Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag26.01.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Så föddes tanken på ekosabotage

Publicerad: 19 April 2012, 13:19

Thoreau sörjde med gråtande fiskar och flyttade ut på landet


Miljöaktivister fastkedjade i träd och valfångstfartyg har blivit en familjär syn som berättas om och om igen för folket i tv-sofforna. Men det har inte alltid varit så. Det tog tid för bilden att sätta sig. Hur föddes egentligen tanken på att ta lagen i egna händer i syfte att skydda naturen?

Filosofen
Henry David Thoreau (1817-1862) var en av de första att ställa frågan . Året var 1839 och nybyggarna i Massachusetts hade haft några lugna år efter inbördeskriget med England. Tillsammans med sin bror John ror Thoreau nedför floden Merrimack för att fiska. Händelsen finns beskriven i novellen A week at Concord and Merrimack Rivers.

I början av färden är bröderna entusiastiska och fulla av tillförsikt – men när de närmar sig kraftverksdammen i Billerica ändras tonläget. De upptäcker att det inte längre finns någon fisk i floden, inget liv och ingen rörelse, inte sedan dammen och kanalen i Billerica byggts och industrier längs stränderna satt ett effektivt stopp för fiskarnas vandring.

Thoreau ilsknar till när han ser vad som hänt och tanken kommer över honom instinktivt. Han vill hugga sönder kraftverksdammen med en kofot för att fisken ska kunna vandra fritt och hitta tillbaka till sina lekplatser. Det är en kamp på liv och död och fiskens rättigheter är inte mindre än någon annans, menar Thoreau, och sätter ord på orättvisan:

"Armed with no sword, no electric shock, but mere Shad armed only with innocence and a just cause … I for one am with thee, and who knows what may avail a crow-bar against that Billerica dam? Away with the superficial and selfish phil-anthropy of men,— who knows what admirable virtue of fishes may be below low water-mark, bearing up against a hard destiny, not admired by the fellow creature who alone can appreciate it! Who hears the fishes when they cry?”

Thoreau ställer sig alltså på den sörjande fiskens sida och utmanar den konstlade och själviska människan och hennes framväxande industrier och infrastruktur. " Vem vet vad en kofot kan göra med krafverksdammen" skriver han både stridslystet och underfundigt innan han fortsätter flodfärden nedströms kraftverksdammen.

Det här är radikalt tänk 1839, det är radikalt tänk idag.

Thoreau sätter sig in i det utsatta fiskdjurets situation – fisken är offret med den rättfärdiga saken – och drar paralleller till det amerikanska folkets kamp för att frigöra sig från det engelska förtrycket ett halvt sekel tidigare. Genom att tillskriva fiskdjuret mänskliga egenskaper bryter han ned barriären mellan synen på rättvisa människor emellan och rättvisa gentemot andra levande varelser.

Men han är tidigt ute. I det tidiga 1800:talet finns ännu ingen miljörörelse, knappt ens någon medborgarrättsrörelse. Tillsammans med filosofen Ralph Emerson (1803-1882) samlar han en skara idealister utanför Boston och bildar den första amerikanska motkulturen, den första hippie-rörelsen om man så vill.

Några år senare skriver
Thoreau texten om civil olydnad som blir rättesnöre för storheter som Tolstoj, Gandhi och Martin Luther King i den fredliga kampen mot en orättfärdighet överhet.

Några år in på 1840-talet har han flyttat ut till sin stuga vid sjön Walden i någon slags romantisk nybyggaranda. Steg för steg tonar han ned sitt överlevnadsprojekt och lämnar plats för naturobservation och deltagande. Han fördjupar sina studier i botanik och indiankultur och sätter allt fler frågetecken framför den hårdföra exploateringen av vildmarken.

Impulsen att skydda och bevara naturen utvecklas till filosofi.

Efter tre resor till skogarna i delstaten Maine har den Harvardutbildade filosofen bytt fot helt och hållet och vänder sig mot allt vad nöjesjakt och skogsskövling heter. I en text skriver han att "trädens högsta ändamål är lika lite som människans att sluta som stolar och bord!" och utmanar människans rätt att sätta sig över naturen.

På 1970-talet får Thoreau
många efterföljare som inspireras av hans tankar och blåkopierar hans argument om civil olydnad och ekosabotage. Den amerikanska miljörörelsen lider vid denna tid en rad nederlag och flera personer börjar tvivla på de rättsliga möljligheterna att rädda naturen.

Där finns till exempel Dave Foreman som bryter med miljörörelsen som han tycker blivit för snäll och Mark Dubois som kedjar fast sig vid Stanislavfloden för att hindra ett dammbygge. Eller John Mack som lyckas hänga ut en banderoll på dammen i Grand Canyon med texten "Free all rivers!"

De följer alla i spåren av
Thoreau och hans flodfärd på Merrimack river 1839.

Erik Klefbom

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.