Rymdfart till extremt lågbudgetpris

När man bara vill, så går det att göra fantastiska saker nästan gratis. Och det är moden konsumentelektronik som står för jobbet. Ja, tre studenter från MIT (var annars) klarade av att göra något som inte ens NASA klarat, för detta pris.

150 dollars rymdfärd. Mitt i bilden kan man skönja Long Island. Full upplösning här: http://space.1337arts.com/wp-content/uploads/2009/09/thumb.jpg

Det var i september 2009 som två studenter startade Projekt Icarus, skaffade en väderballong och helium för 20 dollar vardera, och en kylväska i frigolit. Den senare fylldes med en (hackad) billig kompaktkamera av typen Canon A470, en mobiltelefon med kontantkort, GPS, Internet, autotrackingfunktion och externa batterier, och två handvärmekuddar för temperaturens skull, tryckta mot telefonen respektive kameran. Ytterligare isolationsmaterial var 5 gram hopskrynklade dagstidningar (noll dollar). Rymdfolkets universalmedicin silvertejp användes (10 gram), liksom buntband (5 gram). Man åkte inåt landet från Boston (som ligger vid kusten) för att inte ballongen med de existerande vindarna skulle blåsa ut i sjön, och släppte upp ekipaget.

Ser det inte ut som en välorganiserad uppskjutning? Ett antal tekniker flockas runt farkosten och byggnadsmaterial ligger i högar på marken runtomkring. Du ser kylväskan till vänster.

Ballongen nådde 93.000 fot och det är ju inte ”rymden” direkt, som anses börja vid 100 kilometer (300.000 fot) men man kom tillräckligt högt upp för att se rymdens svärta och jordens kurvatur. Programvaran i kameran hade hackats så att den tog en bild var femte sekund med en 1/800 sekunds exponeringstid. Minneskortet på 8 gigabyte var nog för att klara flygfärden på totalt fem timmar. Ballongen sprack i stratosfären och det tog hela 40 minuter för kylväskan att störta tillbaka till Jorden. När telefonen nådde ned till mobiltäckning började den skicka SMS om sin position och även om den slog i marken med antennen nedåt, räckte de SMS som hann komma, för att killarna skulle kunna hitta kameran.

Nedfärden blev tämligen våldsam.

Märkligt nog överlevde kameran kraschen och tog bilder efter att den landat.En kylväska är kanske inte det mest strömlinjeformade. Killarna har funderat ut ett sätt att använda konsumkassar som fallskärm, vilket de ska prova senare.

Det sägs inte hur de mätte höjden. Mobiltelefonen rapporterade höjden ända tills den tappade kontakten med telefonnätet på cirka 19.000 fots höjd, men med lite död räkning går det nog bra. ”Estimated” står det. Annars kanske autotrackfunktionen kan fås att lagra färden? Ekipaget försågs med en radarreflektor av hopvikt aluminiumfolie (noll dollar). Kanske man hade hjälp från någon spårningsstation?

Kommunikationsutrustningen, en telefon med yttre antenn och extra batteripack.

Andra har gjort samma sak, till exempel ett spanskt universitet, men MIT-projektet utmärker sig genom det låga priset. Det har ingen lyckats bräcka. Sjåälv säger de att det beror på att alla delar var off the shelf (COTS) och man hade inte byggt någon specialelektronik.

Titta på projektsidan: http://space.1337arts.com/
Där finns till och med en time lapse video. Den är skakig och riktningen varierar hela tiden, men vad kan man förvänta sig för 148 dollar? Man ser tydligt när ballongen exploderar för sedan hänger den och slänger och kommer ivägen för objektivet ibland.

Idag kan nästan var och en med lite vett i huvudet göra stratosfärballonger, beräkna flygvägar mm., eftersom det finns så mycket väderinformation på Internet. Mängder av andra, liknande projekt visas på länksidan: http://space.1337arts.com/other-launches

Teddies in spaaaace!

MIT påstår sig inte vara först med det här, utan redan i december 2008 blev två teddybjörnar de första kramdjuren som gjorde nästan-rymdpromenad, när studenter från Churchill College i Cambridge skickade upp en ballong till 100.000 meters höjd, försedd med webbkamera. Teddybjörnarnas liv räddades av en fallskärm. Notera dessutom de chica hjälmarna av PET-flaskor. Det hela kostade cirka 1000 pund.

Jörgen Städje