Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag29.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Klimat

Så överdrev Carlgren och Olofsson regeringens klimatambitioner

Publicerad: 30 September 2011, 06:37

Både Andreas Carlgren och Maud Olofsson blev under gårdagen av med sina jobb. De två ministrarna tillhör de i regeringen som oftast hävdat att Sverige har världens mest ambitiösa klimat- och energipolitik. Men hur ligger det egentligen till med det påståendet? Miljöaktuellt har gått till botten med frågan och hittat en tunn argumentation full av luckor.


Ämnen i artikeln:

Lise NordinTomas KåbergerSvante AxelssonAndreas CarlgrenMaud Olofsson

Klimathotet beskrivs ofta som vår tids ödesfråga. Lyckas vi inte ställa om våra samhällen och få ner utsläppen av växthusgaser kommer stora delar av världen gå en mörk framtid till mötes. Regeringens vetenskapliga råd för klimatfrågor kunde i sin rapport från 2007 krasst konstatera:

”Om inte kraftfulla åtgärder vidtas beräknas den globala medeltemperaturen, till år 2100, höjas 1,6–6,9°C jämfört med förindustriell tid, och sedan fortsätta att stiga bortom år 2100.”

”De konsekvenser som framför allt ger anledning till oro är risker för minskad livsmedelsproduktion och förändringar i vattentillgång i vissa områden, samt förluster i biologisk mångfald och översvämningar längs kusterna.”

”Det krävs mycket omfattande begränsningar av utsläppen av växthusgaser för att minska risken för farlig klimatpåverkan”.

I mars 2009, med mindre än ett år kvar till klimattoppmötet i Köpenhamn, presenterade så den svenska regeringen sin strategi för åtgärder. Propositionen, En sammanhållen klimat- och energipolitik, fick stor uppmärksamhet, framför allt på grund av att det var här som kärnkraftsuppgörelsen mellan allianspartierna fanns med. Huvuddragen i propositionen, bortsett frågan om kärnenergin, var annars följande:

Mål för år 2020:
• 50 procent förnybar energi (vilket är en procent mer än det mål som EU satte på Sverige om 49 procent)
• 10 procent förnybar energi i transportsektorn
• 20 procent effektivare energianvändning
• 40 procent minskning av utsläppen av klimatgaser

Vidare skrev regeringen att:
• År 2030 bör Sverige ha en fordonsflotta som är oberoende av fossila bränslen
• År 2050 har Sverige en hållbar och resurseffektiv energiförsörjning och inga nettoutsläpp av växthusgaser i atmosfären

Både miljöminister Andreas Carlgren och näringsminister Maud Olofsson har vid ett flertal tillfällen hyllat dessa målsättningar som världens mest ambitiösa. Carlgren har till exempel beskrivit regeringens överenskommelse så här:

”Med ambitiösa målsättningar till år 2020 och konkreta styrmedel för att också uppnå dessa mål utgör det sannolikt världens mest ambitiösa energi- och klimatpolitik.”

”Med centerpartiet som alliansens gröna röst har världens mest ambitiösa klimat- och energipolitik presenterats.”

Olofsson har varit inne på samma spår:

”Alliansregeringen har format världens mest ambitiösa energi- och klimatpolitik.”

”Att Sverige har världens mest ambitiösa klimat- och energipolitik råder det ingen tvekan om.”

Ett av de partier som inte oväntat ifrågasatt dessa uttalanden har varit Miljöpartiet. I riksdagen har partiets ledamöter flera gånger bett om att få en förklaring till vad som ligger till grund för påståendena om att den svenska politiken är världens mest ambitiösa. Men till slut, när någon rimlig förklaring aldrig ville infinna sig från regeringsföreträdarna, valde Miljöpartiet en annan väg. Man gav nu i uppdrag till Riksdagens utredningstjänst att försöka ta reda på hur det låg till.

Riksdagens utredningstjänst är något av en stödfunktion som gör utredningar på uppdrag av bland annat partikanslier och riksdagsledamöter. Grundregeln är att informationen som utredarna tar fram ska vara objektiv och partipolitiskt neutral.

Utredningstjänsten tog sig genast an uppdraget från Miljöpartiet och i början av året frågades miljöministerns dåvarande pressekreterare Lennart Bodén om ”vilka kriterier regeringen använder i bedömningen och vilka underlag man har”.

