Så giftig är din soffa

I princip är alla kemikalier giftiga om vi får i oss dem i tillräckligt höga doser, men vissa föreningar och grupper av ämnen är klart farligare för människor och miljön än andra. Några av dem är helt enkelt giftiga, andra påverkar hormonbalanser på ett sätt som vi ännu inte har så mycket kunskaper om. En del av dessa oönskade kemikalier har redan förbjudits, andra står på tur att fasas ut.

När Kemikalieinspektionen kontrollerar varor på marknaden hittas ändå ofta otillåtna och farliga kemikalier. Leksaker innehåller förbjudna ftalater, lod i kretskort innehåller bly, plasthöljen till elektronik innehåller bromerade flamskyddsmedel och smycken innehåller kadmium. Listan kan göras lång.
– Det finns flera tänkbara orsaker till varför vi hittar förbjudna ämnen när vi utför tillsyn. Till exempel kanske inte importören känner till regelverket, importören informerar inte leverantören om vad som gäller eller en underleverantör kan ha tillsatt förbjudna kemikalier utan att känna till lagkraven i exportlandet, säger Frida Ramström, inspektör på Kemikalieinspektionen.

Företagens arbete med att förhindra oönskade ämnen i varor baseras till stor del på att undvika de värsta kemikalierna och att följa gällande regler. Intertek är ett företag som erbjuder kemiska analyser av varor.
– De allra flesta kemiska analyser som vi gör syftar till att verifiera att produkterna lever upp till olika kundkrav och regelverk. Det förekommer, men är väldigt ovanligt, att vi får i uppdrag att leta efter särskilda ämnen, säger Anna Forsgren, kemikalierådgivare på Intertek.

Det är företag i alla delar av leverantörskedjan som vill testa sina varor, importörer och distributörer såväl som tillverkare. Dessutom finns några myndigheter bland Interteks kunder.
– Lite förenklat kan man säga att ju mer ett företag månar om sitt varumärke, desto mer bryr de sig om varornas kemikalieinnehåll, säger Anna Forsgren.
Ungefär trettio procent av Interteks tester visar att varorna innehåller otillåtna kemikaliehalter enligt de krav som företaget testar mot. I vissa fall får varorna destrueras, i andra fall returneras de osäljbara varorna till tillverkaren.

Hos Kemikalieinspektionen finns Produktregistret, dit svenska företag sedan 1992 måste redovisa alla farliga ämnen som de importerar och använder. De är skyldiga att ange kemisk sammansättning, kvantitet, hur produkterna används och till vilka branscher de säljs. Genom att studera statistiken från registret kan myndigheten fånga upp trender som kan användas i tillsynsarbetet.
– Mångfalden av kemikalier som används är den stora utmaningen, som jag ser det. Historiskt har vi följt några få utvalda farliga kemikalier, men i dag är ämnesfokus mycket bredare, säger Stellan Fischer som är miljökemist på Kemikalieinspektionen.

Omkring 15 000 ämnen finns registrerade i registret. Stellan Fischer uppskattar att det finns dubbelt så många föreningar i cirkulation på den europeiska marknaden. Alla tillsatser med en halt över fem procent måste rapporteras, förutom de farliga ämnena som alltid ska redovisas.
Hormonstörande ämnen som inte har inkluderats i faroklassningssystemet kan därför förekomma i så höga halter som 4,98 procent utan att Kemikalieinspektionen blir informerad. Förutom avsiktligt tillsatta kemikalier kan ämnena dessutom bilda nya nedbrytningsprodukter när kroppen eller naturen bryter ner dem. Produkten kan också innehålla farliga föroreningar som inte heller syns i statistiken. Dessutom innehåller registret över huvud taget ingen information om kemikalier i varor.

Ökad processäkerhet i svensk industri har bidragit till att utsläppen från konsumtion har blivit en allt viktigare föroreningskälla. Den gamla synen, att störst spill och utsläpp sker vid svenska industrianläggningar, behöver i dag kompletteras.

Flera av de varor som vi använder varje dag tillverkas numera utomlands, exempelvis kläder, leksaker och elektronik. Vissa av dem innehåller farliga ämnen som är tillåtna, medan vissa är förbjudna. Under varornas livslängd avger de farliga kemikalier till miljön, till exempel via vatten och luft.
Att detta diffusa läckage av kemiska ämnen är större i dag än för femtio år sedan är inte konstigt. En stor del av vårt samhälle är uppbyggt av och med kemikalier. De finns överallt, i och runtomkring oss, i allt större utsträckning. Sedan 1950-talet har den globala kemikalietillverkningen enligt EU vuxit från sju till 400 miljoner ton per år.

