Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Klimat

Så kan vi rädda de globala fiskebestånden

Publicerad: 6 juli 2011, 10:30

Carl Gustav Lundin är chef på IUCN:s Marinprogram och han har en tydlig uppfattning om vad som krävs för att vi ska få ett hållbart globalt fiske.


Carl Gustav Lundin direktör för det globala marinprogrammet på IUCN, International Union for Conservation of Nature. På onsdagen var han en av talarna på COOP:s och MSC:s Almedalsevent "Vad händer i våra hav? Följ med från båt till butik". Miljöaktuellt passade på att prata med honom om vad som krävs för att ställa om till ett hållbart fiske och varför Norge är ett föregågnsland inom fiske.
– Att ställa om till hållbarhet i fisket handlar egentligen om tre saker. Det första är förstås att vi inte kan fiska mer än vad som finns. Vi måste förstå bestånden och de riskfaktorer som finns. Pressar man för hårt så får man en krasch.

Den andra saken som Carl Gustav Lundin menar måste till är att vi, som han uttrycker det, måste börja tänka renkt ekonomiskt på fisket.
– Det gör vi med alla andra förvaltade resurser. För närvarande betalar vi folk för att åka ut och förstöra fiskebestånden. Och det är förstås en absurd idé.

Carl Gustav Lundin gör en jämförelse med skogen.
– Tänk vilket ramaskri det skulle bli om vi började betala folk för att åka ut i skogen och förstöra, och dessutom kasta bort alltihop.
– Det vi förspråkar är att man få något slags ekonomisk effektivitet i fisket. Man måste bygga in förvaltningskostnaden som en del av förvaltandet av resursen. Det gör vi ju i alla andra industrier, varför skulle vi inte göra det i fisket.

Det tredje i frågeställningen handlar enligt Carl Gustav Lundin om någon typ av rättvisetänkande.
– Det handlar om att vi politiskt måste besluta vad vi vill ha för typ av fiske. Vill vi ha ett småskaligt fiske med en levande fiskebygt, eller vill vi ha ett storskaligt fiske som i princip består av ett fåtal båtar som går ut och tar upp allting.

Carl Gustav Lundin gör en historisk metafor.
– Om vi tittar på sillfisket i Nordsjön. Idag så kan vi fiska med sju båtar för att ta upp i stort sett all sill som finns där. På medeltiden hade man behövt två och en halv miljon människor för att göra samma fiske. Det är en ganska bra illustration av läget.
– Felmarginalen i dagens system – om vi till exempel får två båtar för mycket i fisket – är som att man på medeltiden stoppade in en miljon människor till i fisket. Får man den känslan för det inser man snart hur lätt det är att gå fel idag, och vilka allvarliga konsekvenser det kan få.

Bifångster och slänga fisk i havet. Varför är de norska reglerna så mycket bättre än de svenska.?
- Om man tittar på alla länder som gått med i EU så har alla länder mer eller mindre fått en kollaps i sitt fiske inom loppet av tio år. Anledningen till det är att besluten fattas i Bryssel där det pågår en kohandel strax före jul när alla vill åka hem istället för att man fattar besluten på ett vettigt och vetenskapligt sätt. Varje år har vetenskapsmännen lagt fram förslag om ett mycket mer konservativt användande av resursen. Och varje år kommer politikerna och säger att ”nä, men nu är det jul så vi ska dela ut mer än vad vi har”. I princip så ger man bort saker som man inte har.

Carl Gustav Lundin menar att det är den norska fiskens smala lycka att landet inte gått med i EU.
– Norge har inte behövt följa EU:s regler utan har kunnat sätta sina egna regler. De lustiga är att den gemensamma fiskepolitiken kom till just under EU-omröstningen när Norge valde att stanna utanför. En av huvudorsakerna till att Norge vägrade gå med var just den gemensamma fiskepolitiken. Det var helt enkelt ett försök från Frankrike och Spanien framförallt att få tillgång till de här fiskemöjligheterna utanför Norge.

Vad det gäller Norges fiskeregler så är de enligt Carl Gustav Lundin  betydligt bättre än Sveriges och EU.
– EU:s regler blir så fel är för att kvoterna man har satt hamnat så fel redan från början. För att lösa detta har man gjort specialregler som gör att man kan fortsätta fiska mycket längre än vad kvoterna tillåter. I Norge slutar man att fiska när man börjar närma sig kvoten. I EU fortsätter man att fiska.
– Och är det så att man fiskar, låt oss säga rödspätta men till 30 procent får upp torsk och har slut på torsk-kvoten, ja då fortsätter EU-fiskaren i varje fall att fiska rödspetta och så kastar man bort den stora mängd torsk man ”råkat” få upp. Det är en total idioti.
– I Norge har man en enkel regel -.man får inte kasta bort fisk. Har du för mycket så måste du behålla den och då måste du landa den. Det är en mycket enklare metod. Hamnar man då över kvoten så är det lätt för fiskarna att konstatera att det inte går att fortsätta med den här typen av bottentrålning. Det är en betydligt mycket bättre metod att förvalta en resurs och det leder till mycket bättre miljöresultat.

Jon Röhne

jon.rohne@aktuellhallbarhet.se

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.