Svaret från Lennart Bodén, som Miljöaktuellt tagit del av, var följande:

"Det är riktigt att det i debatten ofta används argument i den riktning som Er uppdragsgivare antyder. Vi kan svara för hur miljöministern argumenterar. Det är hans samlade bedömning av klimat- och energiambitionerna i olika industriländer som gör att han retoriskt brukar säga t.ex. att "Sverige har EU:s mest ambitiösa politik för minskade klimatutsläpp". Bedömningen är just en politisk bedömning."

Lise Nordin, riksdagsledamot och energipolitisk talesperson för Miljöpartiet är inte särskilt imponerad över svaret.
− Återkommande för regeringens miljöpolitik är att det är mycket snack men lite verkstad. Medan Carlgren ägnar sig åt att göra egna bedömningar av sin egen politik och sen kallar den för inte bara bäst i EU, utan bäst i hela världen, så ökar faktiskt svenskarnas totala klimatpåverkan. Ska vi vända den här utvecklingen behöver Sverige i stället en regering som fördubblar kollektivtrafiken, på allvar klimatanpassar bostäderna i landet och som sätter upp en tydlig färdplan om hur vi ska nå 100 procent förnybar energi. Det vore ambitiöst.

Även Energimyndighetens före detta generaldirektör Tomas Kåberger är kritisk till retoriken som används av regeringen. I mitten av augusti blev Kåberger entledigad från sin tjänst som chef för Statens energimyndighet för att i stället bli styrelseordförande i det nybildade Japan Renewable Energy Foundation där han ska hjälpa japanerna med utvecklandet av förnybar energi.

Har Sverige verkligen världens mest ambitiösa energi- och klimatpolitik?

− Vi har varit framgångsrika, men är inte mest ambitiösa. Efter flera decennier med ökande beskattning av fossila bränslen har svenskarna både mest bioenergi och mest kärnkraft per innevånare av alla länder i världen. Som en följd av EU:s förnybarhetsdirektiv skall Sverige ha 49 procent förnybar energi år 2020, Norge skall ha 67,5. Det är en större andel än andra EU-länder, men ambitiöst beror ju på hur svårt det är. Målet 49 procent har vi nästan nått redan. Andra EU-länder med mindre naturresurser har betydligt större ansträngningar framför sig för att nå sina mål.

Vilka eventuella nackdelar kan det finnas med att använda påståendet att Sverige har världens mest ambitiösa politik, oavsett om det stämmer eller inte?

− Det är bra att berätta om vår koldioxidskatt och andra ekonomiskt effektiva och framgångsrika styrmedel. Det är också bra att svenska företag inser att de har erfarenheter att bidra med till resten av världen. Däremot är det industripolitiskt förödande om riksdagen inte förstår att resten av världen nu gör större ansträngningar, har högre ambitioner och starkare styrmedel. Hänger vi inte med kommer dessa länders företag att ta över ledningen i utvecklingen av framtidens energiteknologier. Kinesisk forskning och industri har kört om oss på flera områden under de senaste tre åren.

Hur resonerar då Maud Olofsson? När frågan går över till hennes politiskt sakkunnige Sven Jonsson på Näringsdepartementet blir svaret lite längre. Jonsson skriver i ett mejl till Miljöaktuellt att ”Den enda rimliga jämförelsen som går att göra är med andra högt industrialiserade länder i världen. Det finns inget facit, ingen officiell ranking och inget vetenskapligt svar.”

Därefter följer ett antal argument som enligt Jonsson ”ger fog för påståendet”. Miljöaktuellt valde här att ringa upp Svante Axelsson, generalsekreterare på Naturskyddsföreningen, för att be honom kommentera.

Sven Jonsson, Näringsdepartementet:
”Sverige har överlägset mest förnybar energi av alla EU-länder och vi fortsätter att öka. Hälften av vår energianvändning kommer att vara förnybar år 2020. Inget annat EU-land är i närheten. Bioenergin har passerat oljan som vår största energikälla. Vi kommer att kunna exportera stora mängder klimatsmart el till våra grannar.”

Svante Axelsson, Naturskyddsföreningen:
− Det blir inte rättvisande att rakt av jämföra mängden förnybar energi eftersom förutsättningarna är så pass olika. Sverige har extremt goda förutsättningar. Vi har sedan lång tid tillbaka stora mängder vattenkraft och vi har enormt mycket biobränslen att hämta från skogen. Hela den svenska framgången, som vi absolut kan och ska skryta om, bygger ju egentligen på den koldioxidskatt som introducerades 1991. Det var den som satte fart på skiftet från olja och kol i värmesektorn till biobränslen.
      Men frågan här handlar ju om hur ambitiös dagens politik är. Och om det är någon som är aktiv i dag så är det tyskarna. Jag tror också japanerna kommer ha en fruktansvärd hög ambition i energiomställningen framöver. Här blir det därför lite magstarkt att regeringen skryter om de svenska ambitionerna, för om man ska vara ärlig så har det inte funnits så många konkreta politiska åtgärder som höjt tempot i arbetet i Sverige på länge, utan vi lever mer på gamla meriter.
      Och om att vi kan exportera klimatsmart el. Här räknas alltså kärnkraften in, men jag tycker inte det känns särskilt smart att riskera reaktorhaverier, att låta andra länder förstöra sin miljö för att förse oss med uran och i slutändan själva sitta med stora mängder kärnavfall som vi inte vet vad vi ska göra av.