Nyligen avslutades ett stort forskningsprojekt vid namn Chemitecs som finansierades av Naturvårdsverket. Det syftade till att kartlägga varors utsläpp av organiska ämnen till omgivningen. För vissa ämnen kan inomhusluft vara den klart största utsläppskällan, där de luftburna molekylerna har läckt ut ur varor från våra hem och kontor.
– Vi höjde nog ögonbrynen lite över hur mycket som kommer ut från till exempel möbler. Där är skumplasterna en stor källa till vissa kemikaliehalter i inomhusmiljön, eftersom deras yta är stor, materialet är poröst och det handlar om stora volymer, säger Peter Haglund som är professor i miljökemi vid Umeå universitet och deltog i projektet.

Den största delen av de farliga kemikalierna finns dock kvar när varan kasseras. Här finns ett annat viktigt argument för att hålla varorna fria från giftiga kemikalier, eftersom de då blir enklare att materialåtervinna.
Att på förhand gissa sig till olika kemikaliers farliga egenskaper är svårt. Varje ämne är unikt och kan påverka miljön eller levande varelser på en mängd olika sätt. Ännu krångligare kommer det att bli, speciellt med tanke på nanomaterialens intåg i materialvärlden.

Det går ändå att se vissa mönster hos grupper av organiska föreningar. Speciellt de som innehåller halogenerna fluor, klor och brom brukar vara kemiskt stabila och svårnedbrytbara. Samtidigt uppvisar dessa ämnen tekniskt intressanta egenskaper som gör dem attraktiva i industrin. Ett par exempel är fluorerade kolväten som är vatten-, smuts- och fettavvisande och bromerade flamskyddsmedel som fördröjer en eventuell brand i plastmaterial i elektriska varor. Problemet uppstår när dessa ämnen visar sig ha oönskade effekter när de lagras i våra kroppar.

Åke Bergman, professor i miljökemi vid Stockholms universitet, menar att samhället nu har fått en relativt bra bild av de ämnen som ansamlas i kroppen och att vi dessutom har verktyg för att tackla problemen.
– Nu inriktar vi oss på de kemikalier som har kortare halveringstid och bryts ner i våra kroppar. Speciellt de som har stor inverkan på våra barn, de hormonstörande ämnena, säger han.
I ett årsgammalt projekt undersöker Åke Bergman och hans kollegor vilken blandning av hormonstörande kemikalier som finns i vår närhet. I projektet, som heter Misse, samlar forskarna in dammtussar hos kattägande familjer och tar samtidigt blodprov på katten.

Genom att leta efter de hormonstörande kemikalier som finns i dammet kan forskarna få en bild av vilka ämnen som katten tar upp i kroppen. Syftet är att identifiera olika kemikalieblandningar som ska användas i toxikologiska tester. Kattblodet ska inte användas för att rena fram provlösningar, utan en ny blandning framställs från kemiskt rena kemikalier med de halter som forskarna hittar i kattblodet.
– Vi har hittat väldigt skumma kemikalier, bland annat en fullbromerad difenyl som vi aldrig hittat hos människor. Därför har vi gått vidare med analyser av olika sorters kattmat. Men jag tycker inte om att leka detektiv på det här sättet när producenter vet eller borde veta vad varorna innehåller, säger Åke Bergman.

Fortfarande är det bökigt att leta efter vattenlösliga, hormonstörande ämnen, främst för att det saknas referensbibliotek så att man kan jämföra uppmätta analysresultat. I stället måste forskarna i förväg veta vilka kemikalier de kan förväntas hitta i provet.

För fettlösliga och bioackumulerande ämnen, det vill säga som ansamlas i kroppen, har utvecklingen däremot gått starkt framåt under de senaste åren. Det är nu möjligt att ta ett prov och söka brett efter tusentals olika farliga ämnen samtidigt. Genom att regelbundet göra sådana generella prov kommer det att bli både lättare och billigare att se om några farliga föreningar ökar i mängd. Då kan också åtgärder sättas in i tid.

När forskarna i Chemitecs-projektet försökte kartlägga kemikalieläckaget från varor var det största problemet att få reda på deras innehållsförteckning. Oftast fanns en svartlistning över vilka varor som inte får finnas, men det saknades dokumentation om vad varorna verkligen innehöll. Genom att prata med branschfolk och branschorganisationer kunde de ändå lista ut vad vissa varor borde innehålla. För några utvalda produkter kom de väldigt långt i sin kartläggning, fast det tog tid.

En enkel innehållsförteckning som på schampoförpackningar med ämnena i ordning efter sjunkande mängdinnehåll skulle vara en god hjälp på vägen.
– Att som konsument veta vad dagens varor innehåller är omöjligt. Ur mitt forskarperspektiv går det inte att uppskatta kemikalieläckaget från alla varor i samhället. Frågan om varornas innehåll måste högt upp på agendan, förmodligen på internationell nivå, för att det ska få någon effekt, säger Peter Haglund på Umeå universitet.

Jesper Gunnarsson