattenkokare och så vidare i en redovisningsdel, och låta programmet automatiskt plocka ut elräkningar, fjärrvärmeräkningar, räkningar på eldningsolja, med mera kan man bilda sig en uppfattning om alla energiförbrukare och mängden tillfärd energi och räkna ut mur mycket koldioxid detta åstadkommer, och redovisa detta.

Men Carbon Connect går längre än så. I och med att programmet är anslutet till företagets ERP-lösning kan det också beräkna hur mycket koldioxid ett industriföretags produktion åstadkommer, med hjälp av produktionssiffror, och framför allt hur mycket företaget kommer att släppa ut i framtiden, med hjälp av information om lagda ordrar, som alltså ligger på kö för att tillverkas.

Data om i stort sett allting som förbrukar energi och all energi man köper in i vad form det vara må, knappas in i programmets Audit-del. Där finns förprogrammerade värden för alla (!!!) typer av lampor och maskiner, luftkonditionering osv, och inmatningssidor för att registrera el-, gas-, fjärrvärme-, vatten-, och avfallsräkningar.

Men hur ska man veta hur mycket koldioxid ett kylskåp åstadkommer? Det är givetvis den springande punkten. Epicor har insett detta och skapat en enorm databas med alla tänkbara konsumentprodukter och kontorsvaror, lysrör, pappersförstörare, vattenkylare och annat som ett företag kan tänkas ha och tagit reda på utsläppen. Den redovisningsskyldige letar i databasen och anger hur många av varje sak han har, hur ofta de är igång, och på vilken latitud företaget befinner sig. Latituden är viktig eftersom hus i allmänhet förbrukar mera energi, och oftast läcker mera energi, på nordliga breddgrader.

Sedan trycker man på knappen och får ett koldioxidvärde.

Vad gör man nu? Nu är det dags att börja se över företaget och byta ut slösaktiga luftkonditioneringar mot snålare, skaffa lysdioder i taket istället för gammaldags lysrör och så vidare. När det är genomfört och kan bevisas genom bilfogade fakturor, kan man mata in de nya värdena och trycka på knappen igen. Programmet redovisar mellanskillnaden: en kolkredit.

Denna blir till ett värde som företaget kan ha nytta av. Den ökar företagets värde sett ur aktieägarnas synvinkel. Det fungerar så helt enkelt för att det är vår upplysta åsikt att företag som åstadkommer mindre koldioxid anses mera framåtblickande, är duktigare på att planera och således är intressantare att investera i.

Inte nog med det. Tidigare användes enkla kalkylark för att redovisa utsläppen, men ju noggrannare och mera standardiserat man kan redovisa sina utsläpp, ju mera rigorösa metoder som använts vid sammanställnigen, desto värdefullare blir faktiskt de redovisade kolkrediterna på marknaden.

Där har vi win-win-situationen, både för aktieägarna och naturen.

Men Epicor stannar inte där, utan erbjuder givetvis företagen hjälp med hur de ska minska sitt koldioxidavtryck, hur detta ska redovisas och hur man genom att upprepa cykeln undersökning – beräkning – rapportering – genomföring av besparingar – kolmarknadsföring – och tillbaka till undersökning – kan uppnå vinster om och om igen.

Sammanfattning

Hur ska man sammanfatta vad företagen har att vänta? Det kommer att komma regler som kan kosta företagen dyrt om de inte rättar in sig i ledet och redovisar sina utsläpp, men för närvarande är det inte så många som vet hur mycket koldioxid de gör sig skyldiga till. Faktum är att det är bråttom, men på plussidan kan man ändå konstatera att redovisning och optimering av drift och produktion i slutänden kommer att bli en besparing.

Det finns risker med att inte följa med. Resurserna, som el gas och vatten, blir allt dyrare och företagets rykte kan bli lidande om man ses som miljöbov.

Plötsligt har koldioxid blivit värt kontanta pengar, iallafall så snart man kan visa att man inte har det, eller som Epicor uttrycker det: ”fördelarna med ett socialt och miljöinriktat ansvar”. För oss vanliga luftförbrukare betyder det en bättre atmosfär och för företagen betyder det möjligheten att kunna sätta en ”grön” etikett på produkterna. Man kan hysa en massa mer eller mindre smickrande tankar om storindustrin, men det blir förmodligen på det här sättet vi kommer att rädda världen från värmeslag.

Läs mer

Epicor: http://www.epicor.com/pages/default.aspx
Environmental Liability Directive: http://en.wikipedia.org/wiki/Environmental_liability_directive
Carbon Reduction Commitment: http://en.wikipedia.org/wiki/Carbon_Reduction_Commitment
Alla EU-direktiv (och det vill inte säga lite): http://en.wikipedia.org/wiki/Category:European_Union_directives
Epicors pressrelease: www.epicor.com/MRCPR/Announcing_Epicor_Carbon_Connect.pdf

Jörgen Städje

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.