Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Klimat

Replik II ”Konsulterna drar igång pseudodebatt”

Publicerad: 6 november 2014, 11:57

Det finns en avgrund mellan teori och praktik i svensk skogspolitik. Istället för låtsasdebatter om lurade forskare borde man kraftsamla för att uppnå miljömål och internationella åtaganden, skriver Viktor Säfve och Thomas Tidholm.


”Över hela världen drivs nu debatter inom alla områden, klimat, skog, gruvnäring, fiske etc, som handlar om hur mycket vi kan exploatera ekosystemen utan att de kollapsar. Det handlar om att fastställa en mini-mininivå för hur mycket av de naturliga ekosystemen vi kan behöva bevara, men egentligen om det motsatta – hur mycket vi kan exploatera.

Det är debatter helt på industrins villkor, sjuka debatter på en sjuk planet. Förutsättningen är alltid att industrins intressen är vad som ska skyddas och prioriteras, medan naturen ska anpassas därefter. Skydda Skogen har försökt undvika att hamna i detta chickenrace genom att hävda en annan, motsatt utgångspunkt. Vi vill prioritera hållbara ekosystem och biologisk mångfald, av det enkla skälet att det är viktigare för vår överlevnad än skogsbolagens exploaterings- och vinstintressen.

Två skogskonsulter anklagar här Skydda Skogen för att med enkla knep ha lurat ledande naturvårdsforskare att underteckna ett upprop för naturskydd och ett mer hållbart skogsbruk.
Men att en ideell organisation skulle kunna lura 200 forskare är en löjlig tanke, och att uppropet endast skulle ha höftat sig till hur mycket skogsmark som behöver skyddas är bara ett oseriöst påhopp. Det är bara att beklaga att dessa herrar vill starta ännu en pseudodebatt.

Föreningen Skydda Skogen arbetar för fungerande ekosystem, artmångfald och ett långsiktigt hållbart mångbruk. Vi anser att läget är akut. En samlad naturvårdsexpertis (myndigheter, forskare och ideell naturvård) gör samma bedömning: att Sverige inte når upp till miljömål och att många arters framtid är osäker. Vi vidhåller det egentligen modesta kravet att Sverige bör undanta 20 procent av den totala produktiva skogsarealen till skogsskydd.

Forskaruppropet tog för några år sedan form under en längre arbetsprocess där vi i dialog med en rad forskare gick igenom en stor mängd vetenskapliga studier och rapporter. Men uppropet handlar också om fler frågor än vad som krävs för att bevara livskraftiga populationer, till exempel klimatet och skogen, resiliens, hållbart skogsbruk, vattenhänsyn och mångbruk. De olika delkraven formulerades av forskare och ideella naturvårdare tillsammans. Det är ett väl underbyggt upprop som, förutom av de mer än 200 forskarna, har undertecknats av 40 miljöorganisationer och tusentals personer. Samtliga har förmodligen var och en för sig bedömt dessa krav som helt rimliga också i ljuset av demokratiskt beslutade mål.
 
Många aspekter togs i beaktande
när uppropet formulerades, så som studier om; tröskelvärden, fragmentering, kanteffekter, funktionalitet, art-ytasambandet (klassisk ekologisk lag), samt miljömål, EU-lagstiftning och internationella mål, samhällsekonomi, mångbruk, försiktighetsprincipen, rödlistan, gammelskogen som kolsänka, resiliens, bristanalysen (Angelstam m.fl.). Bristanalysen lyftes eftersom det var den senaste officiella skyddsnivån som presenterats.

Miniminivån om 10 procent är en ”politiskt anpassad nivå” som inte räcker för att bevara alla arter i livskraftiga populationer. Bland annat har en omfattande litteraturstudie kommit fram till detta genom att granska en stor mängd tröskelvärdesrapporter. Beslutsfattarna i Sverige har för övrigt inte sträckt sig längre än till att hittills ge cirka 2 procent nedom gränsen för fjällnära ett långsiktigt skydd. Om man räknar hela den totala produktiva skogsarealen är cirka 4 procent långsiktigt skyddad. Detta är helt otillräckligt.
 
Istället för låtsasdebatter vore det
önskvärt med gemensamma krafttag för att nå Sveriges miljömål och internationella åtaganden. Våra förslag till beslutsfattare är att de kommande fyra åren skärpa lagstiftningen och genomdriva de EU-direktiv och internationella överenskommelser som faktiskt Sveriges ställt sig bakom. För att rädda befintliga värdekärnor bör förutom höjda anslag, även mer statlig skogsmark med låga naturvärden användas som bytesmark och statlig skogsmark med höga naturvärden ges långsiktig skydd. Vidare bör stöd införas till landskapsplanering. Skogssektorn skulle kunna bidra genom att utan ersättning avsätta delar av sitt innehav långsiktigt till skogsskydd och genom att se till att skogsbruket blir mer naturnära. Så menar vi att Sverige på sikt kan nå miljömålen. Det är nu bråttom att agera"
 
Viktor Säfve
, en av initiativtagarna bakom ”forskaruppropet” och talesperson för föreningen Skydda Skogen
Thomas Tidholm, författare

Erik Klefbom

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.