Scania: Två enkla knep som löser fyra svåra hållbarhetsutmaningar

– Det är klart att vi sticker ut hakan, men jag tror det är precis vad som behövs just nu.

Scanias hållbarhetschef Andreas Follér är optimistisk, trots att uppgiften framåt är ordentligt svår. För två veckor sedan presenterade lastbilstillverkaren nya målsättningar med sikte på år 2030. Tanken är att bolaget till dess ska gå igenom hela sin leverantörskedja och få bort alla de största källorna till koldioxidutsläpp. 

Målet:
100 procent gröna batterier
100 procent grönt stål
100 procent grön aluminium
100 procent grönt gjutjärn

Enligt Andreas Follér är det framför allt två enkla knep som han tror är nyckeln här:

– Detta är ju produkter som knappt finns på marknaden i dag, så från Scanias sida kan vi inte bara sitta på vårt kontor och beställa hem materialet. Därför är det oerhört viktigt att vi nu dels samarbetar väldigt nära med våra leverantörer, dels ser till att vi vågar lita på varandra, för det här är ett arbete vi måste göra tillsammans. 

Bakgrunden till de nya målen för Scania, det är på sätt och vis de redan antagna mål man i dag arbetar efter. Under 2019 räknade bolaget fram dem och under 2020 kommunicerade man ut dem. 2025 ska de vara uppnådda.

– Vi satte målen väldigt kort fram i tiden. Som hållbarhetschef tyckte jag det var viktigt att alla på Scania skulle känna att ”det här är mitt ansvar, det här är inte nästa gubbes eller gummas ansvar”. 

Målen innebär att Scania till 2025 ska halvera utsläppen jämfört med 2015 års nivåer sett till det som kallas Scope 1 och Scope 2, vilket framför allt rör den egna verksamheten. När det gäller Scope 3, som inbegriper hela leverantörskedjan, är målet att lastbilarna som tillverkas 2025 ska släppa ut 20 procent mindre per kilometer än vad lastbilarna som tillverkades 2015 gjorde. 

– När vi analyserade situationen såg vi att om man räknar samman Scope 1, 2 och 3, då hamnar över 90 procent av alla utsläpp i användarfasen, det vill säga när lastbilarna körs av kunden. 

Och det är den siffran som nu gör att situationen blivit så intressant, menar Andreas Follér. För i dag går den batterielektriska utvecklingen oerhört snabbt framåt. Om bara tre år ska Scania exempelvis erbjuda en batterielektrisk motsvarighet vad gäller alla sina modeller, och om åtta år tror företaget att hälften av alla lastbilar som produceras är batterielektriska.

– Det är en verklig transformation vi är inne i just nu, säger Andreas Follér.

Och det här i sin tur innebär att Scanias utsläppssiffror kommer att förändras i grunden under de kommande åren.

– Tänk en lastbil som går enbart på vindkraftsel. En sådan lastbil har nästan inga utsläpp alls då den används.

För Scanias del kommer därför majoriteten av alla utsläpp plötsligt att hamna i leverantörsledet, i stället för som nu, i användarledet. Därav bolagets nya fokus. Som alltså är på batterier, stål, aluminium och gjutjärn. Dessa fyra kategorier – Scania kallar dem ”hotspots” – står i dag för runt 80 procent av utsläppen i leverantörskedjan. (Därutöver finns sådant som plast, gummi och textilier, som det också arbetas med, men som dock inte ingår i den nya målsättningen.)  

Men vad innebär det då att dessa fyra kategorier ska vara 100 procent gröna? Andreas Follér gör en snabb genomgång:

Batterier:

– Att skapa batterier är oerhört energiintensivt. När vi säger gröna batterier så pratar vi alltså om att det är förnybar eller fossilfri elektricitet som måste användas i de här processerna.

Stål: 

– Det här är utan tvekan den tuffaste utmaningen. Här har vi satt ett mål, samtidigt som vi väntar på ett teknikskifte som ännu inte skett. Det som krävs här, det är att vätgas används i stället för fossila bränslen när järnmalmen ska reduceras, samtidigt som elektriska masugnar används när stålet ska tillverkas. 

Aluminium och gjutjärn: 

– Även här handlar det om att använda förnybar eller fossilfri elektricitet i gjuterierna. Men också om att öka volymerna av återvunnet material.

Enligt Andreas Follér är det vanligt att företag fastnar i att titta på situationen här och nu, och därigenom missar att identifiera var framtidens utsläppsskulder kommer att hamna och vad som kan göras för att adressera dessa. Han hoppas därför att Scania med sina nya mål ska kunna ligga steget före konkurrenterna. 

– Jag skulle nog ändå våga mig på att säga att vi är branschledande i att ställa den här typen av tuffa krav till leverantörerna, där vi samtidigt går ut och sätter press på oss själva genom att också publikt kommunicera vad vi vill uppnå.

Andreas Follér avslutar intervjun med att klargöra att bolagets planer gäller det europeiska produktionssystemet. Scania har också ett ben i Latinamerika och ett ben under uppbyggnad i Asien. Men så värst långt efter Europa kommer nog dessa marknader inte att hamna, tror han. 

– Svårigheten i exempelvis Asien är att få fram tillräckligt med förnybar energi. Som en stor industriaktör har vi på Scania därför ett ansvar att också addera förnybart till systemet. Det är sådana saker som vi också tittar på nu, det vill säga hur vi kan arbeta i regioner där det inte är självklart att man får förnybart på samma enkla sätt som här i Europa.