Sven Jonsson:
”Vi har högst klimatmål i EU och vi kommer sannolikt att nå lägst utsläpp per capita av alla utvecklade länder i världen. Vi har nyligen brutit utsläppsökningen i transportsektorn och satt upp mål för en fossiloberoende fordonsflotta 2030. Något liknande har vi inte hittat någon annan stans. Vi har ett mål om inga nettoutsläpp alls 2050.”

Svante Axelsson:
−När det kommer till målet om att minska koldioxidutsläppen så kan vi nästan jogga i mål. Vi har lagt ambitionerna väldigt lågt i relation till vad vi har möjlighet att ta på oss. Ser man från nu och fram till 2020 så är det många andra länder som har mycket tuffare ambitioner än vad vi har. Dessutom tar de här utsläppssiffrorna inte hänsyn till importen. En stor del av vår koldioxidminskning bygger på att vi genom vår import från länder som Kina så att säga exporterar våra utsläpp till dem.
     Gällande den fossiloberoende fordonsflottan så går det tyvärr åt fel håll för tillfället. För några år sedan var svenskarna mer inne på att byta från bensin till biogas och etanol men nu är det diesel som gäller. Och det innebär att det måste till nya, ytterst kraftfulla styrmedel om vi ska klara målet. Fortfarande ligger vi också i botten på EU:s lista över vilket land som har den törstigaste bilflottan, så där kan vi absolut inte skryta. Energieffektivitet är vi riktigt dåliga på.
   Målet till 2050 måste jag dock säga är spännande. Även om klimatneutralitet är ett lurigt begrepp som kan inbegripa en hel del kryphål är det ändå bra med ett långsiktigt mål, en vision att sträva efter. Men det är viktigt att poängtera att det är nuet som avgör om man är trovärdig för framtiden.

Sven Jonsson:
”På den internationella miljöorganisationernas Climate Index är Sverige bäst av alla OECD-länder, bäst av alla EU-länder och två i hela världsrankingen. (Bara Brasilien ligger före.)”

Här passar Svante Axelsson då han inte har siffrorna färskt i huvudet. Miljöaktuellt kollar därför direkt med de ansvariga för rankingen, German Watch och Climate Action Network Europe, den senare en sammanslutning av 140 organisationer från 25 europeiska länder.

I rankingen, som kallas the Climate Change Performance Index, framgår bland annat följande:
• Indexet utgör ingen världsranking utan här granskas de 57 värsta utsläppsländerna, däribland Sverige, som tillsammans står för över 90 procent av växthusgasutsläppen i världen.
• Inget land hamnar på en första, andra eller tredje plats eftersom inget land anses göra tillräckligt, det vill säga, vad den vetenskapliga forskningen bedömer som nödvändigt.
• Brasilien hamnar på en fjärde plats och Sverige följer på en femte plats.
• Tre kriterier ligger till grund för hur ett land placeras; utsläppstrender för olika sektorer, totala utsläppsnivåer samt klimatpolitik (climate policy).
• Uppdelningen är gjord på detta sätt eftersom det kan ta tid från det att man beslutar om skärpta åtgärder tills det att resultat kan märkas i utsläppstrender eller utsläppsnivåer.
• Tittar man då enbart på det tredje kriteriet, klimatpolitiken, så handlar det här dels om en utvärdering av vilka de viktigaste politiska åtgärderna är som satts in inom sektorerna energi, transport, bostad och industri samt dess effektivitet. Dels handlar det även om hur de internationella åtagandena uppfyllts, hur man agerat på internationella konferenser samt vilken sorts klimatpolitik man förespråkar globalt.
• I rankingen av detta tredje kriterium hamnar Sverige först långt ner på en 24:e plats.

”Att Sverige har världens mest ambitiösa klimat- och energipolitik råder det ingen tvekan om.”

Kanske kommer de nya ministrarna, Lena Ek och Anna-Karin Hatt att ha en mer nykter syn på de svenska insatserna.

Anders Hellberg

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.