Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

fredag14.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Reklam för alla sinnen – på fiffigt papper

Publicerad: 31 augusti 2009, 03:00

Vad ska reklammakarna hitta på för att få oss att minnas en annons? Det här är en idé.


Vad kan man göra i tryckta medier som förvånar oss idag? Vi är så blasé på precis allt som sitter uppklistrat överallt, att vi lärt oss att filtrera bort det. Det är ett slag under bältet på reklamföretagen som lever på att försäkra inpränta nya och gamla varumärken i våra hjärnor.

Som tur är finns det nytänkande: Multisenorisering!

Efter att vi sett på tråkiga, platta, tysta annonser under så lång tid, har folk börjat reagera på ett överväldigande sätt på multisensoriserade annonser från Americhip. Efter att bara ha glömt bort en hel massa annonser under många år, är det nu meningen att vi ska mötas av sång när vi öppnar dagens tidning. I butikerna ska vi gå förbi reklamaffischer som tänds och talar till oss. Direktreklamen ska fyllas av röster som förklarar produkten. Vi kommer att få smaka och lukta på produkterna direkt i tidningen. Det går inte att förneka att denna nya typ av annonsering kommer att få stort inflytande inom en snar framtid.

Vad påverkar oss mest? Video naturligtvis. Rörliga bilder och ljud.

Tidnigen Entertainment Weekly som kommer ut den 18 september kommer att ha en inbyggd videoruta i form av en tvåtums 2,7 mm tjock LCD-skärm med 320 x 240 pixels upplösning som kommer att göra reklam för CBS-TV-serier och för Pepsi Max. Metoden kallas för Video-in-print (VIP) och marknadsförs av reklambolaget Americhip. Displayen kan laddas med upp till 40 minuter film och batterierna, som räcker 70 timmar, kan laddas via USB. Nytt innehåll kan också laddas upp till displayen om man så önskar.

Du ser kanske pappersflärpen i mitten som påverkar en brytare som ger ström till elektroniken, precis som i självspelande födelsedagskort.

Men Americhips armada av reklamknep är enorm: knaggliga annonser som ska få oss att tänka på en ytstruktur, damer som viftar med kjolarna (avancerad ingenjörskonst med papp och gummisnoddar), annonser som bubblar, känns flytande, rör på sig, har friktion osv).

Till filmen Mr. Magoriums Wonder Emporium behövdes ett pressmaterial av det ovanligare slaget. Americhip skapade en vik upp-bok, du vet en sån där, där ett papplandskap viker upp sig i tre dimensioner när man fäller upp boken. Den här boken var dessutom behängd med 14 flerfärgade, blinkande lysdioder och en ljudchip som spelade och bullrade.

Pressmaterialet till High School Musical finns också tillgänglig med blinkande lampor, à la Broadway.

Det är sant att vi påverkas mer av rörelse än av stillastående bilder. Tänk bara på bilderna i The Daily Prophet i Harry Potter. Americhip kan bygga in motorer i reklamen och varför inte en broschyr med en svalkande fläkt i, som snurrar när du öppnar trycksaken?

Eller varför inte smaka på annonsen? CBS skulle starta en ny TV-serie om ett familjeföretag i Florida som producerade rom och rörsocker och man skapade därför ett fiktivt rom-fabrikat och Americhip producerade smak-etiketter som man kan riva av och slicka på och få en försmak av produkten, i det här fallet alltså TV-serien. Annonsen sattes in i tidningen Rolling Stone.

Allt det ovan nämnda kan givetvis användas på alla former av tryckta produkter, som DVD-kartonger, gratulationskort, förpackningsmaterial och i böcker av olika slag.

Men tro inte att idén är ny. Undertecknad stötte själv på idén med blinkande annonser för första gången i Science Fiction-boken ”Venus är vår” (The Space Merchants) av Fredrik Pohl från 1953 (Delta förlag, på svenska 1978). Det är en roman där marknadskrafterna kontrollerar en framtida, överbefolkad jord. Det är en satir där reklamen har fått fritt spelrum. Ingenting är heligt, allt kan marknadsföras och marknadsföras på. Dock är papperet i Pohls bok på något sätt självblinkande och tar sin blinkenergi från solljuset. Det kommer säkert från Americhip snart, det med.

Återvinningen, då?

Den ordningssamme bland oss tar sig om hakan och funderar på hur sådana tidningar och annonser ska kunna återvinnas. Det går ju inte längre att bara slänga tidningen i pappersfraktionen i soprummet. Istället torde tidningen nu definieras som elektronikskrot, med sina bildskärmar, motorer och lysdioder. Som om det inte redan var nog med besvär med sopsortering, och tramset med att behöva plocka ut kuvert med gummering från det vanliga papperet.

Som den uppfinnare jag är ser jag dock strax en möjlighet att återvinna VIP-annonser som billiga bildskärmar och ha dem som bildskärmar för barn, till exempel att ha i bilen för att få lugn vid långfärder, eller i leksaker. Den lille hemelektronikern kommer säkert själv på en mängd andra intressanta användningsområden. En rörlig skylt vid dörren, kanske? Skicka brev till mormor med semesterfilm i?

Man kan åtminstone vara säker på att de som gjorde ”the paper engineering” som Americhip kallar det, hade kul under tiden.

Läs mer

Lite flummigt är det, men läs mer hos Americhip, på www.americhip.com
På sina ställen blir det så flummigt så jag blir tvungen att ta med en länk till all flummighets anfader: Bonk Business: www.bonkcentre.fi/p2_swe.htm
En film finns på www.youtube.com/watch?v=w7GErbdNRrE
Och en till: www.youtube.com/watch?v=fgJ6DA50thw&eurl=http%3A%2F%2Fwww.telegraph.wisecodes.com%2F2009%2F08%2Fentertainment-weekly-will-include-video-ads-in-the-print-edition-of-its-magazine%2F&feature=player_embedded#t=28

Jörgen Städje

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.