Rätten till miljövänlig tvättork inte självklar

Man tar sig för pannan. USA är landet där man kan stämma någon för att kaffet är för varmt, landet som klarar av att sätta folk på Månen, sätta bilar på Mars som själva kan sända tillbaka bilder och film till Jorden, och skicka Voyager-satelliterna långt utanför solsystemet. Voyager 1 har färdats sedan 1977 och har fortfarande kontakt med Jorden, trots att den befinner sig ute i Kuiperbältet, 17 miljarder kilometer från Jorden. Men amerikanerna klarar inte av att torka skjortor på ett människo- och naturvärdigt sätt. Och som vanligt i USA, har tvättlinorna resulterat i en dösskjutning. Det var 2008 som två grannar i Verona i Massachusetts började bråka om kläder på streck och den ene sköt den andre som resultat.

Tvätt på ett klädstreck ser vi européer för det mesta som något romantiskt (iallafall i filmer om Italien) och positivt eller som en hälsosam sysselsättning, som luktar gott och ser allmänt trevligt ut i tvättmedelsreklamen. Metoden är dessutom gratis och helt koldioxidneutral.

I USA har debatten om tvättstrecken blossat upp eftersom vissa bostadsrättsföreningar har förbjudit de boende att hänga tvätt med hänvisning till att det ser ”fattigt” ut och därmed sänker värdet på bostäderna och ger bostadsområdet ett lägre anseende och därmed lägre vinst för fastighetsägaren vid försäljning. Istället anser styrelserna att man ska använda torktumlare eller torkskåp, som förbrukar energi och orsakar koldioxidutsläpp, och dessutom, i fallet torktumlare, nöter på kläderna. Omedelbart har fria jag-tvättar-som-jag-vill-grupper bildats och lagstiftningen i USA är på väg att svänga till tvättstreckens fördel.

Klädstrecksrebellerna slår tillbaka mot fastighetsägarna på ett antal webbplatser och det hela har blommat ut som en kamp om klasstillhörighet, frihet och miljö. Man hävdar att det är varje amerikans plikt att låta den energislukande torktumlaren stå och istället minska sina egna koldioxidutsläpp. Den typiske rebellen resonerar så här: ”Regeringen försöker få oss att vara miljövänliga och sänka elförbrukningen och här har vi något som är helt gratis. Jag träffar grannarna, det är rent och luktar gott. Dessutom är det avstressande att hänga kläder.”

En kvinna som fått problem med sin Brf sammanfattar det som: ”Om jag går ut på gården i bikini är det ingen som säger något, men om jag hänger ut kläderna…” En del av pryderiet som gör att vissa amerikaner inte tål att se andras underkläder är förmodligen ärvt från puritanerna.

Delstatregeringarna i Florida, Utah, Maine, Vermont, Colorado och Hawaii har dock sett ljuset och stiftat lagar som förhindrar Brf att begränsa de boendes rätt att hänga tvätt. Andra stater, som Pennsylvania, är på väg åt samma håll.

Torkrörelsens ledare heter Alexander Lee och han har startat Project Laundry List som har till uppgift att kämpa för allas rätt att få torka kläder som man vill (”The right to dry”) och helt enkelt införa lite folkvett i USA.

Det som fick honom att börja sin kampanj var ett uttalande av en kärnkraftsmotståndare år 1995: ”Om vi alla gjorde saker som att hänga ut våra kläder, kunde kärnkraftsindustrin tvingas stänga”. Lee uppskattar att om en tredjedel av alla amerikaner hängde ut sin tvätt under fem av årets månader istället för att torktumla den, skulle 2 miljoner ton koldioxid inte behöva ha nått i atmosfären fram till år 2020.

I USA finns tre samverkande problem som tvingat fram klädstrecken: energikrisen, klimatkrisen och den personliga finansiella krisen. Dessutom anser han att det är varje amerikans medborgerliga plikt att spara energi.

Tittar man in på Project Laundry Lists webbplats Laundrylist.org är det det vanliga med den därför avsedda propagandan samt en webbshop där man kan köpa grejor. Men vilka grejor? Torkställningar och tvättlinor, utöver de oundgängliga muggarna och bildekalerna.

Levi Strauss & Co. ställer upp på miljöargumentet och har skaffat en egen miljösida på Internet där de anvisar sina köpare att tvätta jeansen i kallvatten och låta dem luftorka på ett klädstreck. Det minskar förslitningen. När kläderna ändå har blivit slitna bör man donera dem till välgörenheten, eller kanske till secondhand-affären istället för att bara slänga bort dem.

Även filmindustrin står upp för klädstrecksrebellerna. Tidigt nästa år kommer regissören Stephen Lake att släppa filmen ”Drying for Freedom”  (Dying for freedom… Haha. Fattar du?) där han vill motverka de kommersiella krafternas motiv att klädstreck måste tillhöra en fattig del av befolkningen eftersom de inte skulle ha har råd att köpa en torktumlare. Vitvarutillverkarna kan givetvis inte se den andra sidan, att folk faktiskt är så rika att de kan investera tid i att hänga kläderna utomhus.

Regissören har den goda smaken att komma med en rolig och samtidigt meningsfull slogan: ”Our future is hanging on the line”, alltså ”Vår framtid hänger på en skör tråd”.

Läs mer

Project Laundry Lists webbplats www.laundrylist.org
Levi’s miljösida: www.levistrauss.com/sustainability/product
Filmen Drying for Freedom: www.dryingforfreedom.com

Jörgen Städje